[sv. dial. vulen, vuren, motsv. fsv. vurdhin, p. pf. till VARDA; jfr d. -vorn; med avs. på formen med -l- jfr FJOL, adv.,VÅLNAD. — Jfr SJÄLVSVÖRDIG]
som har utvecklats l. övergått till att vara (sådan l. sådan l. så l. så), särsk. i uttr. (vara) så vulen att; äv.: (så l. så) beskaffad l. funtad; äv. (o. numera nästan bl.) ss. senare led i ssgr: som har drag l. karaktär av l. kännetecknas l. präglas av (det som anges i förleden). AOxenstierna 8: 93(1633). Hwad elliest kan finnas uthbrustet till någon twist af mindre wärde, dhet är förmodeligen så skickat och wulet, att dhet kan blifwa affhandlat. RARP 4: 25(1645). Fast I ären grannare än jag, så wet jag dock, at wi för öfrigt äro lika wulne, och at ingen annan åtskildnad är imellan osz, än at I kallas Iungfru, och jag Piga. Modée HåkSmulgr. 5(1738). Riddarn Astolf, lång och mulen, / Satt i hvita elfvors lag: / Ingen mat var rigtigt vulen, / Allt han såg med obehag. Atterbom LÖ 2: 16(1827). Det står på .. att, då det är så vulet, att syster Christine tycker mera om herr von Jacobson än om sin fästman, så skall jag (osv.). Elkan Hall 73(1899). — jfr DRÄNG-, FÄ-, GÄCK-, HÅRD-, ILLA-, JÄTTE-, KARLA-, KNARR-, KORT-, LAT-, MANNA-, PADD-, RUND-, STOR-, SUR-, TORR-, TROLL-, TRÖG-, TVÄR-VULENm. fl.
SAOB
