SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÄNGA, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(väng- (w-) 1604–1918. wang- 1604. weng- 1693. -a 1748–1915. -ja (-ia) 1640–1751)
Etymologi
[sv. dial. vänga; till VÅNGE, sbst.2]
(†) med avs. på villebråd l. jaktområde: inringa (se IN-RINGA, v.1 3); äv. med avs. på spår (efter ngn l. ngt): söka l. följa; äv. utan obj.; jfr HOLMA 1, RINGA, v.2 8 a. Sedann wängde the hesta fietenn .. jnn till torpa. HammarkDomb. 30/4 1604. Ha’n J blitt nyliga varse / Någon i Jägare-drägt .. / .. vängja omkring de grymma obändiga Villsvin? Nicander VirgÆn. 23 (1751). Wängde spår uti snön efter et par Qwinsskor. NVedboDomb. Höstt. 1756, § 76. Som nu mera benlingarne böra följa Skinnet, och icke tillkomma demm som ringadt Djuret, ärsättes vängning, afdragning och Thaning i ett för alt af hvar Warj mäd 2 Rd Banco. MeddNordM 1899–1900, s. 64 (1831). Om man vid klappjakt vintertid ringar eller ”vänger” områden för att sedan, om villebråd finnes inne, afklappa desamma, benämnes ett sådant område äfven ”vånge”. 2NF 28: 52 (1918). — jfr SPÅR-VÄNGNING.
Spoiler title
Spoiler content