VIP vip4, sbst.1, m. l. f. (ss. ig.); best. -en; pl. (ngt vard.) -ar.
Ordformer
(vip (VIP, -pp) 1963 (: VIP-are) osv. vipp- i böjda former 1964 osv.)
Etymologi
[av eng. VIP, akronym för uttr. very important person, mycket viktig person]
om person som (i vissa sammanhang) anses mer betydande än andra o. därför åtnjuter vissa privilegier; jfr VIPARE. Hela sällskapet erbjöds den endast för vippar tillåtna vandringen på övre batteridäcket. DN(A) 3/11 1964, s. 52. Alla VIP-ar får gratis pröva nya program ur sortimentet. DN 11/12 1982, s. 37. Som iphoneinnehavare känner man sig som en vip, en mycket viktig person, när tidningar, banker och andra ivrigt förklarar att de anpassat sig till just mina behov. GbgP 19/8 2008, s. 78.
Ssgr: VIP-KORT. (medlems)kort som medför privilegier för innehavaren (ss. vip). DN 4/7 1971, s. 23. Några solbrända herrar i Paul Smith-kostymer, som med vipkort i händerna och ett världsvant leende på läpparna glider förbi kön. DN 26/4 1999, s. B1. —
-RUM. rum (i offentlig lokal) använt l. avsett att användas av vip. Kungen och prinsessan Christina väntade i VIP-rummet på flygplatsen. AB 16/9 1964, s. 16.
Avledn.: VIPARE, äv. VIPPARE, sbst.1, m. l. f. (ss. ig.). vip. VIP-are – Mycket viktiga personer. Expressen 15/7 1963, s. 16. Festkoncept med den ”rätta blandningen” vipare, gratisätare, klubbfolk och intellektuella. Expressen 5/8 1992, s. 2.
