SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VULGARISERA vul1garise4ra, äv. VULGÄRISERA vul1gærise4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(vulgariser- c. 1860 osv. vulgäriser- 1899 osv.)
Etymologi
[jfr t. vulgarisieren, eng. vulgarize; av fr. vulgariser, till vulgaire (se VULGÄR)]
om språk l. konst l. budskap o. d.: göra vulgär, särsk. dels motsv. VULGÄR 1: ge en sådan form att det förstås av en större allmänhet, göra lättfattlig, dels (o. numera i sht): göra vulgär (se d. o. 2). BEMalmström 2: 85 (c. 1860). Hvad som särskildt utmärker mästersången, är den konstens vulgarisering, som den medförde. Bååth WagnerS 3: 14 (1905). (Skriftspråket) får inte vulgariseras och måste stå över vårt vardagliga talande. UNT 21/10 1949, s. 5. Diktaren (av Erikskrönikan) från 1300-talets början fick lämna formen för den nya poetiska agitationen, tillrättalagd och vulgariserad i en form, som tusenden .. kunde förstå. 3SAH LXVI. 1: 166 (1956). Tilltagande förenkling och vulgarisering av språkmedlen i den allmänna likställighetens namn. 3SAH LXXIX. 1: 12 (1971). Schönberg .. (har) beska och nyttiga saker att säga om konstnärer som tror sig tala till ”folket” genom att förenkla och vulgarisera sitt budskap. Ekbom Molnbygg. 92 (1980).
Spoiler title
Spoiler content