SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÅNDAS von3das2, v. dep. -ades (RegnaSkedviDomb. 7/9 1604 osv.) ((†) ipf. -des KyrkohÅ 1914, s. 249 (1639), ÅngermDomb. 25/11 1644, fol. 7); äv. VÅNDA von3da2, v.1 -ade.
Ordformer
(vånd- (w-, -o-) 1561 osv. vånn- (w-) 16521865. -a 1822 osv. -as 1561 osv.)
Etymologi
[fsv. vandas; jfr fd. våndes (d. vånde (sig)); till VÅNDA, sbst.]
ss. dep.: känna vånda, lida l. plågas l. pinas; vara rädd l. frukta (för ngt); plåga sig (med ngt); i sht i fråga om själsligt l. psykiskt lidande osv.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., om ngt sakligt; äv. refl. (se a). Våndas inför framtiden. Våndas över l. med formuleringarna. Om en dåre fåår någhot höra, så wåndas han ther med lika som en pijl såte honom j låret. LPetri Sir. 19: 12 (1561). Nu låter han hvar dag see .. ånger och betaget sinne, våndandes högeligen. VDAkt. 1679, nr 317. Sij bara på honom, huru han står och wåndas der borta i wråen, bara derföre, at han ser Er bägge wara här. Modée Dår. 44 (1741). Det latinska myntförbundet våndas under .. svårigheter och förvecklingar. NordT 1886, s. 174. De fingo de våldsammaste kräkningar, de vrålade och våndades i kramp. Hedin Pol 1: 180 (1911). Pettersson våndades för att Agda skulle höra vad som sades. Hammenhög PoB 380 (1931). En tid när alla ansvarskännande våndas över populismen. BoråsTidn. 26/11 2016, s. 2. — jfr SJÄLA-VÅNDAS. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) refl. Alldeles öfvergifven och ensam lemnad, vred och våndade sig Horsåsa kungen som en mask. Livijn 1: 332 (1822). Handen våndade sig, krampryckningar flögo igenom den. Lagerlöf Länk. 219 (1894). Det hade jag kunnat förutspå honom, att han skulle dö just den dagen, så som han satt och våndade sig för den. Lagerlöf Körk. 30 (1912). Har du också drabbats av vårdepression och våndar dig över vad du ska göra med ditt liv? Expressen 11/4 1997, Bil. s. 30.
b) (numera bl. tillf.) ss. anföringsverb, ungefär liktydigt med: kvida l. jämra (sig) l. klaga. Hjelp! hjelp! jag förblöder! ... jag dör! – våndades den fallne med bleknande kind och stelnande öga. Blanche Våln. 712 (1847). ”Ack, du vet inte, du barn”, våndades modern. Törnblom FolkSpad. 46 (1914).
c) (†) motsv. VÅNDA, sbst. c, om kvinna: befinna sig i förlossningsarbete, föda; särsk. i uttr. våndas med barn; ss. p. pr. äv. substantiverat; äv. bildl. Är detta Orsaken hwarföre en Hustru uti sidsta Dagarna .. förlorar den stora Buken: Et wist Tecken at hon innan kort börjar wåndas. Hoorn Jordg. 1: 41 (1697). Wåndande Hustrur. SthmStadsord. 2: 262 (1711). Den Våndande påminnes .. at ej krysta eller hjelpa til på Fostrets utgång, förr än hon blifver därom tilsagd. Schützercrantz 1Förlossn. 14 (1785). Bergen våndas med barn: hvad föds? en löjelig råtta. Janzon Hor. 137 (1899).
Spoiler title
Spoiler content