[sv. dial. vrätt; jfr fsv. skallavræt, skallgång, fd. wratt (d. vræt), fvn. rétt, handlingen att driva får (i fålla) (nyisl. rétt, (får)fålla); till VRÄKAi bet.: driva]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om mindre (från övriga åkrar avskilt) avlångt åkerstycke (urspr. så stort att det kan plöjas i en vända), åkerteg, åkerlapp; jfr VRET. Öpett breff för M. Mårten Olai, kirckeherre udi Upsale .. opå enn vrett och engh, liggendis vedh .. Upsale. G1R 28: 31(1558). Jagh spände för Plogen min Märr och mitt Fööll, / Och plögde then Dagen någre wrätter. Brasck Apg. L 2 a(1648). På den skogsmark, som nyl. var rögd och rothuggen, .. syntes tydeliga märken af gammal åker öfveralt; eller af Halländningarnas vrättar eller åkerstycken. Barchæus LandthHall. 61(1773). I dag anlände de första kolvagnarne fr. Nora till Ringshyttan. De aflastades på P. O. Svenssons vrett. Johansson Dagb. 1: 78(1873).
SAOB
