publicerad: 1986
SPÅR spå4r, sbst.3, förr äv. SPÅRR, sbst.2, l. SPORR, sbst.3, n. (Vish. 5: 10 (öv. 1536) osv.) ((†) r. l. m. l. f.? Hiärne 2Anl. 6 (1702), KulturbVg. 1: 92 (1757; möjl. n. pl.)); best. (ss. n.) -et; pl. = (1Petr. 2: 21 (NT 1526: footspor), ConsAcAboP 2: 204 (1660) osv.).
Ordformer
(spoor 1660—1698. spor 1526 (: footspor)—1814. spore- i ssg 1698 (: Sporejacht). sporr 1582—1859. spår 1555 (: fotspår), 1559 osv. spårr 1673—1854, 1858 (: spårrvalsar, pl.). spåår 1627 (: footespåår)—1730 (: Catt-Spåår). spör, pl. 1658, 1668)
Etymologi
[fsv. spor, sv. dial. spor, spår(r), spör(r), n., äv. f. (pl. -er); motsv. (f)dan. o. fvn., nor. dial. spor, (m)lt. spor, mnl. spor (nl. spoor), fht. spor, mht. spor, m. (t. spur, f.), eng. (från nl. lånat) spoor; till roten i SPJÄRNA. — Jfr SPÅRA, v.2, SPÅRHAKE]
1) om (längre l. kortare tid kvarblivande) avtryck l. märke l. fördjupning l. fåra l. linje l. bildning av annat slag som person l. djur l. sak åstadkommer o. efterlämnar i l. på ett underlag l. i ett omgivande l. höljande ämne l. medium vid stående l. liggande o. dyl. i l. på l. förflyttning över l. genom detta (i sht om sådant avtryck osv. i snö l. mjuk mark l. mossa l. mjukt gräs o. d. efter en persons l. ett djurs fot(beklädnad) l. efter skida l. mede l. hjul o. d.); äv. sammanfattande, om två l. flera l. många vid ett visst bestämt enskilt tillfälle avsatta spår (i ovan angiven bet.) som bildar en sammanhängande följd l. sammanhörande helhet o. d. (i sht dels om en persons l. ett djurs samtliga spår vid l. i samband med viss förflyttning, dels om de båda parallella spåren efter en skidlöpares skidor l. en kälkes medar l. ett hjulfordons framresp. bakhjul); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. om ”rad” l. ”sträng” o. d. av i luften l. på (växter l. föremål på) marken successivt efter varandra avsatta doft- l. luktämnen; jfr SPÅRA, v.2 1, 3 a—c. I snön syntes spår efter en skida och en stav, som en gång legat där. Vish. 5: 10 (öv. 1536). På den ny fallna Sniön, synnas så wäl sporren effter alla diuren. Rudbeck Atl. 3: 86 (1698). Jag .. blef i sanden warse et spår efter en menniskia, hwilket jag lätteligen kunde igenkänna. DeFoë RobCr. 76 (1752). Sporr efter tummar på haltande glas. Lenngren (SVS) 2: 267 (c. 1795). Under sin fart genom luften, lemnade .. (meteoren) efter sig ett lysande sporr. EconA 1808, jan. s. 111. Mulen svällde en tår i den tystas öga, en annan / Tecknat i ljus sitt spår på den glödande kinden och fallit. Runeberg (SVS) 3: 234 (1841). Vårt spår i världen är som vindens spår / som öfver hårda hälleberget går. Gripenberg SvSon. 83 (1908). Lundabygdens naturvårdsförening arrangerar exkursion till Revingefältet .. Zooekolog Sam Erlinge tolkar spår och berättar om djurens liv och vanor under vintern. SDS 26/1 1985, s. 29. — jfr BJÖRN-, BLIND-, BLOD-, BORT-, CHANGEMANGS-, DJUR-, FINGER-, FOT-, FÅGEL-, GÅNG-, HALT-, HAR-, HJORT-, HJUL-, HUND-, JÄRV-, JÄTTE-, KATT-, KLÖV-, KRYP-, KÄRR-, LO-, MED-, MÅRD-, NATT-, PLOG-, PULK-, RALL-, REN-, RIP-, RÅDJURS-, RÄV-, SKID-, SKÖLDPADDS-, SLÄD-, SLÄP-, SNÖ-, SNÖRNINGS-, SNÖSKO-, SOBEL-, SPRÅNG-, TRAV-, UTTER-, VAGN-, VARG-SPÅR. — särsk.
a) om spår (i form av vittring) som (jakt)-hund l. rovdjur får l. tar upp l. följer l. driver l. jagar på (särsk. i uttr. osynligt spår, om vittring efterlämnad i terrängen, slag (se SLAG, sbst.1 38)); förr möjl. äv. (jfr språkprovet 1712 med anm. nedan) övergående i utvidgad bet.: förmåga att följa vittring, vittringsförmåga (anträffat bl. oeg. l. bildl., om kvinnas spårsinne); jfr b o. SPÅRA, v.2 1 a. Stöfware gå effter sporret. Schroderus Comenius 424 (1639). Intet fins så klent / Som hennes (dvs. den från hundsläktet stammande kvinnans) spor och korn at hitta är förment. Runius (SVS) 1: 227 (1712). Hundarne ha spår af en hare. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vargen äger en mycket fin lukt, hvarmed han, liksom hunden, kan på ett betydligt afstånd vädra upp sitt rof, och jaga det på spåren. Nilsson Fauna 1: 227 (1847). Nu gäller det spåret, det för människan ofta nog osynliga spåret, som kan vara milslångt och gå fram i sådan mark, där inte ens det skarpaste vildmansöga kan skönja det. Edström Hund. 12 (1948). Anm. till språkprovet 1712 ovan. Skrivningen spor och korn är möjl. att uppfatta ss. fel för en i materialet annars icke påträffad ssg SPORE-KORN med grundbet.: vittringsförmåga (jfr SPÅR-NÄSA). — jfr BAK-, DREV-, IN-, UT-SPÅR. — särsk.
α) i uttr. hålla spår, om (jakt)hund, i fråga om att följa l. driva på ett o. samma spår (äv. i bet. β); särsk. liktydigt med: vara spårnoga. Weste (1807).
β) för tränings- l. tävlingsändamål använt, företrädesvis till terräng förlagt, (konstgjort) spår i form av vittring som hund har att uppta o. följa; särsk. i uttr. lägga spår (jfr 2 d), om person (spårläggare), i fråga om att gå en viss bestämd sträcka (i terräng) o. därvid avlämna sin egen vittring l. vittringen av en viss luktande vätska (som bärs i öppen flaska l. stänks ut på marken l. dyl.) längs denna sträcka; jfr SLÄP 9. ”Äro herrarne färdiga, så starta vi nu, det är åtta minuter, sedan släpet drogs”, ljöd masterns .. stämma .. Hundarna, hvilka ett ögonblick snusat omkring, gåfvo hals och stucko på spåret. TIdr. 1897, julnr s. 20. Spårning på ett ca 500 m långt, omkring 40 minuter gammalt icke förarspår. Spåret skall gå i fyra räta vinklar och fyra spårläggaren tillhöriga föremål av växlande beskaffenhet skall utläggas. ReglBrukspr. 52 (1959). Spår bör (vid spårprov) icke läggas närmare varandra än 100 meter. Därs. 72 (1967).
γ) hund. i uttr. spår, apport!, kommando till hund, beordrande denna att följa spår o. påvisa l. apportera gömda föremål. Polishund. 1924, s. 36. Spårning. Kommando: ”Spår, apport”. ReglBrukspr. 59 (1959).
δ) [anv. sannol. utlöst ur ssgn SPÅR-TJÄNST; jfr SÖK] hund. om den av Svenska brukshundklubben organiserade o. administrerade verksamhets- o. tävlingsgrenen spårtjänst. Den absoluta eliten av tävlande hundar i Brukshundklubbens Malmöavdelning har haft sin årliga kamp om den högt värderade titeln Malmö-mästare i respektive grenar spår, rapport, sök och skydd. SDS 28/10 1978, s. 12. I spår placerade sig ett annat välkänt ekipage (dvs. en hund o. dess förare) som tvåa. Därs.
b) i uttr. komma av l. tappa l. förlora l. mista spåret (i sht förr äv. spår) l. ngns l. ngts spår, dels om (jakt)hund l. rovdjur, i fråga om att tappa vittringen av efterföljt l. jagat villebråd (jfr a), dels om jägare l. person som spårar l. spanar o. d., i fråga om att (tillfälligt l. för alltid) upphöra att se o. kunna följa ett följt spår vidare (äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. dels i det reciproka uttr. förlora varandras spår, om personer: förlora kontakten med varandra, dels med anslutning till 3, i fråga om att mista informationen om var ngn l. ngt befinner sig l. har för sig l. förlora ledtråden vid sökande l. efterforskande av ngn l. ngt o. d.); äv. i uttr. spåret l. spåren slutar l. upphör o. d., i fråga om att visst resp. vissa spår, som följs av (jakt)hund l. rovdjur l. jägare, icke längre kan ses l. på annat sätt uppfattas (äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., med anslutning till 3, i fråga om att informationen (informationerna) om ngn l. ngt l. ledtråden (ledtrådarna), som följs vid ngns l. ngts efterspaning l. eftersökning o. d., upphör att föreligga). Spåren efter björnen upphörde vid en bergknalle. Lind 280 (1738: mista spåret). Hundarne ha .. kommit af spår. SvTyHlex. (1851). Vi förlorade hvarandras spår i somras och jag kom ut i vida verlden. Strindberg Brev 3: 362 (1883). (Räven) undrade hur han skulle bära sig åt för att finna .. (gässen), för han hade alldeles tappat spåret. Lagerlöf Holg. 2: 169 (1907); jfr 3. Otaliga gånger tappade vi spåret (efter en kamelkaravan), och de uttröttade spanarna måste då sprida sig som en solfjäder mellan sanddynerna för att åter finna det. Ancker Haslund Zaj 114 (1934). De kinesiska myndigheterna .. hade tappat mitt spår i Toksun och misstänkte nu att jag i hemlighet härbärgerades av torguterna. Därs. 369; jfr 3. På hotell Bel Air i Haag slutar spåret efter Ingegerd Engfelt. SDS 20/2 1985, s. 25.
c) i uttr. spår i (i sht förr äv. uti) spår, använt för att beteckna att person l. djur vid sin förflyttning l. vid transport av ngt placerar fot l. (viss del av ett) redskap i tidigare (av personen l. djuret själv l. av annan person l. annat djur) upptaget l. åstadkommet spår; äv. använt för att beteckna att ett bakhjul l. dyl. löper i framhjulets l. dyl. spår; äv. oeg. l. bildl., betecknande att ngn i allt följer ngns föredöme o. d. Kom uppå tunnan, tunnan vår / Och lät oss följa guden Bacchus, spår uti spår. Bellman SkrNS 1: 80 (c. 1770). Rättning inom (an-)spannet tages på det sätt, att stångkusken vänder sig höger bakåt och för tisteln, så att föreställare- och lavetthjul komma spår i spår. ExFältartill. 1: 66 (1893). Spår i spår trafva vargarna undan; det är en yttring af instinkt, erfarenhet och förstånd. Hemberg ObanStig. 172 (1896). Räven rör sig mest i trav med spår i spår, dvs han sätter baktassarna exakt i framtassarnas avtryck. DN(B) 1959, nr 2, Bil. s. 2.
d) i förb. med verb l. verbalförbindelser (i sht sopa igen l. utplåna), i uttr. betecknande att en person (särsk. jägare) l. ett djur av viss anledning (särsk. för att icke röja sig l. för att undgå att bli upptäckt) sopar igen l. utplånar fotspåren efter sig; äv. oeg. l. bildl. l. (o. ofta) med anslutning till 3, i sht dels i uttr. betecknande att en person undanröjer ngt som kan användas ss. ledtråd l. indicium l. bevis för uppdagande av en begången oegentlighet l. ett begånget brott o. d., dels i uttr. betecknande att en person söker utplåna kvardröjande intryck l. verkningar av en handling l. ett yttrande som tillkommit i överilning o. dyl. l. som förargat l. sårat. Häruti wisar .. (kungens falske rådgivare) sin ogemena styrka, at han så slugt förer sig up, at han behåller Konungens ynnest, och sopar dock så igen spåren efter sig, at man icke kan få laga skäl emot honom. Oelreich 605 (1755). Hvarje spår som är qvar af vår brottslighet, under din styrsel / skall utplånas. Adlerbeth Buc. 24 (1807). Hwarje gång det sporras, sopas alla sporr igen med en lång qwast. Greiff Jagt 21 (1821). Att om möjligt sopa igen spåren af sin tillfälliga öfverilning. Geijerstam LycklMänn. 111 (1899). Han hade trott, att han hade sopat igen alla spår efter brottet, men (osv.). Östergren (1944). När jägarens lukt tränger fram till .. (lejonet), sopar han igen sina spår med svansen. Kulturen 1949, s. 55. (När inbrottstjuven hade försvunnit) steg bokhållarn fram och sopade undan spåren .. omsorgsfullt ställde han allting tillrätta igen som om ingenting inträffat alls .. torkade till och med bort alla märken och avtryck och sånt. Sjögren TaStjärn. 96 (1957).
