VRÖVLA vröv3la2 l. vrø3vla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. vrövla, sno samman (jfr äv. vravla, orera, prata osammanhängande); av d. vrøvle, trassla ihop, prata strunt, avledn. av den stam som äv. föreligger i eng. wrap, linda in, till en parallellform till den rot som äv. föreligger i ORV. — Jfr VRÖVEL]
(vard.) prata strunt (om ngt); äv.: prata på. Här sitter jag och ’vrövlar’ om både likt och olikt – och säger ändå egentligen ingenting, tycker jag. Nyblom o. Hamilton-Geete TvåVän. 103 (1877). Så vinglade han in i stugan och stod der och ”vrövlade” om att han var kungens trotjenare. Svea 1884, s. 104. Putslustiga rackarungar som får äldre herrar att vrövla om Anderssonskans Kalle. SvD(A) 29/7 1955, s. 6. I stället för plakatpolitiskt vrövlande gör .. (musikern) en vacker studie av längtan och frustration som .. skär djupare än alla kampanjer och paroller. HbgD 21/5 2011, s. C6.
Särsk. förb.: VRÖVLA FRAM10 4. (tillf.) framsäga (ngt) på ett osammanhängande sätt. Prosten Harbitz, storthingspresidenten .. vrövlar fram sina norska känslor. Edholm C15T 92 (1862).
SAOB
