SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VITTRA, v.1 -ade.
Ordformer
(vetr- (w-) 15251582. vittr- (w-) 15251678. wettr- 1553. witr- 1525)
Etymologi
[fsv. vitra, kungöra, tillkännage; till VITTER]
(†) (gm tillkännagivande) avstå från (arvslott o. d.) till l. åt (ngn); äv. med enbart sakobj.: avskilja (egendom o. d.); jfr AVVITTRA, v.1 ArbogaTb. 4: 88 (1553). Vij (är) ther till (dvs. att besegla gåvobrevet) icke obenägne, när I vele vittre och nampngiffve the godz, som I vele unne hvartt annedt opå både sijdher. G1R 27: 40 (1557). Kom personlig för rätten Lasze gulsmedh, wälbetäncht och wittrede sin stiufshon (dvs. styvson) ett hundrede daler både för löst och fast vthi hans fäderne. 2SthmTb. 6: 144 (1580). KOF 3: 327 (1685). — jfr AV-VITTRA, v.1, o. AV-VITTRING.
Särsk. förb. (†): VITTRA IFRÅN SIG. (†) avstå från l. avskilja (arvslott l. egendom o. d.). Sa(m)ma dagh kom ped(er) mans(on) ffor retten och sagde sich haffua warit m(edh) kort dru-wenagel hem til hust(ru) katherine Eric helsi(n)gs ept(er)liffu(er)ske nær ho(n) wet(ra)de syne barna peni(n)ge j ffra sich. OPetri Tb. 44 (1525). (Han) har bordt lagligen wittra giärdzgården ifrån sig, som lagen säyer, om han icke welat holla honom. UUKonsP 13: 198 (1678).
Spoiler title
Spoiler content