publicerad: 1932
HURRA hura4 (hu´rra el(ler) hurra´Weste; húrra o. hurrá Dalin; — ∪ Bellman 3: 74 (1768, 1790), Snoilsky 3: 26 (1883); ∪ — Bellman 3: 266 (1780, 1790)), interj. o. sbst.2, n. ((†) r. Tersmeden Mem. 4: 278 (1768)); ss. sbst. best. -t, pl. = (BL 14: 366 (i handl. fr. 1813) osv.) l. -n (VFl. 1913, s. 52, GbgAB 1919, nr 64, s. 5) ((†) -s CGvBrinkman (1833) hos Wachtmeister Brinkman 27); pl. best. -na.
Etymologi
[jfr d. hurra, holl. hoera, eng. o. t. hurrah; trol. etymologiskt samhörigt med HURRA, v.1 Ordet synes hava inkommit i sv. från engelskt sjömansspråk ss. jubel- o. hyllningsrop; dess senare militära anv. torde bero på invärkan (under Napoleonskrigen) av det ryska stridsropet urá, som sannol. är av turkotatariskt urspr. Jfr HIdeforss i StAKock 271 ff. (1929). — Jfr HURREJ]
I. interj.; utrop för att uttrycka glädje o. jubel, hyllning, bifall l. uppmuntran; särsk. ss. samfällt, taktmässigt l. rytmiskt avvägt hyllningsrop (vid ett utbragt leve för ngn l. ngt); förr ofta o. ännu emellanåt inledt av hipp (se HIPP, interj. 2); mil. äv. äggande stridsrop, då infanteritrupp går till bajonettanfall l. rytteri gör chock. Hurra, courage! / Lustigt bagage! / Friskt i flaskan, hej! Bellman 3: 74 (1768, 1790). Sahlstedt (1773; angivet ss. brukligt bland sjömän). Hurra för alla vackra flickor! Weste (1807). Huru förhålla Flanqueurerne sig när signalen till sluten Svärm-Attaque gifves? Ropa Hurra, gifva eld på 30 à 40 alnar ifrån fienden och attaquera. Löwenhielm ExamCavTj. 1: 181 (1812). Lagerlöf Troll 2: 70 (1921). — särsk. bildl. i uttr. ropa hurra, jubla, utbrista i glädjeyttringar. En utställning .. är ett .. vanskligt företag .. försiktigt folk ropade därför icke genast hurra. NDAVL 1909, nr 258, s. 4.
II. sbst.: hurrarop. Ett trefaldigt, fyrfaldigt hurra. Vi .. gjorde aftal att under polska och ringdans obligera min moder .. komma i ringen, upphöja henne på en stol och under hurra och stoj dricka hennes skål med lyckönskan på dess födelsedag. Tersmeden Mem. 3: 73 (1741). Ett gladt hurra, ett högt hurra / För hvarje man, som kämpat bra! Runeberg 2: 100 (1848). Besättningen mannade reling och hälsade Drottningen med fyra utdragna hurran på flottmanér. VFl. 1913, s. 52.
Ssgr: HURRA-BAS30~2, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) (numera föga br.) urspr.: karl (med kraftig basröst) som lejts att ropa hurra för Karl XIV, då han (under sina senare år) visade sig ute (på Stockholms gator) i vagn l. till häst; medlem av klack; person som är bland de högljuddaste deltagarna i demonstrationer o. opinionsyttringar (på gatan l. i press o. offentlig diskussion o. d.); gaphals, skrikhals, ”skränfock”. Liljecrona RiksdKul. 479 (1841). Blanche Våln. 315 (1847). De flera hurrabasar, vi fångat (vid ett upplopp i Göteborg 1799). Wingård Minn. 8: 92 (1848). (Aftonbladet o. Almqvist ha) fått nio tiondelar af landsortstidningarne till hurrabasar. Palmblad Solförm. 73 (1851). LdVBl. 1885, nr 129, s. 3. Massornas majoritet, hurrabasarna. Lindqvist Herrgårdsh. 136 (1921).
-ROP30~2, äv. 03~2. PT 1791, nr 98, s. 2. Den ursinniga (student-)hopen (upphävde) höga hurrarop. JASjögren (1817) hos Heinricius ÅboAk. 61. De rungande hurrarop, som följde på lefvet för d:r Hedin. PT 1913, nr 250, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content