VIRTUOS vir1tɯå4s l. -ω4s, adj. -are. adv. -T.
överlägset skicklig l. tekniskt fulländad, synnerligen framstående. Ahnfelt HofvLif 1: 158 (1880). Det finnes .. ingen af tidens poeter, som mera virtuost jonglerat med glosorna än Runius. Böök Stridsm. 18 (1910). En utomordentlig hushållare som med virtuos skicklighet förstod att utnyttja även den minsta smula. Kjellgren Smar. 47 (1939). Att det virtuosa ordvrängeriet ibland kunde slå slint visar ett par strofer i Jan Ersa och Per Persa. Olsson Fröding 334 (1950). I Provence där .. (mästerkocken) öppnat sin andra restaurang .. kan man njuta av samma virtuosa matkonst men till ett betydligt lägre pris. DN 8/4 2000, s. A1.
Ssgr, se virtuos, sbst.
