[jfr d. vips; av lt. wips l. det från lt. till t. inlånade wips; sannol. besläktat med VIPPA, v.1; med avs. på bildningssättet jfr SNAPS. — Jfr VISP, interj.]
ss. uttr. för plötsligt l. omedelbart förlopp; äv. (o. i sht) övergående i adverbiell anv.: på ett ögonblick, bums; jfr VIPP, interj.Lind 1: 1369(1749). Så får hon smak för vitterleken, / Vips skal hon sta och göra rim. Lenngren (SVS) 1: 13(1775). Vips! högst på trappan, med ett skutt! Atterbom LÖ 2: 328(1827). Vips drog läkaren fram tvångströjan och krängde den öfver unge Pettersson. Bergman GForts. 59(1913). Vips hade jag en muffinsmidja som inte går bort. Livet40Ocens. 147(2009).
