[jfr d. vis(e)lig, fsax. wīslīk (mlt. wīslik), mnl. wiselijc, fht. wīslīh (mht. wīslich, t. weislich), feng. wīslic (meng. wislich, eng. wisely); avledn. av VIS, adj.1 — Jfr VISLIGEN]
(numera bl. tillf.) motsv. VIS, adj.1 3: (som ger intryck av att vara) vis l. klok l. förståndig l. insiktsfull; särsk. (o. företrädesvis) dels om ngt sakligt: som vittnar om vishet l. klokskap l. förstånd o. d., dels ss. adv. Chesnecopherus Skäl Ff 4 a(1607). En tid, som flyr så snart, Mig wisligt nyttja lär. Ps. 1819, 207: 2. Författarens lofvärda nit är icke visligt. Noreen VS 1: 249(1903). Det var kanske mindre visligt av Å. att på runstensbornas enträgna begäran åtaga sig vicepastorsförordnande i församlingen. Olsson Herdam. 4: 346(1951). — jfr HÖG-VISLIGo. O-VISLIGT.
Avledn.: VISLIGHET, r. l. f. (numera bl. tillf.) förhållandet l. egenskapen att vara vislig. Dock lijkwäll är Hufwudhhandelen så wäll wedh Krigzwäsendet som wedh Tractaterna igenom K: M:tz wissligheet befordrat blefwen. RARP 4: 286(1649). Vislighet, kärlek och tålamod äro här högt af nöden. GHT 28/5 1874, s. 3.
SAOB
