(ofta skrivet ss. två ord, ngn gg äv. med bindestreck mellan leden. velan (w-, -hn, -nn) c. 1580–1725. välan (w-, -hl-) 1619 osv. vällan (w-) 1613–1696)
Etymologi
[liksom d. velan efter t. wohlan, ssg av VÄL, adv. osv., o. AN, adv.]
(ålderdomligt l. arkaiserande) ss. uttryck för (ett avrundande l. avslutande) medgivande l. accepterande: må så vara; nå (se NÅ, interj. 6) l. nåväl (se d. o. 2); ofta i förb. med föregående (frågeformad) villkorssats; äv. med bibegrepp av dels (särsk. i förb. med efterföljande yttrande med konklusiv l. konsekutiv innebörd) slutledning l. slutsats (jfr NÅ, interj. 7, NÅVÄL 3), dels uppmaning (äv. (särsk. i uttr. så välan) mer l. mindre liktydigt med: var så god); förr särsk. i uttr. nu välan (se NU, adv. osv. I 8 a slutet); jfr AN, adv. I 1 b(γ), VÄL, adv. osv. II. Wel ahn, wel ahn, the få thet wel att see, / Jag wet, the skolle ther eij alle åt lee. Holof. 24(c. 1580). Schulle och saken her företagas, vel an då måtte dhe vara försedde medh tienlige instructioner. RP 14: 501(1650). Är det .. (Guds) vilja at vårt rike skall undergå, välan, all mennisklig vishet och kraft kan det ej hindra. 2RARP 13: 559(1743). Tycker du at grafven är för djup, / Nå välan, så tag dig då en sup. Bellman (BellmS) 2: 48(c. 1770, 1791). Om du i sömnen dräpt Lysander god, / Wälan, så wada nu och dyk i blod. Hagberg Shaksp. 1: 47(1847). Vill fröken hvila litet, så välan. Runeberg (SVS) 6: 85(1862). Kampen skulle bli hård. Välan, så fick den bli det. Spångberg StMän 1: 17(1917).
SAOB
