SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VIRTUOSITET vir1tɯås1ite4t l. -ωs-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. virtuosität; av fr. virtuosité, avledn. av virtuose (se VIRTUOS, sbst.)]
stor (teknisk) skicklighet, mästerlighet; särsk. i fråga om konstnärlig verksamhet. Polyfem III. 3: 4 (1810). Man fordrade .. virtuositet på något instrument. Wallmark Res. 25 (1819). Jag (övade) mig att läsa fort och kom däruti slutligen till en verklig virtuositet. De Geer Minn. 1: 56 (1892). Händerna förde kastanjetterna med verklig virtuositet. Lagergren Minn. 3: 380 (1924). (Mimartisten koncentrerade) hela sin .. virtuositet i handens och fingrarnas rörelser. Ruin SjunknH 32 (1956). — jfr SPRÅK-, SÅNG-VIRTUOSITET m. fl.
Spoiler title
Spoiler content