[fsv. vädhfä; jfr fd., d. vædfæ, fvn. veðfé; ssg av väd (se VAD, sbst.7) o. FÄ]
(†) om (lämnande av) egendom l. värdeföremål ss. säkerhet vid vad (se VAD, sbst.7 2); jfr VAD, sbst.7 1. Kom för retta en gammall ryttare Nils Jonsson benempnt .. och Carll i Kålleboda, huilcke samptligen hade huar annen till tala om et wädfä them emillan nogon tidh för lidden skett war. ÖstraHdDomb. 35 (1602). Om Wäd-fä eller Lösöhra-pant. Arnell Stadsl. 356(1730).
SAOB
