[av t. volapük, till vol (bildat till eng. world, värld (se VÄRLD)), o. pük (bildat till eng. speak, tala (se SPEAKER))]
(i sht förr) ss. benämning på det artificiella språk som skapades av tysken Johann Martin Schleich; äv. (numera bl. ngn gg) mer l. mindre liktydigt med dels: konstprodukt, dels: rotvälska (se ROTVÄLSKA, sbst. 5). Strindberg TjqvS 5: 175(1886, 1909). Teosofien är en volapyk, en konstprodukt. DN(A) 12/2 1902, s. 3. Alla hittills gjorda försök .. (att konstruera ett världsspråk), såsom Volapyk, Esperanto, Langue bleue m. fl., (är) misslyckade. Noreen VS 1: 25(1903). Experimenten skildras ibland på en vetenskaplig volapyk, som man bör vara biokemist för att helt begripa. SvD 10/9 1970, 1: 5.
