SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VOLONTÄR vol1ontä4r, äv. (numera bl. i slutet) VOLUNTÄR vol1untä4r, adj.; adv. -T.
Ordformer
(volontär 1821 osv. voluntär 1832 osv.)
Etymologi
[jfr eng. voluntary, volunteer, fr. volontaire; åtm. delvis till VOLONTÄR, sbst., ytterst av lat. voluntarius, frivillig (se VOLUNTARISM)]
som är beroende av l. grundad på (fri) vilja, frivillig; särsk. i fråga om arbete ss. volontär (se VOLONTÄR, sbst.). Volontär legoknekt. SvlitTidn. 1821, sp. 728. Det nya voluntära (fattigvårds)systemets anhängare. Geijer I. 6: 149 (1839; läst i orig.). Att kombinera en semesterresa med att arbeta volontärt på barnhem eller med att rädda utrotningshotade djur .. är senaste resetrenden. RådRön 2014, nr 2, s. 36. — särsk. (numera bl. i formen voluntär) med. i fråga om muskelrörelse o. d.: viljestyrd (jfr VILLKORLIG 1 c). TLäk. 1832, s. 162. De voluntära muskelkontraktionerna. NordMedArk. 1881, nr 5, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content