e) i pl., om de spår som enl. den antika fabeln om räven o. det sjuka lejonet alla ledde in i det sjuka lejonets håla (men inga ut därifrån); företrädesvis [efter lat. (Horatius Epistulæ I. 1: 74) vestigia terrent] i uttr. spåren förskräcker, i fråga om att nämnda spår avskräcker räven från att göra ett besök i lejonhålan, dit den inviterats; vanl. oeg. l. bildl. l. (o. vanligast) med anslutning till 3, använt för att beteckna att tidigare gjorda erfarenheter av ngns handlingar l. beteenden l. av händelser l. händelseförlopp o. d. har ett avskräckande inflytande på ngn. (Sv.) Spåren förskräcka mig .. (Lat.) Vestigia me terrent. Sahlstedt 167 (1773). Finland (ligger) som en florhöljd sarkofag i öster. Spåren förskräcka — om man känner fotgängaren (dvs. Ryssland). Hedin 1Varn. 17 (1912).
f) (numera bl. i vitter stil) närmande sig l. övergående i bet.: (fot)steg, fjät (särsk. ss. innehållsobj. till gå l. släpa). Moses uti hafvet, men med torra spår och gång förde folket. Eneman Resa 2: 50 (1712). Förbannad är / Den jord, der nu jag släpar mina spår. Stagnelius (SVS) 2: 29 (c. 1820). Vid sexton år / Var jag den största tok, som nånsin gått ett spår / I denna jordens mull. Hedberg Dagt. 37 (1876). Gå bara framåt stigen / i lilla dungen där: / .. / och häggens doft och blomregn / ledsaga dina spår. Gellerstedt Efters. 119 (1891).
g) [jfr eng. track, path i motsv. anv.] (i fackspr., särsk. fys. o. fotogr.) om (osynligt l. på kemisk väg synliggjort) spår som viss radioaktiv partikel (i sht alfapartikel, dvs. partikel bestående av en kärna (se KÄRNA, sbst.1 2 d) av helium med 2 protoner o. 2 elektroner starkt bundna till varandra) efterlämnar vid sin passage genom ett ämne; särsk. dels om sådant spår i en fotografisk emulsion av visst slag (s. k. kärnemulsion) som efter emulsionens framkallande o. fixering föreligger ss. ett mer l. mindre grovt, av metalliskt silver bestående, streck, dels om sådant spår som kan synliggöras i form av en hålighet på ytan av vissa material (plast, glas, mineral) sedan denna behandlats med en för ändamålet lämpad etsvätska; jfr SPÅR-FILM 1, 2. Dessa spår (av laddade partiklar i fotografiska emulsioner) kan man studera i mikroskop. BergvallFysGymn. 2: 288 (1969). Längs partikelns spår uppträder små vattendroppar. Därs. Det längsta spåret (efter α-partiklar) i figuren har en verklig längd i emulsionen om ca 50 μm. Lenning Fotogr. 233 (1971). I slutet av ett spår (efter elektroner, protoner o. α-partiklar i en fotografisk emulsion) finner man .. ofta en ökande täthet av exponerade kristaller samtidigt som spåret ibland böjs av sedan tillräcklig energi förlorats. Därs. 234. Man har etsat vissa delar av de hjälmar (av polykarbonatplast), som använts på månen, och funnit rikligt med spår av tunga kärnor från den kosmiska strålningen. Elementa 1972, s. 130.
h) i prep.-adverbial inlett med i (i sht förr äv. uti), i vissa i sht hyperboliska l. oeg. l. bildl. uttr.
α) (numera i sht i vitter stil) i (i sht förr äv. uti) ngns l. ngts spår, använt för att beteckna att ngn l. ngt ger sig av l. följer o. d. (tätt l. strax) efter ngn l. ngt l. att ngra uppträder o. d. (tätt osv.) efter varandra; äv. använt för att beteckna dels att ngn utgör ngns efterkommande l. efterföljare l. efterträdare o. dyl. l. följer ngns l. ngras föredöme l. exempel l. tro o. dyl. l. tar efter l. efterliknar ngn l. ngra l. ngns l. ngras sätt att vara, dels att ngt är en följdföreteelse till ngt l. ett resultat av ngt l. ngns verksamhet o. d. Jag så hafwer bracht, min tid i werlden fram, / at ingen i min spår, skal gå til någon skam. Hesselius FruentSp. 12 (c. 1710). Hr Björnståhl .. lämnar .. intet strå efter sig (dvs. skildrar allting i detalj) i vägen, och jag beklagar den som kommer efter i hans spor, för at beskrifva orternas Curiosa. CCGjörwell (1774) i 3SAH LVII. 2: 93. Föraktet går i stolthets spor. Liljestråle Fid. 20 (1797). Med ett .. härskri / Störtade alle vildt i hans (dvs. Vladimir den stores) spår. Stagnelius (SVS) 3: 82 (1817). Der kulor hvina tätast då, / Der skall man finna mig också, / Der vill ock jag försöka på / I mina fäders spår. Runeberg 5: 6 (1857). Än nattens febersyn alkoven (där den döende drottning Kristina vilar) fyller, / Se, hur de skymta i hvarandras spår, / Allt från den höge med ett blodigt kyller / Till glömda tjenare från späda år. Snoilsky 2: 30 (1881). Så länge Karl XII hade krigslyckan med sig, berättar sägnen, följde korparna i den svenska härens spår. Arv 1947, s. 33.
β) (numera bl. i vitter stil) i spåren (i sht förr äv. spåret) av (stundom äv. efter) ngn l. ngt, i ngns l. ngts spår (se α); äv. använt dels för att beteckna att ngn handlar l. verkar o. d. i egenskap av efterföljare till ngn l. att ngt försiggår l. föreligger o. d. ss. avläggare l. efterföljare till ngt, dels för att beteckna att ngn handlar osv. l. att ngt försiggår osv. i anslutning till ngn l. ngt l. efter ngns föredöme l. förebild l. med ngt ss. mönster l. rättesnöre o. d.; jfr η. Förlåt mina gambader (dvs. krumsprång) i spåret af Brors jämna och manliga gång. Kellgren (SVS) 6: 205 (1788). De ypperste Theatrar hafva tillåtit Farcen at galnas i spåret af en ädlare Comik. Därs. 5: 351 (1791). När, i spåren af Georgikernas Skald (dvs. Vergilius) och dess efterföljare .. ett nytt Poem af lika ämnen åter öfverlemnas Allmänheten (osv.). JGOxenstierna 2: Föret. 1 (1796, 1806). Det kunde visserligen synas, såsom vore en ringa skörd att upphemta i spåren af de berömda häfdatecknare, hvilka redan skildrat (K. XII). Beskow i 2SAH 40: Förord II (1865). Carlsson höll sig tätt i spåren efter sin vägvisare. Strindberg Hems. 206 (1887). I spåren af de äldre (lantmanna)-partihöfdingarne Karl Ifvarsson och Liss Olof Larsson framträdde .. (år 1883) Anders Peter Danielsson från Öland. SvH 10: 124 (1909). (Abraham) skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren. Rom. 4: 12 (Bib. 1917).
γ) (numera i sht i vitter stil) följa ngn l. ngt i spåren (i sht förr äv. spåret), följa (tätt l. strax) efter ngn l. ngt (särsk. liktydigt med: följa ngn i hälarna); äv. speciellare, dels (med personligt obj.): observerande l. spanande l. spionerande o. d. följa (tätt) efter ngn, spana l. spionera på ngn l. hålla ngn under (noggrann) observation l. uppsikt, dels (med sakligt obj.): (nära) följa ngt steg för steg (i dess förlopp l. utveckling o. d.), i detalj l. ingående följa l. utreda ngt; i sht förr äv.: (nära) följa l. rätta sig efter l. hålla sig till ngn l. ngt; äv. i uttr. följa tätt i spåren på ngt, om ngt sakligt: följa tätt på ngt; jfr η. Föraktet följer fattigdomen i spåret. Posten 1769, s. 1002. Sedan (dvs. efter c. 350 e. Kr.) kan man ej följa .. (gotiska språkets) vidare öden och förändringar i spåren; det blandades under folkvandringen med andra språk. Broocman SvSpr. 74 (1810). I kunnen tryggt följa mig (dvs. Jesus) i spåren, hvart jag går. Melin Pred. 3: 149 (1852). Tätt i spåren på det Preussiska följde det Fransyska fördraget. Malmström Hist. 3: 225 (1870). Den spion, som af Reuterholm fick uppdraget att följa Armfelt i spåren, var .. baron Hans Hjerta. Tegnér Armfelt 2: 36 (1884). Ortografien (bör) utgå från det bestående skriftspråket men söka att varsamt följa talspråket i spåren. De geer Minn. 2: 286 (1892). Östergren (1944).
δ) (numera bl. i vitter stil) trampa l. rida o. d. (förr äv. träda) ngn l. ngt i spåren (i sht förr äv. spåret), trampa resp. rida (resp. stiga l. gå) (tätt) efter ngn l. ngt, trampande osv. följa ngn l. ngt i spåren (se γ); äv. (med sakligt indirekt obj.): (nära) följa l. rätta sig efter l. överensstämma med ngt; jfr η. Dig (dvs. värden) trädde i spåren / Drängar som tågade fram med en tranas styckade lemmar. Adlerbeth HorSat. 92 (1814). I torr, entonig krönikeform skrider berättelsen (i de assyriska kilskriftstexterna) fram, siffror och namn och händelser tåga upp i tröttande räcka, hvarje följande oförtrutet trampande sin föregångare i spåret. Tegnér Niniv. 94 (1875). Stolt rider adel / fursten i spåren. Fröding NyttGam. 34 (1897).
ε) vara ngn l. ngt i spåren, vara nära inpå ngn l. ngt (särsk. liktydigt med: vara ngn i hälarna); jfr η. De förföljande äro oss i spåren, och deras rop ljuder i våra öron. Eurén Cora 55 (1794). Vi voro odjuret (dvs. en isbjörn) ganska nära i spåren. Samtiden 1872, s. 120. De hade inte haft en aning om att soldaterna voro dem så tätt i spåren. Östergren (1944). (Forskaren) är ju Gud i spåren, snart skall naturens gåta vara löst. SDS 21/2 1985, s. 4.
ζ) (numera bl. i vitter stil, tillf.) driva ngn ngn i spåren, nödga l. tvinga ngn att följa i ngns spår (se α). Framåt, framåt oss våra öden tvinga, / vi drifvas äldre slägten tätt i spåren / ur barnets Eden genom gossevåren. Rydberg Dikt. 1: 147 (1882).
η) (numera bl. i vitter stil) i spåren utan bestämning i form av ett prep.-attribut (jfr β) l. ett indirekt obj. (jfr γ—ζ): (tätt l. strax) bakefter l. efteråt. Solen mot wester har stupat sin gång — / Wårt Lif är desz bild — och i spårena skrider / En natt som gör slut på all fest och all sång. JournLTh. 1809, nr 55, s. 2. Sitt öga dagen slutit, men i spåren / Ett annat, brokigt lif går upp och klarnar. Fahlcrantz 1: 79 (1846, 1863). En erfaren renko går i spetsen med en livvakt av väldiga tjurar trampande tätt i spåren. Östergren (1944); jfr δ.
ϑ) (numera mindre br.) ha ngt i spåren, ha ngt i följe. Men en fara afvänd hade snart en annan i spåren. Nordin i 2SAH 5: 24 (1807). Men så tänkte han, att hvarje synd har sitt straff i spåren. Wranér Munterg. 37 (1898).
i) i prep.-adverbial inlett med på, i vissa i sht hyperboliska l. oeg. l. bildl. uttr. (ofta med anslutning till 3).
α) komma ngn l. ngt på spåren, stundom äv. spår l. spåret (förr äv. komma på spåret l. spår(en) av l. efter ngn l. ngt), (börja) göra upptäckter rörande l. få kunskap om l. komma underfund med ngn (l. ngns (brottsliga) förehavanden l. avsikter o. d.) l. ngt; äv.: spana upp l. avslöja l. upptäcka l. finna ngn l. ngt. PErici Musæus 1: 20 b (1582: på sporet). 2RARP 16: 294 (1747: på spår af). För att .. bevisa, att man kommit på spåren af verkligen brottsliga anläggningar, skedde fröken Rudenschölds arrestering. Adlerbeth Ant. 2: 72 (c. 1793). De voro komne på spåret efter tjufven. Landell Bligh 172 (1795). Kunde man komma någon konstnär på spåren som wore .. willig att låta sina talanger stå Sällskapet till tjenst, så borde man (osv.). Polyfem I. 46: 2 (1810). Hon har kommit sin Dotter på spåret. Fahlcrantz Lessing Gal. 70 (1821). För allt sen jag kom uselheten (dvs. en stöld) på spår har de gnagi mej, att professorn ingenting vetat om de. Lindgren BerSkymn. 67 (1933). Under arbete i Linköpings Stifts- och Landsbibliotek kom författaren .. på spåren .. en samling brev till Wætterdahl. KyrkohÅ 1942, s. 155.
β) få spår (förr äv. sina spår) på ngn l. ngt, komma ngn l. ngt på spåren (se α). (Sv.) Få spår på en ting .. (eng.) To trace a thing out. Serenius (1741). En listig skytt, som har et rapphöns nått, / .. Är ej så säker om sit skott, / som jag, när jag fått / mina spår på en flicka. Envallsson Kung. 30 (1784). I våras kom Hedvall, som då under ett par år gäckat polisens ansträngningar att få spår på honom, till östhammarstrakten. UNT 1943, nr 103, s. 5. Han efterlyste mig hos bönderna för att få spår på mig och om möjligt ringa in mig. Martinson VägKlockrike 256 (1948).
