SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VRESA vre3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (PT 1882, nr 112 A, s. 4, osv.) ((†) -ar HantvB I. 2: 355 (1934)).
Etymologi
[sv. dial. vresa; till den rot som äv. föreligger i VRIDA. — Jfr VRES-, VRESIG]
(numera mindre br.) missbildning i virke (se VIRKE, sbst.2 2) uppkommen gm oregelbundenheter hos fibrerna. Qvistfritt, fullkomligt torrt aspvirke, utan vresor. PT 1882, nr 112 A, s. 4. Vid uppsågning och hyvling bortgår en betydande del av träet, varjämte en stor del av bruttoinnehållet måste kasseras på grund av kvistar, vresar och felteckning. HantvB I. 2: 355 (1934).
Ssg: VRES-FRI. (numera mindre br.) jfr fri, adj. 27. Ekebräder .. böra vara .. sågade af rätklåfvige, vres- och qvistfria blockar. ReglVirkeslefv. 1825, § 51. SFS 1922, s. 326.
Spoiler title
Spoiler content