VOYEUR vo1ajœ4r l. vojœ4r, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
person som (tvångsmässigt) söker sexuell tillfredsställelse gm att i smyg iaktta nakna personer l. sexuella situationer o. d., skoptofil; äv. allmännare l. hyperboliskt, särsk. i fråga om att betrakta ngt (särsk. ngt som upplevs som privat l. förbjudet) utifrån (se d. o. II 2) l. från viss distans o. d. Den skumme nattstrykaren och voyeuren på Oxtorgsgatan. OoB 1935, s. 59. Med mindre hysteri kring de vanligen helt ofarliga och harmlösa s k sexualbrott, som blottares och voyeurers, kan sannolikt riskerna för deras förvandling till något värre dämpas. DN 8/4 1967, s. 2. Kanske är alla filmskapare voyeurer som på säkert avstånd iakttar livet? DN 19/12 1983, s. 22. (Förf.) är i novellsamlingen .. så nära inpå sina människor att läsaren blir voyeur. SmålP 22/12 2014, s. A28.
