publicerad: 2017
VISPER vis4per, m.//ig.; best. -n; pl. vispar (se nedan); äv. VISP vis4p, sbst.4, m.//ig.; best -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. visper, ÖB 33 (1712) osv.) ((†) -er Svart Gensw. G 1 b (1558), UHiärne 2Hskr. 156 (c. 1715)).
Ordformer
(visp (hu-, hw-, w-, -ss-) 1558 osv. visper (hw-, w-, -ss-) 1641 osv.)
Etymologi
(numera mindre br.) om person som brister i stadga l. allvar l. som är nyckfull l. ombytlig l. flyktig; äv. om inställsam l. lättsinnig person; ofta ss. ringaktande l. nedsättande benämning. Svart Gensw. G 1 b (1558). I söndags kallade .. (prästerna) somliga ”rosenkreutzbröder .. , kalvinister och hwisper”. KyrkohÅ 1916, s. 250 (1623). Grefwen swarade, iag kenner wäll den hwispen, och att han haar eet stolt sinne. VDAkt. 1660, nr 113. En wissper .. som aldrig läste raden, / Hwars enda syssla är att stryka kring i Staden. ÖB 11 (1712). Jag wet han heter af alla, det han äfwen giör skiäl före, en wisper, en narr, en sprätthök och en fantast. Lindahl Tanckef. 9 (1740). Jag håller före, at det snarare var Kammar-Lakejen, den Vispen. Pilgren FigBröll. 64 (1785). Han är ingen visper, utan en allvarsam beskedlig karl. Tersmeden Mem. 1: 98 (c. 1790). NEOrdb. (1996).
Ssgr (†): VISP-SINT. (visp- 1639–1716. vispe- 1674) ombytlig l. nyckfull l. lättsinnig. Schroderus Comenius (1639). (Där) en part ostadige, vispsinte och högfärdige embetsmän, såsom skräddare och skomakare, fördrista at giöra andra kläder och skoor, än som kyrkoherden och församlingens äldste gilla, skola de angifvas och straffas. Hagström Herdam. 2: 147 (i handl. fr. c. 1660). Swedberg Schibb. 201 (1716). —
-ÄRENDE. om påhittat l. onödigt l. obetydligt ärende. Gårdzfogden skall weta sin plicht .. wara .. adt förestå heela huset i husbonde(n)s och matmoderns frånwaro .. Fördänskull bör en gårdzfogde allrig wara ifrån gården och göra sig några hwispährenden omkring. Rosenhane Oec. 22 (1662). ConsAcAboP 6: 184 (1687).
Avledn. (†): VISPAKTIG, adj. om person: ombytlig l. oberäknelig l. opålitlig; äv. i överförd anv., om sinne l. tanke o. d. Altså hade i .. hwarken bordt begära .. (ägorna) af Her Landzhöfdingen sielf eller accorderat mz borgmestaren om dem, emedan i äre så hwispachtigh och ordelöss. VRP 1662, s. 85. (Han) war utaf et ganska wispaktigt sinne, uti hwilket den ena häftiga rörelsen af en annan snart nedertryktes. AsiatB 2: 538 (1747). Björkman (1889).
Avledn.: vispaktighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara ombytlig l. oberäknelig l. opålitlig; äv. konkretare, om enskild yttring av sådan egenskap osv. Warnmark Epigr. D 2 a (1688). Se nu omsider, i hvad belägenhet era framfusiga vispacktigheter ha försatt Er. Pilgren FigBröll. 46 (1785). Heinrich (1814).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content