SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VINKA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(hu-, hw-)
Etymologi
[sv. dial. hvinka; sannol. till VINA, v.2]
(†) om hund: gnälla, jämra sig; jfr KVINKA 1. (Hunden kastades ut) så at ett Been gick sönder på honom, at han hinkade sin koos, medh itt stoort tiutande och huinkande. Balck Es. 216 (1603). Forsius Fosz 570 (1621).
Spoiler title
Spoiler content