VISKOS viskå4s, r.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er; förr äv. VISKOSA, r.
Ordformer
(viscosa 1900. viskos (-c-, -se) 1895 osv.)
Etymologi
[jfr d. viskose, t. viskose, eng. viscose; ytterst till senlat. viscosus, limartad, tjockflytande, av lat. viscosus, dets., till viscum, mistel (som har klibbiga bär), äv.: lim, motsv. gr. ἰξός. — Jfr VISCIN, VISKOSIMETER, VISKOSITET, VISKÖS]
1) (i sht i fackspr.) om brunaktig trögflytande lösning av cellulosa i natronlut o. koldisulfid, cellulosaxantogenat; äv. om ur sådan lösning gm filtrering framställd fiber. AB 13/11 1895, s. 3. Den användbaraste cellulosaprodukten torde .. vara den s. k. ”viskosen”, beredd genom upphettning af trämassan med natriumhydrat och kolsvafla. LBl. 1904, nr 9, s. 3. Omkring år 1900 hade man med viskosen kommit fram till en fiber, som i hållfasthet kunde tävla med de förut framställda sorterna av konstsilke. Dædalus 1945, s. 66. Natriumcellulosaxantatet löses .. upp i natronlut och ger viskos. NE 4: 33(1990).
Ssgr (i allm. till 1): VISKOS-FIBER. Låt oss stanna ett ögonblick inför konstfibrernas betydelse för textilindustrin. För närvarande tillverkas endast viskosfiber här i landet. TT 1951, s. 97.—
-LÖSNING. (numera bl. tillf.) TT 1927, Allm. s. 67. När viskoslösningen pressas genom munstyckets hål ut i spinnbadet, stelnar den ögonblickligen och för varje litet hål uppstår en hårfin fiber. Fiberknippet från ett och samma munstycke utgör en konstsilketråd. Form 1936, s. 79.—
-METOD(EN). (i fackspr.) Framhölls särskildt den s. k. viskosmetoden, enligt hvilken cellulosa löses i kolsvafla vid närvaro af alkali. SD(L) 24/11 1901, s. 3.—
SAOB
