publicerad: 2019
VULGÄR vul1gæ4r, förr äv. VULGAR, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(vulgair (-re) 1716–1836. vulgar 1684–1845 (: vulgarspråket). vulgär 1829 (: vulgärarabiskan) osv.)
Etymologi
[jfr t. vulgär, eng. vulgar; av fr. vulgaire, av lat. vulgaris, vanlig, allmän, till vulgus, folk, till den rot som äv. föreligger i kymr. gwala, tillräcklighet, fullhet, sanskr. várga-, grupp, avdelning. — Jfr VULGARISERA, VULGARISM, VULGARITET, VULGO]
1) (utom ss. förled i vissa ssgr numera bl. tillf.) som tillhör l. är karakteristisk för l. utbredd bland vanliga människor l. allmänheten, allmän l. folklig (särsk. (i sht ss. förled i ssgr) om språk(drag)); äv.: utbredd l. vanligt förekommande; vanlig l. ordinär; ibland övergående i (o. svårt att skilja från) 2. Schück VittA 2: 413 (i handl. fr. 1684). Är denne en ibland de vulgaireste örter här å orten. AArgillander hos Linné Bref I. 3: 87 (1752). Den vulgära Arabiskans lexikographi. Frey 1845, s. 170. Den vulgära åsigten, att trädet bereder jorden en behöflig hvila, är särdeles enfaldig. Hwasser VSkr. 3: 291 (1858). Nu är den vulgära åsikten den, att det är en förutsättning för lycka att i största möjliga utsträckning kunna göra vad man vill. FinT 1955, s. 443.
2) som karakteriseras av l. vittnar om dålig smak l. brist på kultur l. förfining o. d.; grov l. ohyfsad; ibland med bibet. av: oanständig l. utmanande i sexuellt avseende; jfr 1 o. OKULTIVERAD 3, SMAK-LÖS 3, TARVLIG 4. Den rimlekande, ofta vulgäre, men af ett visst godmodigt burleskt skaldelynne utmärkte Johan Runius. 2SAH 59: 24 (1882). Det fanns män som undveko henne på grund av hennes en smula vulgära nonchalans. Hellström Malmros 25 (1931). Solbränna och fräknar var vulgärt (på 1840-talet) och närmast ett karaktärsfel. Paulsson SvStad 1–2: 404 (1950). Hon tycker att Märta ser vulgär ut. Hedberg DockDans. 133 (1955). (Eleverna) är aggressiva och använder ett vulgärt språk. SvD 23/9 1977, s. 1. Om hon vore lite mindre vulgär, skulle hon vara vacker. Nesser FallG 335 (2003). Sofia tycker hortensia är en vulgär blomma. Jörgensdotter BergDöttrar 21 (2009).