γ) (†) hinna l. finna l. träffa l. ta ngn l. ngt på spåret l. spåren, (under spaning l. sökande l. förföljande) hinna upp resp. finna rätt på l. påträffa l. ta fast ngn l. ngt. Man tänckte hinna honom på sporet, men han war snarare til at fly, än de til at följa. Mörk Ad. 1: 255 (1743). När synden wärkad war, blef jag på spåren tagen. Kolmodin QvSp. 2: 279 (1750). Schultze Ordb. 4755 (c. 1755: Finna). Också säges det, att Cygnæus sjelf ofta nog hade .. svårt att träffa sina vilsekomna böcker på spåren (i sitt oordnade bibliotek). Nervander Bild. 19 (1887).
δ) (numera föga br.) gå (äv. springa, förr äv. driva) på spår (efter ngn l. ngt), gå på spaning l. spana l. spanande söka (efter ngn l. ngt) l. (spanande l. spionerande) följa efter (ngn l. ngt) o. d. (i förb. med springa äv. med särskild tanke på att verksamheten försiggår under springande); äv. (i förb. med prep.-adverbial betecknande ngt sakligt): (söka) spionera l. forska ut ngt; äv. i uttr. (vara) på spår (efter ngn l. ngt), (vara) på spaning l. ”jakt” o. d. (efter ngn l. ngt); förr äv. i uttr. gå ngn på spåren, gå på spaning l. ”jakt” efter ngn. Då nu fienden begynte wijsa sig alt mer och mera närgången .. blef Öfwerste-Lieutenanten Hans Mörner utskickad med 400 Ryttare och 100 beredna Soldater, at gå på spor efter dem. Nordberg C12 1: 375 (1740). Jag (dvs. hustrun) har gått på spårr efter dig (dvs. den äkta mannen), och funnit dig tillhopa med denna hederliga Damen. Missförståndet 72 (1740). Lokatten! Lokatten! min frände gutår! / Där finnas Fioler och Jungfrur på spår; / I fönster, i gluggar, i vinklar och vrår; / En Kjortel, en Båtsman och Kärleken rår. Bellman (BellmS) 2: 33 (1769, 1791). Hon är svartsjuk — Hon kan ej försaka, / Magistern och Flickan på spåren at gå. Envallsson Bob. 55 (1788). SlottsKansliets tvillingbröder / Springa ej så snabbt på sporr, / Som jag sprang från stan till norr, / Och från norr till söder. Lindegren 2: 174 (1806). Jag älskar ej Phosphoristerna; men äfven så litet älskar jag de bleka hofnäsorna som i allt vädra den nya scholans (dvs. nyromantikens) os och drifva på sporr efter kättare. Tegnér Brev 2: 182 (1821). Danska kryssare, efter hvilka .. de svenska fregatterne med nit och lycka voro ute på spår. Oscar II V. 2: 104 (1861, 1892). Pål gick jemnt på spår efter någon hemlighet, som han trodde att Marianne ville dölja för honom. Benedictsson FruM 270 (1887).
ε) (numera föga br.) följa ngn l. ngt på spåren l. spåret (förr äv. spår), följa ngn l. ngt i spåren (se h γ). Hwar åtbyrd mönstrar hon (dvs. en svartsjuk hustru) .. / .. Budbähraren, Spion den föllier Er på spår. ÖB 37 (1712). Värdaste min Theophile, / Följ Bacchus helt tätt på spåret. Bellman (BellmS) 1: 37 (c. 1768, 1790). (En översättare bör) följa sin Auctor jämt på spåren. 2VittAH 4: 291 (1789, 1795). Jag har nu försökt at följa min Granskare på sporen från ämne til ämne. LBÄ 14—15: 179 (1798). Den ena olyckan följer den andra på spåren. Möller (1807). (En fransk kritiker) har för roskull företagit sig att följa på spåren en liten allmänt känd fabel hos La Fontaine, för att taga reda på hvarifrån denna tjufunge egentligen förskrifver sig. Sturzen-Becker 2: 40 (1861). Almqvist saknade .. verkligt historiskt sinne. Visserligen försökte äfven han stundom, i sina afhandlingar, att följa en historisk utveckling på spåren (osv.). Lysander Almqvist 144 (1878).
ζ) vara ngn l. ngt på spåren, stundom äv. spåret (förr äv. vara på spår(en) av ngn l. ngt), vara (nära l. tätt) inpå ngn l. ngt (särsk. liktydigt med: vara ngn l. ngt i hälarna); äv. (o. numera företrädesvis): vara på väg att spana upp l. avslöja l. finna ngn resp. att avslöja l. finna l. komma underfund med l. få vetskap om ngt; äv. abs., i uttr. vara på spåret, i fråga om att vara i färd med att avslöja osv. det l. det. (Hästen) .. hjelpte sin Herre, så wäl uti hans afsigter, at han inom några minuter war hundarne tätt på spåret. Ekelund Fielding 339 (1765). Han är på spåret. Widegren (1788). Man var tjufven på spåren. Almqvist DrJ 372 (1834). Kant är .. på spåren af all real philosophis grund-sanning, ja, så nära, att han nuddar vid henne; men låter henne icke dessmindre undslippa. Atterbom PhilH 210 (1835). Inom landet .. har man väl varit sanningen närmare på spåren men .. med föga tillfredsställande resultat. De Geer Minn. 1: 268 (i handl. fr. 1864). Vara på spår .. av ngt, ngn. Cannelin (1921). För några dagar sedan begav Hedvall sig .. till Hensvik invid Hallstavik. Polisen var emellertid nu Hedvall på spåren och efter blott ett par dagars vistelse här anhölls han. UNT 1943, nr 103, s. 5.
η) (†) på spåret att (göra det l. det), i färd med l. nära att (göra det l. det). (Betjänten) var glad at se sin Herre på spåret at uptäcka det han ej tordts uppenbara (dvs. matmoderns trolöshet). Chenon Heywood 4: 70 (1773).
ϑ) sätta l. hjälpa l. föra ngn på spåret, äv. spåren (efter ngn l. ngt), (gm tips) hjälpa l. vägleda ngn (åt rätt håll) i spaningen l. sökandet l. ”jakten” (efter ngn l. ngt); stundom äv. med obj. betecknande ngt sakligt; jfr k. Weste FörslSAOB (c. 1817: spåren). Berätta allt .. Den till utseendet obetydligaste småsak kan föra oss på de rätta spåren. Rydberg Ath. 300 (1859). Auerbach (1913: hjälpa). Han och hans frilla skulle gärna sätta spejarna på spåret. Ljungquist NDacke 418 (1927). Det var han som satte polisen på spåret efter Stödemördaren. Östergren (1944).
ι) (†) gå ngn nära på spåren, komma ngn nära l. nära överensstämma med ngn. Herr von Bredas arbeten, hvilka alltid utmärka sig af hans .. förundransvärda talang för effecten, hvari han går de äldre Flamandska Målarena nära på spåren. JournSvL 1801, s. 176.
κ) i uttr. av typen vara på rätt l. orätt l. fel spår (jfr 2 f β), i fråga om att (vid strävande efter att söka uppdaga l. uppklara l. utreda o. d. ngt, i sht ett brott) låta sig vägledas av ngt som leder rätt resp. orätt l. fel l. utgör rätt resp. orätt l. fel uppslagsända l. ledtråd. Polisen är på fel spår. Jag undrar, om inte ni alla är på orätt spår. Östergren (1944).
j) (†) bildl., i uttr. villa ngn spåret, förvilla l. vilseleda ngn. I theras geensvar brukadhe (de) mång listig och förtäckt ordh, till at villa Konungenom spåret. LPetri Kr. 26 (1559).
k) (†) bildl., i uttr. ha klart spår, använt för att beteckna att klar l. tydlig indikation (se d. o. 3) (på ngt) föreligger. KulturbVg. 1: 92 (1757: klar spor; möjl. n. pl.).
l) [jfr a] bildl. (med anslutning till 3), i uttr. få upp ett spår, få fram l. komma på ngt som vägleder l. som utgör en uppslagsända l. ledtråd (i arbetet att söka uppdaga l. uppklara ngt, i sht ett brott). (Polisen) fick nog upp ett spår (i mordgåtan), men det är säkert falskt. Siwertz JoDr. 131 (1928).
2) av person l. djur till fots uppgånget l. av person med hjälp av redskap (särsk. skidor) upptaget spår (i bet. 1), fungerande ss. kommunikations- l. transportled o. d., som man gående l. åkande o. d. färdas efter i sht spår i spår (se 1 c); äv. (i sg., sammanfattande, stundom äv. (i sht i vitter stil) i pl.) om samtliga avtryck l. märken l. fördjupningar o. d. (efter fötter l. skodon l. redskap o. d.) som ingår i o. bildar en sådan av upprepat gående l. åkande o. d. (spår i spår) uppkommen led o. d. (i denna anv. äv. med inbegrepp av avtryck osv. av stav(ar) o. d. som kommit till användning vid gåendet osv.); särsk. om skidspår använt l. avsett att användas ss. kommunikations- l. transportled l. ss. tävlings- l. träningsbana för skidåkning; äv. övergående i allmännare bet.: led l. stråk l. sträcka l. väg (stundom äv.: rörelselinje); äv. speciellare, om vartdera av de båda parallellt med varandra löpande (hårdare o. jämnare tillplattade) stråk på en (jord- l. grus)väg där hjulfriktionen mot vägunderlaget är frekventast; äv. i utvidgad anv., om specialinrättad bana för hjul att rulla på, i sht bestående av tvenne parallellt med varandra löpande rälsträngar (stundom äv. med inbegrepp av sliprar o. underbyggnad) varpå tåg l. spårvagn l. hjulfordon av annat slag rullar (stundom äv. om var enskild av dessa rälsträngar); jfr SPÅRA, v.2 3 d, 4, 5. Gå före du med din skottkärra, som inte är så tungt lastad, så att det blir ett spår för min, som är tyngre! Det visade sig vara en fördel att få gå ut först i slalomtävlingen och välja sitt eget spår. Det gick bra att cykla efter de båda spåren i landsvägen, men på sidorna och i mitten var det lösgrus som omöjliggjorde all cykling. Dömdes Michell .. for han giorde inte (vintertid) spor öffuer 3 år. BtFinlH 2: 29 (1544). Vägarne (i Engl.) voro ej trånge utan öfver hela hedarna i åtskilliga spår såsom i Tyskland emellan Hamburg och Lubeck. Ferrner ResEur. 203 (1760). På hösten .. (1853) inträffade den första jernvägsolyckan i vårt land .. bestående deruti att de främre hjulen gingo ur spåren eller rättare gingo längre fram än spåren räckte. Hellberg Samtida 6: 203 (1871). Sedan man börjat begagna fordon, utlades stundom af platta stenar o. dyl. särskilda spår för hjulen. EkonS 1: 344 (1893). Jag skyndade till, trampade spår genom drifvorna för hästen och fick slutligen den nödställde under tak. Hemberg ObanStig. 91 (1896). Nu hände (under backtävlingen) att en intet anande ordningsman jemnade spåret (i skidbacken) med en kratta då en löpares skida .. stötte till denna. NordIdrL 1900, s. 36. Hon hade stått och vinkat på perrongen, / tills vagnarna försvunnit i en krök. / Mot spåret drev ett ulligt moln av rök. / Så reste barnen bort för första gången. Silfverstolpe Vard. 9 (1926). — jfr ARBETS-, BAN-, BARLAST-, BI-, BLIND-, BRED-, DUBBEL-, FÖRBINDELSE-, FÖRBINDNINGS-, FÖRENINGS-, GENOMGÅNGS-, GODSTÅGS-, GREN-, HAMN-, HJUL-, HUVUD-, JÄRNVÄGS-, KAJ-, KRAN-, KÄRR-, LAST-, LOSSNINGS-, LÖP-, MED-, METER-, MID-, MÖTES-, NORMAL-, PLATTFORMS-, PULK-, RAK-, RALL-, RANGER-, RANGERINGS-, RAPPORT-, REMIS-, RING-, ROSEN-, RUND-, RÄLS-, SAMLINGS-, SIDO-, SKEN-, SKID-, SLÄD-, SMAL-, SNÖSKO-, STICK-, VAGN-SPÅR. — särsk.
a) ridk. om den väg som häst följer (l. skall följa) på ridbana (se d. o. 1); jfr SPÅRVÄG 1. Schulthess Tigerhielm 34 (1880). Volt kallas ett cirkelrundt spår. 2NF 23: 211 (1915).
b) sport. i uttr. ur spår!, av skidlöpare (vid skidtävling) använt tillrop till uppåkt medtävlare, varmed denne uppmanas att stiga ur spåret o. lämna fri passage. (Eng) klämde sig snart nog förbi Wikner (i 5-milsloppet på skidor) och fick glädjen att ropa ”ur spår” gång på gång. IdrBl. 1925, nr 24, s. 2.
c) [förkortad form för ÖPPET VASALOPPSSPÅR] sport. i uttr. öppet spår, om vasaloppsspåret mellan Sälen o. Mora måndagen, tisdagen o. onsdagen före Vasaloppet (avhållet första söndagen i mars månad), då det officiellt (med funktionärer o. serviceinrättningar utplacerade) hålls öppet för åkare som icke kan beredas plats i Vasaloppet o. som vill åka spåret o. få sin åktid officiellt registrerad; vanl. övergående i att beteckna: officiellt arrangerat o. för alla (till ett visst maximerat antal) öppet skidlopp på vasaloppsspåret (utan korare av segrare) någon av ovan angivna dagar före Vasaloppet; äv. i anv. ss. egennamn skrivet med stor begynnelsebokstav (stora begynnelsebokstäver). Han körde öppet spår på en utmärkt tid. Skall du åka Vasaloppet eller Öppet spår? Anmäld deltagare erhåller plastdekal, ”öppet spår 1979”, att fästas på skiddräkten .. (som) ersätter nummerlapp. SAOBArkTrycks. 1979, s. 9. (jfr: Öppet Vasaloppsspår 26—27—28 febr. 1979. Därs.) Ungefär hälften av de 80 (åkarna från Lund) har valt öppet spår, dvs att starta dagarna före det ”riktiga” loppet. SDS 1/3 1985, s. 27. En begränsning av antalet startande till 12000 för Vasaloppet och 9999 för Öppet Spår är nödvändig, av praktiska skäl. SAOBArkTrycks. 1986, s. 2. Öppet Spår går veckan före (Vasaloppet) och länsbokstaven avgör åkdag. Därs.
