1) motsv. VÄLLA, v.2 I 4; särsk. (†) konkretare: uppsjudning l. bubbelbildning; äv. konkret, om skum l. fradga som bilda(t)s vid uppkok av vätska. Då man giort ost, kokas waslen upp, wellen skiäres af. Linné Skr. 5: 77(1732). Man tager afrepade bladerne af Ehrenprijs eller jordrefwor, låter dem med en wäll, uti hett wattn hastigt upkoka. HdlCollMed. 11/7 1745.
2) (förr) motsv. VÄLLA, v.2 II 1, om handlingen att välla; i ä. språkprov stundom liktydigt med: svetsning; äv. dels konkretare, om enstaka omgång av vällning, dels konkret, om (gm vällning åstadkommen) sammansättningsfog (jfr VÄLL-FOG, VÄLL-RAND); förr särsk. i uttr. ta(ga) väll, kunna vällas. Så frampt klingorna täta, flagelösa, goda och starka blifwa skohle, så måste der till brukas goda och korta wällar när Ståhlet der till utreckes. BlBergshV 18: 39(1687). Godt och mjukt järn (har) den egenskap, at det lätteligen fastnar tilhopa utan wäll. Polhem Test. 59(c. 1745). Smidning (används) hufvudsakligast på jern och stål, som båda hafva egenskapen att taga väll. Almroth Karmarsch 166(1838). Är vällen väl gjord, håller den lika bra, som om allt från början vore ett enda stycke, och man ser blott ett svart streck, der skarfven är. ArbB 306(1887). Paketet, 9 tum i fyrkant, skulle i en väll utsmidas till ett ämne 6” x 7” innan det utvalsades till räler. SJ 2: 190(1906). — jfr STOR-VÄLL.
SAOB
