publicerad: 2019
Ordformer
(vul- (w-, -hl-) c. 1695 osv. vål- 1691. wull- 1698)
Etymologi
[liksom d. vule av nl. woelen, av mnl. woelen; motsv. got. wolen, sjuda, koka, mlt. wolen, fht. wuolen (mht. wüelen, t. wuhlen, wühlen), i avljudsförh. till VÄLLA, v.2]
(numera mindre br.) surra l. linda (ngt) med tågvirke l. segelduk l. garn o. d. för ljuddämpning l. skydd mot nötning o. d. (Karteschhylsorna) fylles til lika wicht medh kuhlan af runt- eller splintskrott, och wulas dhe senare med Cabel-garn, at wara så mycket starckare. Grundell AnlArtill. 2: 41 (c. 1695). Pentslar .. af styfwa och wäl ansatte swinborst wulade med segelgarn. SFS 1847, nr 32, s. 28. (Sv.) Vula årorna, (eng.) Muffle the oars. Ramsten 50 (1866). SAOL (1998). — jfr DREV-VULAD. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, förr äv. -ing, särsk. dels i konkretare anv., om enskild omgång av surrning, dels konkret, om surrat l. lindat tågvirke osv.; ss. förled i ssgn VULNINGS-RING äv. oeg., om förstärkning av järn. Rålamb 10: 29 (1691). När Wuhlningarna äre giorde, skal med Träwiggar kijhlas rundtomkring, som giör Wullingen fastare til at hålla, warandes således Stången wäl ställt. Rosenfeldt Tourville 99 (1698). (Murborstar) böra hafwa 6 tum lång borst .. med stark jernring, 1/2 tum bred om öfre ändan, samt dernedom 3/4 tums bred wulning af stark tråd eller segelgarn. SFS 1847, nr 32, s. 5. SAOL (1998). jfr BOGSPRÖTS-VUL(N)ING.
Ssgr (till slutet; †): VULNINGS-RING. järnring fäst ss. förstärkning utanpå mastskål. Sedan masten blifvit färdigbyggd och mastringarne påsatta, fastspikas akter- och sidoskålarne utanpå mastringarne, derefter påsättas de så kallade vulningsringarne öfver skålarne. Frick o. Trolle 2 (1872). IllSvOrdb. (1964). —
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content