VISCERAL vis1kera4l, äv. vis1era4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[av mlat. visceralis, inre, av lat. viscera, pl., av viscus, inre organ, till den rot som äv. föreligger i VISKA, sbst.]
anat. som har avseende på l. hänför sig till inre organ (särsk. i bukhålan). Tholander Ordl. (1872). Ej sällan träda symtomen från de inre organen så i förgrunden, att man talar om en ”visceral” gikt. Ljungdahl ÄmnSj. 115 (1930). Att minskad vardagsaktivitet och ökat stillasittande ger snabb ackumulering av visceral fettmassa med påföljande metabola konsekvenser. LäkT 2012, s. 1468.
Ssgr: VISCERAL-BÅGE. (numera bl. ngn gg) om vart o. ett av de bågformiga ben som hos vissa ryggradsdjur (i sht fiskar) omger inälvorna; gälbåge; jfr båge, sbst.1 4. Sundevall ÅrsbVetA 1845–50, s. 70. Visceralbågarna .. på vilka gälarna äro belägna, motsvara antalet anlagda gälspringor och äro därför hos benfiskarna 4 till antalet. 2SvUppslB 31: 563 (1954). —
-SKELETT. anat. skelettparti som hos vissa ryggradsdjur (i sht fiskar) omger inälvorna; gälskelett. (Hos fiskar) finner man förenade med den egentliga skallen ett antal benstycken, som ursprungligen omgifva ingången till näringskanalen och bilda den del af skelettet, som man kallar visceral- eller inelfs-skelettet. Thorell Zool. 2: 49 (1861). —
