(voff 1828 osv. vov 1898 osv. wow 1853; ofta upprepat vov vov resp. voff voff)
Etymologi
[jfr d. vov, vuf, t. wau, eng. woof; av ljudhärmande ursprung. — Jfr VOVVE]
använt för att återge hunds skall. Naturen gaf åt all ting läten: / .. Voff, voff, åt rackan, der hon glafsar. CFDahlgren 3: 266(1828). – Hon är otroligt väldresserad. Skakar tass, rullar runt och skäller på kommando .. Skäll, Ida! – Vov, vov! Expressen 19/12 1997, s. 48.
