[av ljudhärmande ursprung, samhörigt med VISCH, interj.]
(numera bl. ngn gg) avge ett susande l. vinande ljud, susa l. vina; äv. med inbegrepp av rörelse (ibland utan tanke på ljud); jfr SVISCHA. Ett vyschande ljud fyller rymden. Sparre Frisegl. 3: 345(1832). Rägnet hvischade kring knutarna. Berger DärUte 136(1901). Just vid den tiden .. då kvastarne började vischa mot stenläggningen. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 85(1910). Hon .. satte i väg, så kjolen vysjade om henne. Lagergren Minn. 1: 40(1922).