d) på barmark (i sht i terräng) gående (särsk. med snitslar l. markeringar av annat slag utmärkt) led l. stråk l. sträcka för utövande av viss aktivitet, särsk. nyttjad resp. nyttjat för promenad l. löpning (i motions- l. träningssyfte) l. för tävling l. övning o. d. vari gång l. löpning ingår; särsk. i uttr. lägga (upp) spår (jfr 1 a β), i fråga om att planera för o. bestämma sträckningen av samt på lämpligt sätt (särsk. gm snitsling) utmärka en led osv.; jfr SPÅRA, v.2 1 c. (Scout-)Patrullen Katten fick i uppdrag att lägga upp ett spår till Dalby hage. LdScoutK 1942, s. 15 (i handl. fr. 1913). Det enklaste spår du (dvs. en scout) kan träna på är det som markeras av små vita lappar, som någon kamrat lagt ut. Scouthandb. 144 (1936).
e) (numera bl. i vitter stil) i uttr. tappa spåret l. spåren l. sitt spår, tappa (orienteringen om) leden l. vägen; äv. bildl., med saksubj. (I skogen) hväsa ormar i snåren: / ”Små barnen (som gått vilse) ha tappat spåren.” Wirsén Sång. 37 (1884). Vinden ilar hit och dit / och tappar snart / sitt spår. Therman HjärtSeger 79 (1941).
f) [delvis äv. att uppfatta ss. oeg. l. bildl. anv. av 1] oeg. l. bildl. (jfr e); särsk. om mönster l. riktlinje l. levnadssätt l. tänkesätt l. (utvecklings)riktning o. d.; särsk. (mera tillf.) i uttr. sätta ngt på spår, bringa ngt att utveckla sig i viss målmedveten l. planmässig riktning. Palmchron SundhSp. 347 (1642: Ährbarhetens rätta Spår). At utan säker grund förkasta eller gilla, / Det kan från sannings sporr vårt sinne lätt förvilla. Porthan 5: 124 (1772). Han (dvs. den siste skalden) följde ingen väg, han såg ej spåren, / Men framåt oförryckt tog han sin led. Geijer Skald. 27 (1811, 1835). Hvad angå oss ångsten och nöden? / Än flyga vi sylfernas spår! Atterbom SDikt. 2: 184 (1814, 1838). Du, som af Gudomsskötet går, / Att menskor återföra / Till Gud ifrån förderfwets spår / Och syndens makt förstöra. Ps. 1819, 130: 1. Jo, började han, fast och beslutsamt .. men kastade i samma ögonblick med hufvudet, som om han ville låta tankarne vexla spår — det är min födelse i dag och jag ville bjuda er på frukost! Strindberg RödaR 260 (1879). Man vill sätta krispolitiken på spår, som det heter. DN(A) 1934, nr 218, s. 3. — jfr FÖLJE-, TANKE-SPÅR. — särsk.
α) i förb. med dels gammal l. vanlig l. vand l. bestämd o. d. (jfr γ), dels samma, i uttr. (av typen gå i l. fortsätta i l. glida in på o. d. de gamla osv. spåren l. sitt (sina) gamla osv. spår resp. samma spår), betecknande att ngn fortsätter l. att ngt fortgår efter de gamla resp. vanliga l. vanda l. bestämda o. d. mönstren resp. samma mönster (som tidigare) l. efter den gamla osv. ordningen resp. samma ordning (som tidigare) l. på sitt gamla osv. sätt resp. samma sätt (som tidigare) l. att ngn l. ngt övergår l. återgår o. d. till det gamla osv. sättet l. temat o. d. resp. till samma sätt osv. (som tidigare). Han travar på i sina gamla spår. Allt går i sitt bestämda spår, med ordning och skick. Snellman Tyskl. 160 (1842). Det dagliga livet gick åter i sina gamla, vanliga spår. Hedin Front. 1 (1915). Samtalet gled in på de vanliga spåren. Cederschiöld Kerg. 8 (1917). Han ville fortsätta (dvs. fortsätta samtalet) i samma spår. Hallström Händ. 176 (1927). Livet går i vanda spår / inom gamla gränser. Jönsson Kustl. 71 (1941). Undervisningen gick i de gamla spåren. SvHandordb. (1966).
β) i förb. med rätt l. orätt l. fel l. bra l. ny o. d. (jfr γ) l. annan, dels i uttr. av typen vara l. komma på rätt l. orätt spår (jfr 1 i κ), i sht förr äv. rätta spåret osv., ha resp. få rätt resp. orätt levnads- l. tänkesätt l. utvecklingsriktning o. d. (stundom äv.: ha resp. få rätt resp. orätt yrkesinriktning, vara på rätt resp. orätt plats i livet), dels i uttr. av typen leda l. föra ngn l. ngt i rätta spåret l. (o. i sht) på rätt spår, leda resp. föra ngn in på det rätta levnads- l. tänkesättet l. ge ngt den rätta utvecklingsriktningen o. d., dels i uttr. av typen leda ngt in l. växla in på ett annat l. nytt spår, leda ngt i resp. (om tanke o. d.) ta en annan resp. ny riktning o. d. Roopet är reeda hijt kommit, att E. HögGr. Exc. (dvs. M. G. de la Gardie) är på rätta spåret (beträffande arbetet med konstitutionsförslaget för Uppsala universitet) och hafwer ther medh begynt ett godt wärk. Annerstedt UUH Bih. 2: 7 (i handl. fr. 1655). Åter föra ngt i rätta spåret. SvTyHlex. (1851). Det, som nu (dvs. efter K. XII:s död) fordrades, var (bl.a.) .. att leda Svenska folket till baka i rätta spåret. Svedelius i 2SAH 55: 3 (1878). (Till ett butiksbiträde, som ville bli målare:) Ni vet ju sjelf att ni kommit på orätt spår; slå om med ens. Benedictsson Peng. 69 (1885). Sedan statsrådet Stang inträdt i den norska konseljen .. kom unionsfrågan in på ett bättre spår. De Geer Minn. 1: 228 (1892). Kyrkoherde Schröder .. skyndade att leda samtalet in på ett annat spår. Söderberg Främl. 222 (1893, 1903). Vara på rätt spår. Auerbach (1913). Hans tankar växla in på nytt spår. Östergren (1944). Föra ngn på rätt spår. SvHandordb. (1966).
γ) i prep.-adverbial inlett med ur (förr äv. utur), i uttr. (äv. i förb. med dels (jfr α) gammal o. d., dels (jfr β) rätt o. d.) betecknande att ngn lämnar (l. bringas att lämna) invanda mönster l. sitt gamla l. vanliga l. rätta levnads- l. tänkesätt l. beteende o. dyl. l. att ngn avviker från ämnet l. har svårt att bryta sig ur en ond cirkel o. d. Förebråelsen att hafva hoppat något utur spåren, som vanligt. Wingård Minn. 3: 126 (1846). Hvarken med- eller motgång .. skall bringa honom ur spåret. Carlén Köpm. 2: 280 (1860). Statsmannen kan .. lätt förvillas och ledas ur det rätta spåret. Rundgren i 3SAH 2: 20 (1887). Pansay hoppade ur spåret .. (dvs. blev litet besynnerlig) efter en lång permission hemma i England. Cavallin Kipling Wi 28 (1897). Vi ha lyfts ur de gamla spåren, där vi gledo mot undergångens kaos. Estlander 11Årt. 5: 370 (cit. fr. 1918). Det är ju inte ovanligt att den som börjar bli sjuk har svårt att komma ur spåret. Det ena drar det andra med sig. Hedberg Större 29 (1946).
δ) [uttr. tillskrivet en på 1940-talet populär svensk fotbollsspelare; jfr i sammanhanget uttr. raka vägen (se RAK, adj. 1 o)] (vard., särsk. sport.) i uttr. raka spåret, om fri o. direkt väg mot mål (för anfallande fotbollsspelare); äv. i utvidgad anv. (särsk. med (viss) anknytning till bet.: järnvägsspår) dels konkret, om viss väg l. led som är rak(ast) l. minst tidskrävande att färdas, dels allmännare o. abstr., liktydigt med: utan omväg(ar) l. uppehåll, raka vägen, direkt, o. i denna anv. särsk. om direkt avancemang (i en serietävling l. turnering o. d.) för en idrottsman l. ett lag (i sht åstadkommet gm idel segrar). Det var så enkelt så, menade ”Garvis” (nämligen att göra Sveriges tredje mål i fotbollslandskampen Sverige-Danmark 1942). Jag skickade en passning till (Gunnar) Nordahl och han gav en bredsida tillbaka, och sedan var det bara ”raka spåret” in i mål. FotbBoken 1942, s. 12. F. ö. (dvs. bortsett från förlust i en viktklass) var det raka spåret för hemmalaget (i brottningsturneringen). Arbetet 1948, nr 297, s. 2. Jag var efterlyst, förstås, så det blev raka spåret till (anstalten). Hammenhög Torken 289 (1951). Vi for till Kilsjö och lossade stockarna, sedan raka spåret hem för att äta lunch. Gustaf-Jansson Myl. 196 (1965). Han dirigerade .. (taxin) raka spåret ut till Björkholmen. Lange Vitklädd 184 (1967). Chaufförer från Österrike, Ungern, Italien och Spanien har nåtts av ryktet att leden (Polen—Ystad) är enda ”raka spåret” till Sverige. SDS 11/5 1985, s. 1. Stambanan passerar Stehags idrottsplats tio meter utanför staketet — och nog är det ”raka spåret” för Stehag i den här serien .. Stehag har ännu inte förlorat någon match i årets serie. Därs. 8/9, s. 44. — särsk. i utvidgad anv., ss. namn på en av Statens järnvägar (SJ) till passagerarna på landets fjärrtåg gratis utdelad tidskrift (vars första ordinarie nummer utkom 1 mars 1983) av underhållande o. informerande natur. Raka spåret. Provnr (1982; titel på tidskrift).
3) [bet.-utveckling ur 1] om ngt (konkret l. abstr.) som ngn l. ngt i samband med viss verksamhet åstadkommit l. förorsakat o. lämnat efter sig l. som finns kvar l. återstår av l. efter ngn l. ngt o. därvid vittnar om l. röjer o. d. denne resp. detta l. viss verksamhet l. visst förhållande o. d. (jfr 1 b, d, e, i, k); särsk. dels om föremål l. sakförhållande o. d. som utgör ledtråd för uppklarande av ett brott l. som visar hän till l. röjer en brottsling, dels om kvarleva l. rest efter ngt tidigare förhandenvarande l. existerande o. d.; äv. i utvidgad anv., övergående i att beteckna (ytterst) ringa mängd l. grad av ngt, särsk. liktydigt med: gnutta l. uns l. (i nekad (jfr e) l. därmed jämförlig sats): dugg (se d. o. 3) l. dyft (se DYFT, sbst.1) l. skvatt (se SKVATT, sbst. 2); jfr SPÅRA, v.2 1. Polisen kom snabbt till mordplatsen för att säkra alla spår. PErici Musæus 6: 43 a (1582). Numerus dualis .. är .. hos Ungrarne okänd; men dertil finnes ej heller sporr i Finskan. Porthan 5: 133 (1771). Spårren efter deras (dvs. krigsfolkets) framfart voro föga mindre ohyggliga, än efter själfve fiänden. Hallenberg Hist. 1: 707 (1790). Blommans delar bära tydliga spår af sin ursprungliga form. Agardh Bot. 1: 401 (1830). Förenade genom ett samfält intresse, biträda fångarna hvarandra, att utplåna hvarje spår af ånger eller skam. Oscar I Straff 79 (1840). Dessa små middagar hos J. G. äro alltid synnerligt lyckade. Allt är så utsökt vackert och fint utan ett spår av prål eller skryt. Hamilton Dagb. 2: 103 (1917). Det tillhör tjusningen hos dessa åldriga (småländska) bygder att dagens bild bevarar spåren av gångna tider, så som ungdomens drag ännu kan skönjas i ett åldrat ansikte. Fatab. 1948, s. 13. (Den överfallna) Flickan fortsatte hem till sina föräldrar, som omgående slog larm till polisen. Där har man ännu inte något spår efter förbrytaren. SDS 8/10 1984, s. 28. — jfr BLOD-, PLOG-, RUN-SPÅR. — särsk.
a) om spår i ngns levnad l. väsen l. känslo- l. tanke- l. fantasiliv l. i (verk inom) vetenskap l. litteratur l. konst o. d. som ngn (särsk. kulturpersonlighet) l. ngt (särsk. verksamhet l. verk l. kulturföreteelse l. händelse) åstadkommer o. efterlämnar; ofta i uttr. lämna l. sätta (djupa l. starka) spår (efter sig) (i ngt). De forna undervärken, / knapt lemna några spår. VittArbSamhSthm 2: 149 (1762). Utan spår har .. (Jahns ”Turnkunst”) likväl icke försvunnit. Atterbom i 2SAH 20: 123 (1840). Hans verksamhet blef kort .. och den har ej lemnat några spår efter sig. 2VittAH XXXII. 2: 50 (1894). I Sveriges nyare litteratur har Runeberg utan tvifvel satt starka spår. Söderhjelm Runebg 2: 524 (1906). Jag kunde väl ha varit en sju, åtta år gammal, då en händelse inträffade som satte djupa spår i min fantasi. Klinckowström Minn. 1: 16 (1933). Redaktör Jakob Byströms och pastor T. Truvés läroår i U.S.A. satte .. spår efter sig (i svenska baptistsamfundet). NFMånKr. 1938, s. 393. De stora döda äro icke försvunna utan spår; deras minne lever som en skapande makt. Wessén i 3SAH LVIII. 1: 45 (1947).
