SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VIRULENT vir1ɯlen4t, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. virulent; av lat. virulentus, giftig, till virus (se VIRUS). — Jfr VIRULENS]
om mikroorganism l. virus o. d.: smittsam; äv. mer l. mindre bildl. Hygiea 1839, s. 78. (Om sjukdomssymtomen) uteblifva, i trots af att de infekterande mikroorganismerna äro virulenta (fullt lifskraftiga), säges den infekterade organismen vara immun (oemottaglig) för den ifrågavarande smittan. NF 19: 278 (1895). (Vaccinet) utgöres av levande, svagt virulenta tuberkelbaciller av bovin stam. SvLäkT 1935, s. 515. (Under första världskriget) slumpade det sig så, att en särdeles virulent stam av influensabaciller uppenbarade sig och förintade människoliv i mycket stort antal. Nu 1945, nr 9, s. 37. De bar på ett virulent hat som ingen medling i världen kunde rå på. Edqvist Paradis. 225 (1956).
Spoiler title
Spoiler content