[jfr d. viskøs, viskos, t. viskos, viskös, eng. viscous; av lat. viscosus (se VISKOS, sbst.). — Jfr VISKOSIMETER]
(i sht i fackspr.) om vätska (l. mjuk materia): som kännetecknas av (hög) viskositet, trögflytande, seg; äv. i överförd anv., om rörelse o. d. Polhem ESkr. 3: 180(c. 1717). För att duga till dessa moderna ångmaskiner och ångturbiner .. måste (smörj)oljan vara tillräckligt viskös. 2UB 7: 585(1903). Strömningen av vätskor genom rör kan .. vara viskos eller turbulent. TT 1941, K. s. 46. Enligt Krafft är universum i sin helhet uppfyllt av ett visköst medium som vi kan kalla eter. DN 19/9 1968, s. 4.
SAOB
