SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2019  
VÅRFRU (numera bl. ss. ssgsförled 3rfrɯ~, äv. 10~), f.; best. -n.
Ordformer
(vaffer- (w-) i ssgr 1843 (: Wafferdagen)1965 (: vafferaftnar). varfru- (w-, -ff-, -v-) i ssgr 1521 (: varfrudag)1647 (: Warfrudagh). vorfruw- i ssg c. 1525 (vorfruwe tydher). våfer- i ssg 1893 (: Våferdagsmarknaden). våffer- (w-, -o-) i ssgr 1634 (: wåfferdags högtiden)1928 (: våfferdan). vårfru (w-, -ff-, -w) 1522 (: wårfrue Dagh) osv. warfrugh- (-ff-) i ssgr 1525 (: Warfrughe affthen, warffrughe dagh). worfru- (-v-) i ssgr 1549 (: Worfrudagh)1565 (: worfru dag). wåfru- i ssg 1720 (: Wåfrudag). wårffer- i ssg 1779 (: Wårfferdagslök). wårfrud- i ssg 1527 (: Wårfrudmessa))
Etymologi
[fsv. var fru; jfr fd. vorfrue (d. vor frue), fvn. vár frú, mlt. unse vrouwe, mht. unser vrouwe (t. unser frau); jfr äv. eng. our lady, fr. notre dame; efter lat. domina nostra; av VÅR, pron., o. FRU]
(† utom i ssgr) om Guds moder, jungfru Maria; jfr FRU 1 b. Björkegren 1871 (1786). Årsmot nalkas. Vårfrun hörde vår röst, / gav oss en flödande vår, en rik och dignande höst. Karlfeldt Tank. 212 (1932).
Ssgr: A: VÅRFRU-AFTON30~20 l. 1032. (vårfru- 1522 osv. vårfrue- 1525) [fsv. varfru aptan] (i sht i skildring av ä. förh.) om dagen före vårfrudagen, förr äv. annan Mariadag. ArbogaTb. 3: 330 (1522). Ex Lincopia Warfrughe affthen Assumpcionis. G1R 2: 196 (1525). Vårfruafton skall man ej mala. Norlind SvFolkl. 112 (1911).
-DAG. [fsv. varfrudagher. — Jfr froedag, våffel-dag(en)] (vårfru- 1521 osv. vårfrue- 15221569) Jungfru Marie bebådelsedag, den 25 mars (i sht i sg. best.); förr äv. om annan dag firad till minne av ngn tilldragelse i jungfru Marias liv (jfr maria-dag); jfr bebådelse-dag. SthmSkotteb. 3: 190 (1521). (I Sv. skall firas) tree Wårfrudagher, som äre Kyndersmesso, Mariæ bebodelse .. och visitationis, thet är Mariæ besökelse. KOF 1: 470 (c. 1618). Vårfrudagen spred sin töluft och sitt lätta gyllene solsken över tinande tjäle och droppande tak. Fogelqvist Minn. 39 (1930).
Ssgr: vårfrudags-, förr äv. vårfrudag-lök. (numera föga br.) vårlök (se d. o. 1). Linné Fl. 96 (1745). Wåfferdags-lök. Roten anwändes til bröd i dyr tid. Aspelin Fl. 22 (1749). Nu blommar i det svala milda ljuset / Vårfrudaglöken, kyligt blek och skär. Ekelund Mel. 7 (1902).
-räpp. (†) om årets första kvartal; jfr räpp, sbst.1 2. Den vecka, som inleddes med vårfrudagen, var alltså den trettonde veckan i vårfrudagsräppen. Danver Folktr. 18 (1943).
-KYRKA. Björkegren 1871 (1786). En kyrka, kallad Wårfrukyrka och helgad den Heliga Modren. Afzelius Sag. 3: 95 (1841).
-KÅPA. (†) daggkåpa; jfr -mantel. På slätor wäxa .. Fietterörter, .. Mariemantel eller wårfrwkåpa. Forsius Phys. 205 (1611). Weste (1807).
-LILJA. (†) morgonstjärna (se d. o. 4); särsk.: vårlök (se d. o. 1). Lilja FlOdlVext. 46 (1839). En ängsmatta, i hvars vårbrodd prunka blåsippor och vårfruliljor. Rydberg Vap. 265 (1891).
-LIN. (†) jungfrulin. Bromelius Chl. 58 (1694). Fries BotUtfl. 2: 102 (1852).
-MANTEL. (vårfru- 17571807. vårfrus- c. 1645) (†) daggkåpa; jfr -kåpa. När Appelträn stå i Blomster så tagh Alchimillam (Pes leonis Wårfrus Mantel) och Melissam siud them i Ööl .. när .. (bina) thet förtära förökes the mycket. IErici Colerus 2: 110 (c. 1645). Weste (1807).
-MÄSSA. [fsv. varfru mässa] särsk. (i sht i skildring av ä. förh.) om mässa (se mässa, sbst. 4) tillägnad jungfru Maria. G1R 4: 303 (1527). Svårast för de stackars systrarna (i Vadstena kloster) torde ha varit, att de ej fingo säga ett enda ord förr än efter Vårfrumässan. SvD(A) 27/11 1900, s. 6.
-NATT. [fsv. varfru nat] om natten till (l. efter) vårfrudagen. Frys thet Wårfrunatt så frys thet i 40 Nätter. IErici Colerus 1: 47 (c. 1645).
-PENNING, äv. -PENG. (förr) om skatt som under en tid erlades i Sv. för att bekosta Vadstena kloster (vars kyrka var helgad åt jungfru Maria (jfr -kyrka)). Schück VittA 2: 292 (i handl. fr. 1668). På .. (Karl Knutssons) befallning sjöngos i klosterkyrkan mässor för Sveriges väl, till gengäld för vårfrupenningen, som det svenska folket fortfarande skulle lämna till klostrets underhåll. SvH 2: 516 (1905).
-TID. [fsv. varfru tidh] (vårfru- 1540 osv. vårfrue- 1525) särsk. om (tiden kring) Mariadag; i pl. äv. om gudstjänst l. (tide)böner till jungfru Maria (jfr tid, sbst. 8 b). Tideb. I (c. 1525). Sedhan konung Christiern war seghlat ifrå Stocholm .. kom konung Karl widh dyra Wårfru tijdh ther strax effter i skiären. OPetri Kr. 232 (c. 1540). (Man skulle) läsa .. wårfrutider, helgonstider, helga korstider .. och rosenkrantsar, och mycket annat sådant. Raimundius HistLiturg. 127 (1638).
B (†): VÅRFRUE-AFTON, -DAG, -TID, se A.
C (†): VÅRFRUS-MANTEL, se A.
Spoiler title
Spoiler content