SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÄKTA väk3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(väkt- 1859 osv. wecth- 1593)
Etymologi
[jfr mlt. wechten; till VÄKT l. (i sht i y. språkprov) retrograd bildning till VÄKTARE]
(numera bl. tillf.) vakta; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av l. över. Ath 4 wectare skulle wara på 2 orther thill ath wectha på ath jngian skall kiöpa eller jnnthackia nöthe j sith hus om nathetidh. TbLödöse 304 (1593). Den höga egyptiska pelaren med sina väktande kvinnogestalter. SvDamtidn. 1951, nr 17, s. 17. För att rädda sig kvar som (parti)ledare tycks han alliera sig med dem som väktar över partiets allra sämsta traditioner. AB 12/6 2005, s. 2. — jfr SEDE-VÄKTANDE.
Spoiler title
Spoiler content