[fsv. vunder, pl.; jfr d. vunde; av mlt. wunden, pl. (jfr äv. t. wunde (jfr VUND-) i uttr. die (fünf) wunden Christi); etymologiskt identiskt med UND, sbst.]
(†) sår uppkomna gm yttre påverkan, i ed l. bedyrande l. svordom, i sådana uttr. som Guds l. de heliga (fem) vunden, om den korsfäste Kristi fem sår (jfr FEM, räkn. b); jfr UND, sbst.JönkTb. 123(1532). Eedebuker som fåfängeligha swäria om Gudhz dödh och pino, hans fem vunden och helighe Sacrament. KOF 1: 428(c. 1618). (Att ingen kan tala ett ord) medh mindre Gudz nampn, helighe dödh och dyre wunden skal ther til gruffweliga misbrukas. LLaurentii Nyåhrspr. F 1 b(1618).
SAOB