b) om spår som sjukdom l. svält l. ett utsvävande liv l. vällevnad o. d. kvarlämnat i ngns yttre (i sht i ngns ansikte). Tiden i koncentrationslägret hade satt sina tydliga spår på honom. Om man afräknar .. de spår, som tiden och djupa oåterhållna passioner ritat på hennes ansigte .. skulle man finna, att denna varelse är en qvarlefva af en .. vacker flicka. Wetterbergh Sign. 5 (1843). På magra kinder hungerns spår / Förtydas kunde ej. Snoilsky 2: 94 (1881). Hans (dvs. munkens) ansigte var frodigt, / Bar föga spår af späkning, / Långt mer af goda dagar. Wennerberg 1: 73 (1881). Det finns inga spår av superi i hans gamla ansikte. Hedberg DockDans. 80 (1955). Sjukdomen hade satt sina spår i hans ansikte. SvHandordb. (1966).
c) bildl., om ngt jordiskt (företeelse l. skeende o. d.) uppfattat ss. åstadkommet l. förorsakat l. efterlämnat av Gud l. ngt gudomligt l. översinnligt (o. utgörande vittnesbörd om denne resp. detta). Jag ser Hans (dvs. Guds) spår, hwarhelst en kraft sig röjer, / En blomma doftar och ett ax sig böjer. Wallin TalInwign. 23 (1818). Jag ser i historien spåren af Guds finger i verldens händelser. Svedelius SmSkr. 1: 42 (1856, 1872); möjl. äv. att uppfatta ss. bildl. anv. av 1. Skulle ett blindt öde efterträda det skapande, ordnande, uppehållande odödliga förnuft, hvars spår vi här skönje i allt omkring oss, hvars tillvaro vi känne inom oss? Beskow i 2SAH 30: 249 (1857). Kanske är det så att Gud är världens hjärta .. Vi kunna inte se det, men om vi äro uppmärksamma se vi spåren av det. Zetterström VärldHj. 6 (1942).
d) om rest l. återstod l. lämning av ett ämne l. dyl. i ngt l. hos ngn; äv. dels om (ytterst) ringa mängd av ett ämne (särsk. i uttr. spår av, förr äv. på l. till ngt), dels (i fackspr., särsk. kem.) använt ss. måttsbeteckning för (ytterst) liten kvantitet (av ett ämne); jfr SPÅRA, v.2 1 f γ, η. Sistledit år har man äfwen fåt spår til Gallmeja wid Cimbrizhamns Bly Skierpningar i Skåne. VetAH 1741, s. 246. Näst järn är knapt någon metall almännare på jordytan än guld, men oftast bestående i nästan omärkeliga spor. Bergman Jordkl. 1: 251 (1773). Denna metallblandning (gav) intet sporr på någon tilsatt Zink. VetAH 1797, s. 102. Jag (har) icke kommit att inandas annat än högst obetydliga spår af denna gaz. Därs. 1818, s. 19. Katalysatorns förgiftning med ett spår H2S eller KCy. Starck Kemi 308 (1931). Soda bör ej användas vid diskningen (av kaffepannan), ty minsta spår av soda förstör kaffets smak. StKokb. 545 (1940). Idrottsmännen använder L-Dopa (dvs. ett läkemedel som ordineras mot Parkinsons sjukdom) för att ge större stimulering till musklerna och kortare reaktionstid .. Lämnar inga spår i dopingkontroll. Hägglöf IdrPillPeng. 71 (1984). — jfr ARSENIK-SPÅR.
e) (i sht vard.) i uttr. inte l. (i sht i skriftspr.) icke l. ej ett spår, inte ett dugg l. dyft l. skvatt l. inte det minsta l. inte alls; i vissa anv.
α) ss. obj. l. adverbial (jfr γ), utan närmare bestämning (jfr β, γ). Förstörde du verkligen hela hyran, så att du inte törs gå hem! Har du ingenting qvar alls? Inte ett spår? Strindberg RödaR 33 (1879). Såg man väl ett bättre år? / Såg man skönare ett vif? / Slikt dock tröstar ej ett spår / den, som lefver osällt lif. Bååth Vogelw. 11 (1897). Inte vill jag lipa, / Om läxan är för svår, / Ty det kan man begripa, / Det hjälper ej ett spår. Ödman LitetTill 254 (1900, 1910). Han frågade icke ett spår efter befordran. Segerstedt Händ. 342 (1923, 1926). Sånt intresserar mig inte ett spår. Hedberg Vild 197 (1949).
β) attributivt, i förb. med omedelbart följande sbst. l. substantiverat adj. Ni är ändå människa, sire. Inte ett spår predikant. Heidenstam Karol. 1: 64 (1897). Under debatten framkom inte .. ett spår nytt. ÖgD 25/2 1932, s. 3. Ägaren (till tryckeriet), kallades ”mästaren”, men han var inte ett spår fackman, då han förut varit bankman. Typografminn. 44 (1952).
γ) adverbiellt (jfr α), i förb. med omedelbart följande adj. (stundom äv. med uttr. delat efter negationen). Jag, som skrifver det här, är inte ett spår bättre än andra medelmåttiga syndare. Sällberg Kyrk. 61 (1896). (Myskoxarna) voro icke rädda ett spår. Wulff GrönlDagb. 320 (1917). Kommendörkaptenen var en frisk och glad människa. Icke ett spår sentimental. Krusenstjerna Pahlen 1: 20 (1930). Han är inte ett spår rädd för sin mamma. Hedberg SvDygd. 10 (1965).
4) [bet.-utveckling ur 1, 2] om skåra l. ränna l. fåra l. grop l. hack l. fördjupning av annat slag i ngt; särsk. (i sht i fackspr., särsk. tekn.) om (gm urgröpning l. uthuggning l. inskärning l. på annat sätt åstadkommen) skåra osv. vari ngt är avsett att stickas l. skjutas in (o. fastsättas) l. löpa o. d., särsk. dels om skåra l. ränna i skruvhuvud vari mejselegg sticks in för omvridning av skruv, dels (sjöt.) om urtag (i kölsvinet) ombord på ett fartyg tjänande ss. fäste för (tappen till) en mast l. dyl. (äv. i utvidgad anv., om (lös l. fastbultad) kloss l. dyl. som har ett sådant urtag tjänande samma syfte); jfr SPÅRA, v.2 3 c, e, 5. Rålamb 10: 30 (1691; för mesanmast). Spår .. är til stormasten och fockemasten på kölswinet, men til mesans masten på undra däck, antingen fasta eller lösa för at kunna flytta. Dalman (1765). Vid bergsprängning kallas .. den första gropen, som göres uti berget med nafvaren, et Spår. Rinman 2: 794 (1789). Spår (dvs.) räfflor på en fil. Klemming Blecksl. (1848). Genom en lindrig sluttning åt alla sidor och anbragte 1/2 fots djupa spår afleder man vatten, vid inträffande regnväder, till ett allmänt hufvuddike. Gundberg Tegel 12 (1860). Då slutstycket (i geväret) föres rätt bakåt, följer utdragaren sitt spår i lådan och drager hylsan med sig. Billmansson Vap. 112 (1882). 2NF 17: 1498 (1912; i skruvhuvud). I växelförarnas övre del finnas urtag eller spår .. i vilka växelspakens nedre .. ände griper in. Då spaken står i nolläge, ligga dessa spår i linje. AutB 390 (1947). — jfr BETINGS-, BLAD-, BLIND-, DIAGONAL-, FASON-, FYRKANT-, FÄRDIG-, GRAD-, HÖG-, KIL-, KRÖS-, LÖP-, MAST-, PLATT-, PLOG-, RIKT-, RING-, RUN-, SEGEL-, SIRAT-, SKIV-, SKRUV-, SKRUVHUVUD-, SLAGG-, SLIP-, SLÄT-, SMÖRJ-, SMÖRJNINGS-, SPEL-, VALS-SPÅR. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av t. spur] (†) i smältverk, om utskuren ränna som ledde smältgodset ur ugnen till förhärden (se FÖR-HÄRD 2); äv. om urgröpt hål i förhärden (vari nämnda ränna utmynnade o.) där smältgodset samlades, smältgrop (jfr SPÅR-HÅL). Spår .. betyder vid silfver- bly- och andra lättflytande malmers smältningar en uti rednings-stybbet öfver ugnsbottnen utskuren ränna, som leder det smälta godset utur ugnen i förhärden. Rinman (1789). Spår .. heter .. den runda gropen, som med spårjärnet upskäres, vid blysmältningar, uti det i slaggsumpen inslagne redningsstybbe, ungefär til en stor hattkulls vidd. Dens.
b) metall. hos vals för valsning till stångform i valsverk, om i valsbanan (vanl. likformigt) runt hela dess omkrets insvarvad l. inslipad, på visst sätt profilerad ränna som i förening med en likartad ränna (l. en profilbegränsande tapp l. dyl.) i en annan, den förstnämnda valsen motstående o. med denna samverkande, vals bildar en öppning varigenom valsämnet bringas att passera (med formförändring i överensstämmelse med öppningens form ss. resultat); äv. i utvidgad anv., dels om nämnda öppning mellan två motstående o. samverkande valsar, dels (i mindre övertänkt spr.) om profilbegränsande tapp l. dyl. på vals som griper in i ränna i en motstående o. samverkande vals. (Valsbanorna) äro försedde med 6 till 8 halfcylindriskt urgröpte spår, eller räfflor, som gå ett hvarf kring valsens periferi. Almroth Karmarsch 173 (1838). Vid konstruktion af spåren uti valsarne afser man att gifva dessa sådan form, att jernet skall blifva utsatt för lika tryck uti hvarje spår. JernkA 1888, s. 203. Profilbegränsningar, s. k. valsspår .. (vilka) På valsarnas yta framträda .. antingen som nersänkta rännor eller upphöjda kammar, som gripa in i det rännformiga spåret i motstående vals. 2NF 31: 554 (1920). De sista spåren i en serie närma sig stegvis till den slutliga formen. 2SvUppslB 30: 969 (1954).
c) om var o. en av linjerna (se LINJE 1 e δ) inuti en människas hand. När man i hjärtlinjen finner ett eller flera spår, som alla korrespondera med sollinjen, skall man alltid låta känslorna få det avgörande ordet. KiromantHeml. 57 (1946).
d) om spår i grammofonskiva vari grammofonstiftet löper. Rösten .. lät som när en grammofonskiva har fått en kraftig repa så att nålen hoppar in på samma spår om och om igen. Fogelström Dolly 176 (1958).
e) om (icke önskvärt) spår (särsk. repa) som (av oförsiktighet l. vårdslöshet o. d.) sätts l. görs i ngt. Den illa formerade pennan hade ristat fula spår i papperet. Östergren (1944).
f) [jfr d; jfr äv. motsv. anv. av eng. track] i sht tekn. i utvidgad l. oeg. anv., om längslöpande magnetiserad (l. magnetiserbar) del av ett tonband; äv. om längslöpande (med data lagrad) hålförsedd del av remsa för datamaskin (dvs. apparat för automatisk bearbetning av information). Spår .. (dvs.) De tänkta längsgående linjer på ett magnetband eller en hålremsa på vilka data lagras. Karlqvist ADBOrdb. 87 (1973). Stereoinspelning (på bandspelare) kräver att två helt separata kanaler spelas in samtidigt. Det sker genom att (ton-)bandet indelas i två eller fyra spår. BraBöckLex. 2: 137 (1973).
g) psykol. oeg. l. bildl.: av en upplevelse l. vid inlärning i hjärnan uppkommen (urspr. ss. ett inristat spår, numera ss. en inlagrad kod uppfattad) förändring som möjliggör aktualisering av det upplevda resp. inlärda i medvetandet gm en nervprocess, engram; i sht förr äv. om (från äldre generationer nedärvd) urbild i hjärnan manifesterande sig i en medfödd färdighet, arketyp. Genom uppmärksamheten eller hängifvenheten åt ett visst intryck inpräglar sig detta i medvetandet eller kvarlemnar där ett varaktigt spår, hvilket är det samma som minne. Nyblæus Forskn. I. 1: 60 (1873, 1879). Sensationerna qvarlemna (enligt Hobbes) i organerna spår, d. ä. bilder, föreställningar. Rein Psyk. 1: 215 (1876). Några anse .. att äfven sådana rörelser, som nu ske mekaniskt redan hos den nyfödde, ursprungligen hos föregående generationer skett med afsikt men småningom satt spår i själfva den kroppsliga organisationen och med denna öfvergått till senare generationer såsom en medfödd färdighet. Larsson Psyk. 41 (1896). — jfr BILD-SPÅR.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. (ev. i viss bet.) hänföras till spåra, v.2): A: SPÅR-ANALYS.
1) (i sht i fackspr.) till 1, 3: analys av spår som efterlämnats i samband med begånget brott l. som följs l. avses att följas vid efterspaning av brottsling l. utredning av brott o. d. Lamm i 3SAH 50: 453 (1940).
