SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VIVAT, interj. o. sbst., n.; ss. sbst. i best. anv. utan slutart.; pl. =.
Ordformer
(äv. -uat)
Etymologi
[jfr d., t., eng., fr. vivat; av lat. vivat, 3. pers. sg. pr. konj. av vivere, leva (se VIVRE)]
(†)
I. (†) ss. interj., utrop för att uttrycka hyllning l. bifall l. uppmuntran; särsk. med substantivisk bestämning angivande föremålet för hyllningen osv.; jfr HURRA, interj. osv. I. Viuat, Häl och Säl, wår Konunginna! Stiernhielm Jub. 38 (1644, 1668). Vivat vår monark! / Skråla, Clarinetters klang! / Vi dricka skålen med högmod och rang. Bellman (BellmS) 1: 174 (c. 1773, 1790). Cannelin (1939).
II. (†) ss. sbst.: = VIVAT-ROP; jfr HURRA, interj. osv. II, LEVE. Häf op tijn Röst; gäll an, tillijka Tu, med Mig / Ett Viuat! Stiernhielm Jub. 38 (1644, 1668). Än mig det Vivats genljud når, / Som följer Gustaf hvart Han går. JGOxenstierna 2: 223 (1775, 1806). Auerbach (1916).
Ssg (till I; †): VIVAT-ROP. (†) ropet ”vivat (den l. den l. det l. det)”; jfr hurra-rop, leve-rop. PT 1791, nr 38, s. 1. Den upprymda segerstämning som hade fyllt Almquist där han stod utanför Thomanders port, ombrusad av vivatrop och studentsång, var nu förbytt i missmod. 3SAH LXXXI. 2: 307 (1973).
Spoiler title
Spoiler content