(vard.) väl (se VÄL, adv. osv. I 6) l. nog l. kanske; äv. närmande sig l. övergående i funktionen av att göra satsen till (mer l. mindre) retorisk fråga (jfr VÄL, adv. osv. I 7 a (slutet)). Hå! jag ska välan arbeta än i en tie år, och sedan ska jag söka mig in på fattighuset. AB 30/9 1835, s. 3. ”Hästen rår wälan med osz båda”, sade gossen, och Konungen lät honom sitta upp bakom sig. Afzelius Sag. XI. 2: 132(1870). Då är jag välan det då. Lindwall Jakt 219(1916). Dom flesta av killarna i plugget ska konfirmeras. Det ska välan jag också göra då? Hellström Malmros 125(1931). – Vågade ni det? – Äsch, det var välan inget farligt. Sjöwall o. Wahlöö MannBalk. 48(1967).
SAOB