2) (i fackspr., särsk. kem.) till 3 d: analys av mycket små mängder av ett ämne ingående i ett annat ämne; äv. allmännare: analys av mycket små mängder överhuvudtaget. Fornv. 1959, s. 150. SvD 1974, nr 124, s. 28 (i speciellare bet.). —
(2) -ANLÄGGNING~020. (i sht i fackspr., särsk. tekn.) abstr. o. (i sht) konkret: anläggning av (räl)spår varpå l. vari ngt rullar l. löper. Spåranläggningar med elektrisk drift. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 58. —
(2) -ANORDNING~020. (i sht i fackspr., särsk. tekn.) jfr -anläggning; i sht konkret. Spåranordningarna (för malmlastning på fartyg från järnvägsvagn) skola i vissa delar ändras och utvidgas. TT 1899, Allm. s. 158. —
(2) -ANSLUTNING~020. (i fackspr., särsk. järnv. o. spårv.) abstr. o. (i sht) konkret: anslutning av rälspår, i sht järnvägs- l. spårvägsspår. TT 1898, Byggn. s. 136 (vid Gbgs centralbangård). Lokalen (i Malmö industrihamn) .. har spåranslutning för järnvägsomlastning. SvD 1974, nr 71, s. 20. —
(1) -AVTRYCK~02 l. ~20. avtryck (se d. o. II 1 a) som utgör ett spår (av ngn l. ngt); i sht liktydigt med: spårstämpel; jfr -tecken. NatLiv 2: 5 (1930; om djurs spårstämpel). —
(2) -BANA. (i fackspr., särsk. tekn.) bana med spår för (fläns)hjul att rulla på. AB 1869, nr 227, s. 3 (om bana för vagntransport av sjuka). Dessa hjul (på lyftkranen) rulla på två spårbanor, hvardera med 0,5 m. spårvidd och sinsemellan på ett afstånd från midt till midt af 5,5 m. TT 1902, V. s. 38. Det gamla Greklands heliga offervagnar framflyttades utefter tempelgatorna på i sten uthuggna spårbanor. 2NF 13: 421 (1910). —
(1 i α, β, δ, ζ) -BI. (spår- 1878 osv. spåre- c. 1645) [jfr t. spurbiene] biodl. bi som har till uppgift att spåra upp (se spåra upp 1) tillflyktsort för svärm, spanarbi. IErici Colerus 2: 79 (c. 1645). Medan .. (bisvärmen) hänger från grenen i stilla ro är kunskapare — spårbin — ute åt alla håll, ofta på stort avstånd, för att leta rätt på en lämplig bostad. Hylander-Frisch Frisch BiLiv 42 (1973). —
(1) -BILD. bild (se bild, sbst.1 2) av spår som människa l. djur vid stående l. liggande l. förflyttning avsätter i l. på underlaget (i sht utgörande snö l. mjuk mark o. d.). SAOB P 28 (1952). —
-BREDD. [jfr t. spurbreite] spårs bredd.
1) till 1; särsk. (i sht i fackspr.) i fråga om djur, dels om enskild spårstämpels bredd, dels om bredden mellan tvenne vid sidan av varandra avsatta spårstämplar representerande ett djurs båda (fram- l. bak)fötter. En sådan fullviktig kaxe (till tjädertupp) har också längd och spårbredd i proportion. Ericson Fågelkås. 2: 109 (1907).
3) i utvidgad anv. av 2, = -vidd 2. Det är .. temligen afgjordt, att der fordon med vanlig spårbredd kunna framkomma, der kunna ock 2:ne hästar i bredd framgå. KrigVAT 1843, s. 25.
(2, 4) -BUNDEN, p. adj. (i sht i fackspr.) bunden till (rörelse på l. i l. längs) spår (i sht om fordon l. redskap l. rörelse l. kommunikation o. d.); särsk. (i fackspr., särsk. fys.) i uttr. spårbundet system, mekaniskt system kännetecknande en kropp vars rörelse är spårbunden (i ovan angiven bet.) l. (i utvidgad l. oeg. anv.) överensstämmer med sådan rörelse. Exempel på spårbundna system äro: En längs en tvångskurva rörlig partikel; ett i fasta axellager vridbart hjul; en spårvagn (om man bortser från den genom fjädrarna möjliggjorda gungande rörelsen); visarverket i ett väggur, o. s. v. Ekman Mek. 339 (1919). De spårbundna kommunikationernas mindre tillfredsställande status (i Sthm) har länge varit bekant. TT 1941, Allm. s. 328. Icke spårbundna fordon och redskap. Dædalus 1949, s. 106. Spårbunden taxi. DN 1970, nr 319, s. 1. —
(2) -BÄDD. (numera i sht i fackspr., särsk. järnv. o. spårv.) bädd (se d. o. 5) varpå (räl)spår vilar; särsk. om den avplanade (o. hårdgjorda, ofta vältade) yta varpå järnvägsräler o. sliprar med tillbehör vilar; äv. i utvidgad anv., om rälsliknande fundament varpå arbetsmaskin med flänshjul står (avses stå) placerad i orörligt läge (jfr spårväg 3 slutet). JernkA 1876, s. 214 (om fundament för torvmaskin o. lokomobil). UnivDecimalklass. 50 (1946; för järnvägsspår). —
(4) -DIKE. [sv. dial. sporrdike] (numera bl. om ä. förh.) om (tvärs över ett gärde l. dyl.) tillfälligt upptaget mindre, grunt dike (eg. utgörande bl. ett spår i marken) för avledning av vatten (från gärdet l. dyl.) till ett huvuddike. Boije Landth. 220 (1756). Sundén AllmogelVg. 4 (1903). —
(3 d) -ELEMENT. (i fackspr.)
1) om element (se d. o. 3) som blott i ytterst små mängder finns i ngt; särsk. om element av angivet slag i en människas l. ett djurs kropp l. hos en växt som är nödvändigt för organismens liv l. sunda utveckling (o. som därför måste tillföras organismen utifrån, när denna lider brist därpå); mikroelement; jfr -metall, -ämne 1. Hönsfodret (framställt ur tång) innehåller en rad vitaminer .. jod, protein, kolhydrater och fett samt ett trettiotal spårelement. GbgP 1949, nr 313, s. 2. Gedigen koppar från dessa områden (dvs. sådana som varit fria från nedisning) uppvisar som spårelement framför allt silver, i Cornwall även bly. Fornv. 1959, s. 150. Många spårelement är livsnödvändiga för såväl människa som djur. SvD(A) 1965, nr 314, s. 11.
2) = -ämne 2. NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 141. Spårteknik .. (dvs.) ett förfarande att med användning av separerade stabila el. radioaktiva isotoper, s. k. spårelement .. studera processer av skilda slag, ss. fysiologiska processer i levande organismer, kemiska omvandlingar och slitage i maskiner. 2SvUppslB 27: 104 (1953). —
(1 (a), 3) -EXPERT. person, äv. (i utvidgad anv.) djur, som är expert på l. skicklig i fråga om att finna (, utvärdera) o. följa spår; i sht i fråga om jakt; jfr -finnare. SvD(A) 1959, nr 271, s. 21 (om yrkesjägare tillhörande ett naturfolk). Baldersson Harps. 73 (1969; om polishund). —
(1 g) -FILM. (i fackspr., särsk. fotogr.)
1) om förhållandevis mycket tjock (0.1—1 mm) o. silverrik (på en glasplåt gjuten) fotografisk emulsion besittande egenskapen att efter en viss längre tids exponering med radioaktiv strålning uppvisa spår (i form av mer l. mindre grova, av metalliskt silver bestående, streck) efter radioaktiva partiklar som utsänts under exponeringen, kärnemulsion. Alternativt injicerar man radioaktiva isotoper i biologiska vävnadspreparat som efter någon tid fryses och snittas med mikrotom. Utvalda snitt kontaktkopieras på kärnemulsion (spårfilm) under någon vecka, varefter filmen framkallas med vidhängande snitt för fortsatt identifiering av snittets olika delar. SAOBArkSakkSvar (1983).
2) film (se d. o. 1) av plast med känsligt skikt av cellulosanitrat, besittande egenskapen att efter en viss längre tids exponering med radioaktiv strålning o. därefter följande etsning i en lösning med natriumhydroxid uppvisa spår (i form av hål) där radioaktiva partiklar passerat igenom l. stannat i cellulosanitratskiktet; särsk. om sådan film använd för spårande (se spåra, v.2 1) av radon o. bestämning av halt av detta ämne i bostäder. GbgP 11/3 1980, s. 13 (för bestämning av halt av radon i bostäder). —
(1, 3) -FINNARE. (numera i sht i vitter stil) person (i sht tillhörande ett naturfolk) med god l. stor förmåga att finna (, utvärdera) o. följa spår (i sht i fråga om jakt; jfr -expert); stundom äv. (jfr spår, sbst.3 3) oeg. l. bildl., särsk. dels om person som gör upptäckter (o. drar slutsatser på grundval därav), dels om (vetenskaplig) föregångsman l. ”vägvisare”. Polen (dvs. den polske författaren S. Przybyszewski), Wilde Mann (dvs. den tyske diktaren R. Dehmel), Schleich (dvs. en tysk läkare), alla grinsla (dvs. grina l. flina?), och gå hellre den högra vägen ut i blå intet än de följa spårfinnaren (dvs. Strindberg ss. naturvetenskapare) ut i saltöknen som dock är fast mark. Strindberg Brev 9: 288 (1893). (Indianen) var spårfinnare, spejare och hjortdödare. Kjellgren Smar. 138 (1939). Ett jaktparti till havs med pris till bäste spårfinnaren och skytten hölls .. i Östersjöns djupaste vatten. Villebrådet (dvs. en ubåt) dolde sig under ytan och förföljarna (dvs. ett antal krigsfartyg) skyndade i sicksack över dess revir för att få överblick över det svårletade området. DN(A) 1963, nr 249, s. 34. Till arkeologens uppgifter som spårfinnare och tolkare kan .. också läggas hans plikt att vara meddelare. TurÅ 1983, s. 84. —
(4) -FLÄNS. tekn.
1) fläns hos vilken viss yta (vissa ytor) bildar avgränsningsyta (-ytor) för ett spår; särsk. i fråga om dels vals, dels (i sht förr) friktionshjul, om en runt om valsens resp. hjulets mantelyta löpande fläns som mellan sig o. en annan sådan fläns på valsen resp. hjulet bildar ett spår i mantelytan (vari en spåret motsvarande ringformad fläns på en annan vals resp. ett annat friktionshjul löper). TT 1875, s. 183 (i fråga om friktionshjul). JernkA 1895, s. 340 (på vals i valsverk). SAOBArkSakkSvar (1983: Valsars spårflänsar). särsk. (i sht spårv.) på räl som ligger l. är avsedd att ligga nedsänkt i vägbana l. gata (gaturäl l. rännräl), om fläns som tillsammans med rälhuvudets farkant bildar en ränna (rilla) för hjulens flänsar att löpa i, rälfläns. SAOBArkSakkSvar (1983).
2) spårförsedd fläns; särsk. i flänsskarv på en elektrisk ledning, om vardera av två med spår o. däremot svarande kammar försedda flänsar varmed de båda ledningsstyckena (gm att vardera flänsens kammar vrids in i den andra flänsens spår o. där låses i ett visst läge) bringas i kontakt med varandra. SEN R 4202: 12 (1955; på elektrisk ledning). —
(4) -FOGNING. snick. sammanfogning korsvis av två trästycken, vartdera försett med ett spår i ena kantsidan, på så sätt att trästyckena infälls i varandras spår; äv. konkret, om resultatet; jfr -förband 2. SlöjdBl. 1888, nr 6, s. 2 (abstr.). Ryegård Slöjd. 78 (1957; abstr. l. konkret). —
(2) -FORDON~02 l. ~20. fordon som rullar (l. är avsett att rulla) på l. i (räl)spår; särsk. liktydigt med: rälsfordon; jfr -rensare 2, -rensnings-vagn, -vagn. SvD 1980, nr 28, s. 10. —
(4) -FRÄS. tekn. fräs (se fräs, sbst.2 1) konstruerad för upptagande av spår i ngt. HufvudkatalSonesson 1920, s. XI. —
(4) -FRÄSNING. tekn. fräsning (se fräsa, v.2) av spår (i ngt); jfr -fräs. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 267. —
-FÖRBAND.
1) mil. till 2: skidlöparförband med tillfällig specialuppgift att upptaga (o. underhålla) skidspår (för efterföljande skidlöpartrupp); jfr förband 3 a o. -pluton, -trupp. InfRegl. 1939, 2: 134.
(2) -FÖRBINDELSE. i sht järnv. o. spårv. förbindelse (av två l. flera rälspår l. lokaliteter med varandra) medelst rälspår; äv. konkret, om förbindande rälspår; jfr -förbindning. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. nr 5 b, Utlåt. s. 17. RiksdRevRiksb. 1901, s. 72 (konkret). —
-FÖRMÅGA. förmåga att finna o. följa spår (efter djur l. människa l. ngt sakligt); dels i fråga om djur till 1 (särsk. till 1 a, om sådan förmåga hos hund), dels i fråga om människa till 1, 3; jfr spårnings-förmåga. Cyrén Orm. 27 (1934; hos vattensnokar). IllSvOrdb. (1964; hos hund). —
(1, 2, 4) -FÖRSEDD, p. adj. försedd med spår; företrädesvis till 4. Edenholm Mättekn. 195 (1956; om spets på mätinstrument). —
(1—4) -GRUPP. (numera i sht i fackspr.) av (på ett l. annat sätt sammanhörande) spår konstituerad grupp; särsk.
a) i sht jäg. till 1: grupp av spår representerande ett av ett djur vid sin förflyttning utfört fullständigt steg l. språng o. d. AB 1897, nr 142 A, s. 3.
b) järnv. o. spårv. till 2, vid bangård l. vagnhall o. d.: grupp av järnvägsspår representerande en enhet ur rangeringssynpunkt. TT 1899, Byggn. s. 13 (vid centralbangård). jfr ranger-, rangerings-spårgrupp.
c) tekn. till 4 f: grupp av magnetiserade spår på ett tonband l. dyl. (som i visst syfte knyts till varandra). Karlqvist ADBOrdb. 84 (1973). —
(2, 4) -GÅENDE, p. adj. (i sht i fackspr.) som går l. löper på l. i spår; i sht till 2, liktydigt med: rälsgående. TT 1964, s. 32 a (om vagn, i fråga om rälspår). —
-GÅNG.
