VIOLONCELL vi1ωlånsel4, äv. -ål- l. -låŋ-, förr äv. VIOLONCELLO, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(fioloncell 1814–1889. violoncell (-elle) c. 1755 osv. violoncello 1776–1850)
Etymologi
[jfr d. violoncel, t. violoncell, fr. violoncelle; av it. violoncello, dimin. av violone (se VIOLONE)]
mus.
1) (mellan den spelandes knän placerat) stråkinstrument (som (ofta) håller basen (se BAS, sbst.2 8 a) vid ensemblespel); jfr CELLO. Dalin Vitt. 3: 379(c. 1755). Violoncellens klangfärg är i allmänhet af allvarsammare karakter: i djupet full och majestätisk, i mellantonerna ädel och angenäm, i höjden rik på rörande melodiskt uttryck. Bauck 1Musikl. 2: 163(1871). På 1500-talet var gambafamiljen den härskande .. ; först omkring år 1700 började violoncellen på allvar undantränga gambafamiljens basinstrument. Moberg TonkHVäst. 123: 127(1935). Violoncellen .. skiljer sig rätt avsevärt från såväl violinen som altviolinen, ej blott till storlek utan även i fråga om proportionerna. Svensson Stauder Musikinstr. 38(1958).
2) om orgelstämma vars ton imiterar violoncellens (i bet. 1). Såsom 16 fots ton användes .. (viola da gamba-stämman) blott för pedalen och heter då violonbass såsom 8 fots och af trä violoncello. Drake Töpfer 120(1850). Violoncell är .. benämning på en framstående pedalstämma i orgeln. 2NF(1921).
Ssg (till 1): VIOLONCELL-SPELARE. jfr spelare, sbst.1 6. Wikforss 2: 914(1804). Violoncellspelaren Thomas Lundström .. är en av dem som tilldelas Byggnadsarbetareförbundets kulturstipendium på 10 000 kronor. UNT 8/6 2012, s. 3.