Ssgr: (2) VULGÄR-AGITATION. om agitation som bedrivs på ett vulgärt sätt; jfr -debatt, -propaganda. SvTidskr. 1928, s. 518. I vulgäragitationen har det .. sagts att regeringen gjort sig skyldig till avtalsbrott gentemot jordbrukarna men detta är nonsens. SvD(A) 26/7 1958, s. 7. —
(1) -ARABISK. (numera bl. tillf.) jfr -arabiska. SvD(A) 6/9 1889, s. 2. Uppteckningar av folkloristiskt material på landets vulgärarabiska dialekt. DN(A) 4/8 1947, s. 5. —
(1) -ARABISKA. (numera bl. tillf.) arabiskt vulgärspråk (se d. o. 1); jfr -arabisk. Pettersson HebrGr. 95 (1829). Redan efter någon vecka kan han skriva till vännen Tor att han knogar vulgärarabiska. 3SAH LXXXII. 1: 27 (1974). —
(1) -ARMENISKA. (numera bl. tillf.) armeniskt vulgärspråk (se d. o. 1). NF 1: 1084 (1876). Nyarmeniskan el. vulgärarmeniskan är .. starkt uppblandad med främmande beståndsdelar, såsom persiska, syriska, grekiska, turkiska och även kaukasiska. 3NF 2: 112 (1923). —
(2) -DEBATT. debatt som förs på ett vulgärt sätt (ofta präglat av personangrepp o. d.); jfr -agitation, -propaganda. DN(A) 27/6 1943, s. 4. Märkligt nog har detta utskällda näringsliv som i vulgärdebatten påstås vara en stor maktfaktor .. inte lyckats försvara sig nämnvärt. GHT 10/4 1970, s. 4. —
(1) -GREKISKA. (numera bl. tillf.) grekiskt vulgärspråk (se d. o. 1). Lundström UngVet. 14 (1900). Redan under 900-talet började ”vulgärgrekiskan” vinna insteg i litteraturen. Montelin VLittH 3: 5 (1933). —
-KATOLSK. särsk. (†) till 1: folkligt katolsk (se d. o. 2). Det vulgärkatolska kyrkobegreppet stegras i medeltiden genom papatets teokratiska byggnad. Ahnfelt Et. II. 2: 192 (1906). SvTeolKv. 1933, s. 9. —
(1) -KRISTENDOM~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) allmän l. folklig kristendom. Det bör .. betonas, att den kristna kyrkans heroer .. i regel med själ och hjärta omfattat vulgärkristendomens krassaste åskådningar. Lidforss Dagsb. 120 (1907). —
(1) -LATIN. språkv. (talat) latinskt vulgärspråk (se d. o. 1) (som utgör grunden för de romanska språken). NF 13: 1343 (1889). Gaston Paris antar att det funnits en merovingisk hjältedikt, som åtminstone delvis sjungits på vulgärlatin. Sylwan EurLittH 1: 44 (1910). —
(1) -LATINSK. språkv. som är skriven l. uttryckt på l. på annat sätt hänför sig till l. har avseende på vulgärlatinet; jfr latinsk II 1. Längst i öster .. tala rumänerna .. ett språk, som .. väsentligen hänvisar på vulgärlatinskt ursprung. Landsm. 1: 490 (1880). (Åhörarna) uppmanades .. att gripa sig an med en bestämd vulgärlatinsk text. Söderhjelm Läroår 149 (1928). —
(2) -ORD. (numera bl. tillf.) vulgärt ord. Quennerstedt Flyttfågl. 24 (1898). Det blev nästan .. en kamp med hennes bruna ögon mörka av raseri medan hon vrålade vulgärord i hans öron. Asklund BrödKlar. 154 (1962). —
(2) -PROPAGANDA. jfr propaganda 3 o. -agitation, -debatt. AB 17/6 1926, s. 3. Det är förvisso märkvärdigt .. att hårdnackad arrogans .. och vulgärpropaganda tillåts tvinga en förnedrad massa att leva i hat och misär. LD 1959, nr 82, s. 1. —
-SPRÅK.
1) språkv. till 1, om (talat) folkspråk (som utgör grunden för nationalspråk), folkligt språk; motsatt: litteraturspråk; jfr språk 4 o. -arabiska, -armeniska, -grekiska, -latin. Svea 2: 30 (1819). Bibeln skulle göras till folkskrift, den översattes till vulgärspråken. IllSvLittH 1: 277 (1955).
2) till 2: vulgärt l. vardagligt l. simpelt språk (se d. o. 6). Rig 1964, s. 130. (I TV o. kvällspress) används i dag ett vulgärspråk, späckat med svordomar och könsord, som förr skulle ha varit otänkbart. FaluKurir. 17/2 2006, s. 2. —
(1, 2) -UPPFATTNING~020. jfr upp-fattning 4. DN(A) 23/12 1900, s. 2. Det finns en vulgäruppfattning om EG som innebär att där styr det europeiska kapitalet. GbgP 12/10 1988, s. 17.
Spoiler title
Spoiler content