1) [jfr t. spurgang, gång på spår efter vilt] (numera bl. i vitter stil) till 1, 3, bildl., i uttr. spårgång efter ngt, sökande l. spaning l. forskande efter ngt. Medvetandets aktivitet kan .. visa sig .. vid erinringsvärksamheten, t. ex. vid dess spårgång efter föreställningar, som genom sina associationer antagas skola leda till de önskade erinringsföreställningarnas aktualitet. Vannérus WundtPsyk. 105 (1896). Ett vidsträckt (forsknings)-fält öppnar sig .. ett fält för spårgång efter karaktäristiska fakta, klassifikationer och systematik. Dens. Metaf. 73 (1914).
2) till 2: fordons gång på l. i spår; numera nästan bl. (i sht järnv.) om rälsfordons (sätt att utveckla rörelse vid) gång på rälspår; i sht förr äv. i uttr. vara sådan l. sådan i spårgången, om hjulfordon, angivande detta ss. varande sådant l. sådant med hänsyn till bredden mellan hjulen (spårvidden); förr äv. konkret, om rullningsytan på ett (fordons)hjul. Kyrkoherden Backmark i Tuna har inrättat sin järn-vagn (för tröskning) med 18 åttakantiga hjul (varmed själva tröskningen utfördes) af 1 alns högd, samt krusige i spor-gången. VetAH 1769, s. 236. Fordonet (använt vid pyrschning efter häst), vanligen en vagn, bör vara brett i spårgången, så att man med det kan ta sig fram även i terrängen. Jakten 206 (1951). Spårgången hos järnvägsvagnen var utmärkt m. h. t. den rådande spårvidden, som varierade starkt. SAOBArkSakkSvar (1982). —
-HUND. [jfr t. spürhund]
1) till 1 a (α, β): (med fint luktsinne utrustad) hund (dresserad o.) använd till spårning (se spåra, v.2 1 a) i samband med jakt l. eftersökande av person l. föremål (i terräng o. d.); äv. pregnant(are), dels (i sht i fackspr.) om hund specialiserad på att vid jakt (med hjälp av blodvittring) uppspåra skad- l. dödsskjutet vilt, blodhund, dels om polishund (dresserad o.) använd för uppspårande av person (särsk. brottsling l. flykting). VarRerV 51 a (1579). Rymmarne blefwo genast eftersatte med spårhundar. Lagerbring 1Hist. 1: 249 (1769). Än är (hunden) .. en förståndig Spårhund, som genom sin fina lukt upptäcker för jägaren villbrådets tillflygtsort; än (osv.). Gravander Buffon 1: 173 (1806). Efter deras olika användning kunna .. (jakthundarna) indelas i stövare, spår- el. blodhundar, höns-, rapphöns- el. fågelhundar och taxar. 2SvUppslB 13: 942 (1949). Man satte sig i förbindelse med statspolisen för att få hjälp av spårhundar (vid infångandet av en tjuvskytt). De Geer Bergsl. 187 (1951). jfr vilt-spårhund.
2) oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, med anslutning till spår, sbst.3 3; särsk. dels om person med god förmåga att spåra (se spåra, v.2 1 b) djur (i sht i samband med jakt), dels om person (särsk. (polis)spion l. detektiv l. rättstjänare o. d.) som ivrigt l. energiskt l. framgångsrikt spanar l. spejar (efter ngn l. ngt) l. efterforskar l. utspionerar (ngt l. ngns förhållande o. d.). Then Romerske Antichrists Sporhundar och Lijffegne (dvs. jesuiterna). Schroderus Os. III. 2: 153 (1635). (En viss hemlig agent) är fältvan som få och den skickligaste spårhund, ni kan önska. Johansson Myrh. 7 (1918). Denne lärde spårhund, denne stövare i böckernas värld (dvs. bibliografen I. Collijn). Wästberg SvHerr. 50 (1934). Pressens spårhundar fingo veta mycket litet om mina dåd och missdåd. Claëson Lockhart Farväl 17 (1934). Makarna Curie som i ett stall apterat till laboratorium och med elektroskopet som spårhund efterleta och framställa det strålande grundämnet radium. Pettersson AtomExplUniv. 100 (1941). Det händer någon sällsynt gång i detektivlitteraturen, att den skarpsinnige spårhunden sättes att utreda ett gammalt brott. Wigforss Minn. 1: 389 (1950).
(4 a) -HÅL. (†) i smältverk, om urgröpt hål i förhärden (se förhärd 2) där smältgodset samlades. Rinman 1: 414 (1788). Därs. 2: 794 (1789). —
(2) -HÅLLARE. spårv. o. järnv. (av platt- l. rundjärn tillverkad) stång av bestämd längd fäst l. avsedd att fästas mellan rälerna hos ett i gata inlagt rälspår för att detta skall hålla rätt spårvidd o. vara stabilt att trafikera, spårstag; jfr hållare 3. TLev. 1905, nr 10, s. 1. —
(3 d) -ISOTOP. (i fackspr.) om isotop (se isotop, sbst.) fungerande ss. spårämne (se d. o. 2). NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 36. —
(1, 3) -JAKT. (spår- 1698 osv. spåre- 1698) [jfr t. spürjagd] i sht jäg. jakt där jägaren (med l. utan hund) följer spårtecken (se d. o. 1) efter vilt (i sht spårstämplar i (ny)-snö), spårningsjakt; jfr -jägare. Rudbeck Atl. 3: 93 (1698). Levander DalBondek. 1: 29 (1943; i nysnö). —
(2, 4) -JUSTERARE. person som (yrkesmässigt) sysslar med spårjustering; i sht till 2, i fråga om justering av järnvägs- l. spårvägsspår. YrkesförtArbFörmedl. 54 (1936; i fråga om järnvägs- o. spårvägsspår). Därs. 53 (1952). —
(2, 4) -JUSTERING. jfr justera 1; i sht till 2, i fråga om järnvägs- l. spårvägsspår. Käll KlKrylbo 169 (1939; i fråga om järnvägsspår). —
-JÄRN.
1) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) till 1: fångstredskap av järn avsett att gillras upp i viltspår (i sht rävspår); jfr järn 5 b β. LBl. 1911, nr 47, s. 386.
2) (numera bl. tillf.) till 2, i arbetsmaskin, om järnskena som tillsammans med en annan järnskena bildar ett spår som hjulen på en i maskinen ingående vagn l. dyl. rullar på. Carlström Spinnm. 3 (1832; i mulespinnmaskin).
4) (numera föga br.) till 4, i mekanisk apparat l. maskin, om glidstycke av järn löpande i spår; särsk. liktydigt med: styrklack. JernkA 1872, s. 11 (i maskin för järnvalsning).
5) [jfr t. spureisen] (†) till 4 a, om knivliknande krokigt järnredskap varmed smält metall utskars ur ”spårhålet” i smältverk; jfr -sticka. Rinman 2: 794 (1789). —
(4 b) -KALIBER. (†) i valsverk, om spår (av viss form) i vals; jfr kaliber 7. JernkA 1872, s. 134. —
(2) -KOPPLING. (†) konkret, om (hopkopplade o. sammanvällda räldelar bildande en) spårkorsning (se d. o. 2). JernkA 1895, s. 352. —
-KORSNING. korsning (i abstr. l. konkret bet.) mellan spår.
1) (mera tillf.) till 1, 2, i fråga om spår efter fötter l. skodon l. skidor l. fordon m. m. (Om skidåkarna inte iakttar en viss åkordning) uppstår lätt spårkorsning vid tvära krökar på vägen. SkidlöpnIArmén 1917, s. 62.
2) i sht järnv. o. spårv. till 2, abstr. l. konkret: korsning mellan tvenne (räler ingående i var sitt) rälspår (i sht järnvägs- l. spårvägsspår); i konkret anv., om korsning sammansatt av räler med olika valsprofiler, särsk. hopsvetsade (på platsen l. i verkstad) till ett sammanhållet stycke (äv. allmännare, med inbegrepp av dels viss längd räls l. bana i anslutning till korsningen, dels visst markområde som korsningen upptar); äv. speciellare, om sammanhållen verkstadsprodukt av hopsvetsade räler med olika valsprofiler, som avses anbringas i (järnvägs- l. spårvägs)spår o. där utgöra en spårkorsning (i ovan angiven konkret bet.); jfr -koppling. SFS 1878, Bih. nr 45, s. 4 (konkret, vid järnväg). Två godståg i kollision i en spårkorsning. Östergren (cit. fr. 1918). Spårkorsningar .. sammansatta av räls eller gjutna. VaruhbTulltaxa 1: 526 (1931). Spårkorsning är bl. a. en del av en spårväxel. SAOBArkSakkSvar (1982). —
(2) -KRAN. i sht tekn. lyftkran med stativet placerat på ett i l. på spår rörligt underlag. SvD(A) 1939, nr 251, s. 1. —
1) [jfr t. spurkranz; hjulflänsen hindrar hjulet att lämna spåret] (numera föga br.) hjulfläns. TTekn. 1861, 2: 341 (på lokomotivhjul). 2UB 9: 158 (1905).
2) (i fackspr., särsk. tekn.) på vändskiva för små spårbundna lasttrallor: kring sin mittpunkt rörlig rund platta (vars yttre diameter anpassats till avståndet mellan trallans hjuls inre mått) som tralla på ett från viss riktning kommande spår kan köras upp på o. därefter vridas runt för inkörsel på ett annat (mot det nyssnämnda spåret vinkelrätt) spår. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 13. —
(4) -KULLAGER~020. tekn. kullager vari (de tryckförmedlande) kulorna löper i ett rännformigt l. i rännformiga spår; jfr -lager 2. SvTeknUppslB 1: 457 (1937). —
(4) -LAGER. [jfr t. spurlager]
1) (föga br.) lager (se lager, sbst.3 4) i form av ett hålformigt spår (vari axel roterar), axiallager. LB 4: 52 (1903). 2NF 31: 593 (1920).
2) lager (se lager, sbst.3 4) i form av ett rännformigt (rännformiga) spår vari tryckförmedlande delar (kulor l. ringar l. kammar o. d.) löper; jfr -kullager. 3NF (1933; om spårkullager). jfr ring-spårlager. —
-LEDES.
1) (numera föga br.) till 1 (a, 3): med hjälp av spår(en) l. gm att begagna sig av l. följa spår- (en). Jägaren lockar Wildiwren bort i hohl och gropar, eller söker och jagar .. them effter sporledes, förmedelst Sporhundarnas wäderkorn. Schroderus Comenius 423 (1639).
2) till 2: på sätt som innebär transport (med fordon) på spår, medelst l. på l. per (fordon på) spår. Han har färdats hela vägen spårledes, inte nyttjat bil eller båt eller flyg. —
-LINJE.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.; se dock nedan) till 1, vid skalljakt (se d. o. 1) vintertid: kring jaktplats upphuggen o. rensad linje (se d. o. 1 c) l. gata (se d. o. 3 b) där observation av in- o. utspår efter vilt gjordes (i syfte att klarlägga i vilken utsträckning vilt inkommit på l. lämnat jaktplatsen) o. där jakttyg (se d. o. 1) uppsattes o. jaktmanskap uppställdes, skallgata; äv. (jäg., numera föga br.) i fråga om på snö försiggående ringning (se ringa, v.2 8 a) av villebråd: ring (se ring, sbst.1 8 b). Greiff Jagt 26 (1821). Svederus Jagt 361 (1831; äv. i fråga om ringning av villebråd). Jäg. 1897, 2: 50.
2) (mera tillf.) till 1, om den linje l. rad av spår som ett under förflyttning varande djur avsätter i (snö på) mark; särsk. liktydigt med: spårlöpa; jfr -streck. Ekman NorrlJakt 63 (1910).
3) (numera mindre br.) till 2, om linje parallell med en annan linje (o. förhållande sig till denna ss. det ena hjulspåret till det andra i ett vagnspår). Swedenborg Reg. 4 (1718). Parallella plan ha parallella spårlinjer. IngHb. Allm. 841 (1953).
4) hippol. till 2 a, om vardera av de båda linjer l. rader som upptrampas av häst med högra resp. vänstra sidans fötter o. som tillsammans bildar det spår (spårvägen) varpå häst rör sig (skall röra sig) på ridbana (se d. o. 1). Ehrengranat Ridsk. I. 2: 42 (1836). —
(1) -LJUS, n. i sht mil. ljus (i form av ett lysande spår) som en med en speciell anordning (innehållande en (vid skottlossningen antänd) lyssats av fosfor l. magnesium) utrustad projektil efterlämnar under sin färd genom luften (därvid markerande projektilens bana o. på så sätt möjliggörande korrigering av denna vid behov); äv. i utvidgad anv., dels om den ljusavgivande anordningen (äv. inskränktare, enbart om själva lyssatsen), dels om projektil som (vid skottlossning) avger ljus med hjälp av sådan anordning. VFl. 1916, s. 154. Ilsket knastra spårljus och lysbomber. Wilhem Tall. 50 (1919). I samband med tillverkningen av spårljus och signalmaterial ha en hel del små kemikalietillverkningar startats (i Sv.). TT 1942, K. s. 51. Med ledning av spårljus eller nedslag bringas elden att ligga rätt. InfRegl. 1945, 1: 91. Spårljus är en fosforsats i en fördjupning av projektilens bakdel, både vid gevärsammunition och granater huvudsakligen för luftvärnet. Langenfelt OffJarg. 282 (1947).
