[jfr eng. visible; av fr. visible, av lat. visibilis, till p. pf.-stammen av videre, se (se VETA, v.1). — Jfr INVISIBEL]
som syns l. visar sig, synlig; särsk. (o. numera i sht, i fackspr.): som är möjlig att uppfatta med synen, som går att observera; förr äv. (om person l. kroppsdel o. d.): som är lämplig l. i skick att visa upp för ngn, presentabel. Nu har han på en god tid icke warit visible, och ingen wet, huru med honom står til. Mennander Brev 276(1776). Det är ju nog om människan kan hålla ansikte och händer i visibelt skick. Lampén TLandsFinl. 199(1918). Visibla, tyngre virus sjunka, som bekant, med sina kroppar relativt hastigt till marken. SvLäkT 1935, s. 235.
Avledn.: VISIBILITET, r. l. f. (i sht i fackspr.) egenskapen l. förhållandet att vara visibel; synlighet. IllSvOrdb.(1964).
SAOB
