VOTJAK votja4k, m. l. f. (ss. ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. w-, -dj-, -ti-)
Etymologi
[jfr t. wotjaken, pl., fin. votjakki; av ry. votjak, möjl. av mariska odo-marij, med samma bet.]
ä. benämning på udmurt, person tillhörande en finsk-ugrisk folkgrupp bosatt huvudsakligen i den ryska delrepubliken Udmurtien mellan Volga o. Uralbergen; i sht i pl., om denna folkgrupp; jfr PERMER, sbst.2 Iduna 4: 107(1813). Votjakerna äro nära släkt med syrjänerna och bo söder om dem, nordost om staden Kazan i östra Ryssland. PåSkid. 1931, s. 21. Vid gräsets första spirande firades fester av en del boskapsskötande folk i norra och mellersta Asien, bland dem tunguser, jakuter och votjaker. Rig 1947, s. 42.
Avledn.: VOTJAKISKA, r. l. f. ä. benämning på det finsk-ugriska (permiska) språk som talas av udmurterna, udmurtiska. Lundell(1893). Forskare ha bland krigsfångar fonograferat votjakiska och andra asiatiska språk. Rig 1922, s. 53.