Ssgr (i sht mil.): spårljus-alstrande, p. adj. (föga br.) som åstadkommer l. ger ifrån sig spårljus. Malmberg InfStridsm. 15 (1921; om projektiler).
(1, 2) -LJUS, adj. jäg. så ljus (se ljus, adj. 2) att spår kan iakttas l. följas. Blixen-Finecke BrAfr. 47 (1943). —
(2) -LÅDA. (vard., i vissa trakter) skämsamt l. nedsättande, om spårvagn l. tunnelbanetåg. Hultenberg Duhamel LivLek. 31 (1926). —
-LÄGGARE. (i sht i fackspr.) person som lägger (se lägga, v. I 11, 12) l. iordningställer l. gör spår; jfr -läggning.
2) till 2 (d); särsk. (i sht sport.): person (skidåkare) som lägger upp (se lägga upp 4) tävlings- l. träningsspår för skidåkning; jfr -läggning 2 o. -patrull. SvD(A) 1933, nr 325, s. 16.
1) i sht hund. till 1 a β (, 2 d); särsk. om utläggande av spår som rapporthund (i fråga om ä. militära förh. särsk.: militär rapporthund) skall (lära sig) följa vid överbringande av rapporter. InfRegl. 1939, 2: 111.
2) till 2 (d); särsk. (i sht sport.) om uppläggning av (ett) tävlings- l. träningsspår för skidåkning; jfr -läggare 2. Setterberg LängdSkid. 49 (1923).
3) [eg. specialfall av 2] i sht järnv. till 2, om rälsläggning; jfr -läggare 3. Sthm 3: 120 (1897; om läggning av järnvägsräls). —
-LÄNGD.
1) till 1, 2, 4: längd av (ett) spår; särsk. till 2: längd av (ett) järnvägs- l. spårvägsspår o. d., rälslängd. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 12, s. 10 (av järnvägsspår).
2) [jfr eng. path length; eg. specialfall av 1] (i fackspr.) till 1 g, om den sträcka som viss laddad partikel (se d. o. 2) tillryggalägger fram till den punkt där dess rörelse upphör l. där partikelns energi blivit så låg, att den icke längre förmår jonisera den gas den passerar. TNCPubl. 36: 71 (1962). —
(1) -LÖPA. jäg. om den följd l. rad av spår som ett djur under förflyttning avsätter i (snö på) mark; stundom äv. (i sht i vitter stil) oeg., om följd osv. av spår efter människa; spår; jfr -linje 2, -serie 1. Högdahl Fleuron Jäg. 137 (1919). Rosendahl Lojäg. 5 (1956; efter människa). Om harens spårlöpa är den mest karaktäristiska, så är rävens kanske den vackraste där den rinner som ett pärlband av tassavtryck i mjuka bågar genom markerna. DN(B) 1959, nr 2, Bil. s. 2. —
1) till 1—4: som är utan l. saknar spår, där inga spår finns (särsk. till 1, 2, om lokalitet o. d.); förr äv. om hund, till 1 a: som saknar spår att driva på; äv. mer l. mindre bildl. En spårlös brottsplats. Owäder giör Hunden sporlöös. Grubb 660 (1665). Seglaren lämnas på det spårlösa hafvet utan landkänning. Oscar II 6: 2 (1895). Där han stod midt i spårlösa skogen, hade han ej nog reda i hufvudet till att känna på sig hvaråt han skulle gå. Lagerlöf Drottn. 252 (1899). Du (dvs. havet) vet förvisst ock den spårlösa stig, / som för till Guds paradis. Granqvist Hav. 7 (1935).
2) till 1, 3: som icke lämnat (lämnar) spår efter sig, varav spår saknas, utan efterlämnade spår (ofta ss. adv.); äv. oeg. l. bildl., o. i denna anv. äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: (som lever l. levt sitt liv) utan att märkas l. obemärkt, dels i bet.: (som sker (skett) l. dyl.) utan att det märk(t)s l. uppfatta(t)s. Ett spårlöst försvinnande. Våren och vårens mödor och krig försvunnit ur minnet, / Likasom snön, som smälte och rann till sjöarna spårlöst. Runeberg (SVS) 3: 253 (1841). Det fanns virke till storhet hos båda (dvs. syskonen Klas och Kjerstin Fleming), och dock gick systern spårlös genom verlden, medan brodern vann i historien ett frejdadt namn. Topelius Vint. II. 1: 307 (1881). Hon (dvs. människan som icke har kärlek) blir en malm, en klingande cymbal, / och hon försvinner spårlös lik en vind. Reuter SeglSky. 59 (1896). Tjuven var spårlöst försvunnen. Wägner Sval. 285 (1929). Åren hade inte gått Branting spårlöst förbi. Wigforss Minn. 2: 218 (1951). S. k. spårlösa inbrott där hyresgästerna kan få svårt att övertyga sitt försäkringsbolag om att ett inbrott verkligen skett. GbgP 25/2 1985, s. 12.
Avledn.: spårlöshet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara spårlös.
1) till spårlös 1. Av spårlösheten att döma tycks det inte finnas något vilt här. Tholander Ordl. (1872; utan närmare angiven bet.); möjl. till 2.
(2) -MATERIAL. material (se material, sbst. 1) i l. till (järnvägs- l. spårvägs)spår. BtRiksdP 1901, 6Hufvudtit. s. 194. —
(4) -MEJSEL. tekn. i sht förr nyttjad mejsel för manuellt upptagande av spår (i metallföremål). Stenfelt (1920). —
(3 d) -METALL. (i fackspr.) om metall ss. spårelement (se d. o. 1) i en substans. BokNat. Mater. 262 (1953). Bristen på spårmetaller i den västerländska kosten medför sjukdomar. SDS 1979, nr 169, s. 12. —
(2) -METER. (i fackspr., i sht järnv. o. spårv.) i förb. med föregående räkneord, i uttr. betecknande färdigt rälspår av den längd, i meter uttryckt, som räkneordet anger (svarande mot dubbelt så många meter räl). DN(A) 1918, nr 173, s. 12 (i fråga om räls till transportbana i sågverk). 1 spårmeter = 2 rälsmeter .. 1 dubbelspårsmeter = 2 spårmeter vid dubbel-(två-)spårig bana. SAOBArkSakkSvar (1982). —
(3 d) -METOD. (i fackspr.) naturvetenskaplig forskningsmetod baserad på användning av spårämne(n) (se -ämne 2); jfr -analys 2. KemT 1956, s. 551. —
(3 d) -MÄNGD. (i fackspr.) om ytterst ringa (bl. ss. spår i ngt uppträdande) mängd (av ett ämne). BraBöckLex. 15: 188 (1977). —
(1 a (α)) -NOGA. jäg. om jakthund: som noga följer l. driver på ett upptaget spår. Jakten 74 (1951). —
(1 a, 3) -NÄSA. [jfr t. spürnase] bildl., om (god) förmåga att komma ngn l. ngt på spåren (se spår, sbst.3 1 i α) l. att spåra l. snoka upp ngt l. att göra iakttagelser o. dra slutsatser o. d.; jfr näsa, sbst.2 2 b, o. -sinne 2. Någon vidare spårnäsa har polismakten (i Sala) inte visat sig ega. Fädernesl. 1897, nr 14, s. 1. Euripides .. beder (i Aristofanes' Grodorna till) .. ”etern, min betesmark” och ”tungans vridtapp” och ”förnuftets och kritikens spårnäsa” (:) .. förlänen mig nåden att grundligt besegra min motståndare (dvs. Aischylos). Paulson Aristoph. 2: 94 (1903). —
(1, 2, 4) -NÄT. nät l. system av spår; företrädesvis till 2, om nät osv. av rälspår (i sht järnvägs- l. spårvägsspår). Lundegård Tit. 297 (1892; av järnvägsspår). —
(2) -OMRÅDE~020. område kring rälspår (företrädesvis järnväggspår); i sht om sådant område vid järnvägsstation inneslutande ett större l. mindre antal spår. TjReglSJ 1877, Förklar. (vid järnvägsstation). —
(2) -PATRULL. (militär) skidpatrull med uppgift att upptaga (o. underhålla) skidspår; jfr -förband 1 o. -läggare 2, -läggning 2. SkidlöpnIArmén 1917, s. 63. InfRegl. 1939, 2: 134 (om militära förh.). —
-PLATTA.
1) (tillf.) till 2: under rälerna placerad järn- l. stålplatta varpå spårkorsning l. spårväxels tunganordning bygges, bottenplåt. SFS 1979, s. 2999.
2) [jfr t. spurplatte] tekn. till 4: spårförsedd, stödjande (metall)platta ingående i undre delen av ett stödlager, stödplatta. Cannelin (1904). —
(1 a (β)) -PROV. hund. prov i spårtjänst; i sht om sådant prov i Svenska brukshundklubbens regi. ReglBrukspr. 57 (1959; i Svenska brukshundklubbens regi). —
(2) -RAM. (numera föga br.) spårspann; jfr ram, sbst.1 3. SFS 1917, s. 213. De tyska fältjärnvägstrupperna (hade) före kriget en materiel af spårramar, 5 m. långa med 8 järnsyllar vägande 190 kg. 2NF 35: 1144 (1923). TullvFörfHb. 1: 139 (1957). —
(2) -RENSARE.
1) (äldre yrkestitel för) person som (företrädesvis vid järnväg l. spårväg) rensar l. har till arbetsuppgift att rensa spår (från skräp l. snö l. is o. d.); i fråga om förh. vid spårväg liktydigt med o. numera särsk. ersatt av (med högre språklig status förbundet): spårvakt; jfr spårvägs-rensare. Lundin NSthm 98 (1887; vid spårväg). Spårvägspersonal: spårvagnsförare, spårvagnskonduktörer, spårrensare, växelställare etc. YrkesförtArbFörmedl. 27 (1936). Inom Malmö-räjongen har vi (dvs. S J) .. haft stopp på linjen Lund—Trelleborg, men spårrensare är i fullt arbete. LD 1958, nr 35, s. 1.
2) järnv. o. spårv. om specialredskap använt vid rensning av spår (från skräp l. snö l. is o. d.); i sht om mekanisk anordning i form av snett framåtriktade skrapor (en för varje skensträng, vid järnväg ofta anbragta på en vanlig godsvagn framförd sist i tåget) för rensning av järnvägs- l. spårvägsspår från snö o. is som samlats närmast skensträngarnas insidor (äv. i utvidgad anv., om vagn varpå sådan anordning finns anbragt). TT 1879, s. 39 (vid järnväg). 1 Spårrensare monterad å (järnvägs-)vagn. PT 1914, nr 15 A, s. 3. (Banvakten) måste .. inta sin plats på spårrensaren, där han fick kvarstanna på en niomilafärd under sex timmar. Käll KlKrylbo 23 (1939). Vi (dvs. Gbgs spårvägar) har 10 gamla vagnar som vi kompletterat med snöplogar där vi fortfarande använder de gamla spårrensarna vid snöoväder. SAOBArkSakkSvar (1982). särsk. om handredskap för rensning av järnvägs- l. spårvägsspår (från skräp l. snö l. is o. d.). Första snöstorm kallar .. (snöröjarna i Sthm) under fanorna och de komma med alla sina vapen, spett, skyfflar, spårrensare. Carlsson HelaSthm 117 (1911). Järnvägens spårrensare .. skiljer sig från vårt (dvs. spårvägens) redskap men arbetar enligt samma princip. SAOBArkSakkSvar (1982).
(2) -RENSNING.
1) om rensning (utförd i samband med upptagande) av ett (tränings- l. tävlings)spår för skidåkning. InfRegl. 1939, 2: 134.
2) om rensning av järnvägs- l. spårvägsspår (från skräp l. snö l. is o. d.); jfr -rensare 1, 2. Östergren (1944).
Ssgr (till -rensning 2): spårrensnings-bil. spårv. specialutrustad bil för rensning av gatuspår, spårrensarbil. SAOBArkSakkSvar (1982).
-maskin. järnv. o. spårv. maskin för rensning av järnvägs- l. spårvägsspår. MatrSthmSpårv. 1913, s. 76 (använd vid spårväg).
-vagn. järnv. o. spårv. specialutrustad spårgående vagn för rensning av järnvägs- l. spårvägsspår. NDAVL 1909, nr 320, s. 5 (använd vid järnväg). —
-RING.
1) (†) till 2 a, om cirkelrunt spår på ridbana, volt. Ehrengranat HästRör. 89 (1818). Dens. Ridsk. II. 1: 96 (1836).
2) tekn. till 4, om fjädrande ringformigt maskinelement avsett att spännas in i spår på axlar l. i lagerhus m. m. SMS 1582: 1 (1953; för hål). Man skiljer mellan spårringar för axlar och spårringar för hål. Floberg Maskinelement 22 (1971). —
(4 a) -ROST. (†) om ”spårsten” (se d. o. 2) som gm rostning (se rosta, v.2 2) befriats från en stor del l. större delen av sin svavelhalt; jfr roste, sbst.2 1. Rinman 2: 436 (1789).
Ssg (†): spårrost-smältning. om rostning (se rosta, v.2 2) med ”spårrost” ss. resultat. Rinman 2: 436 (1789). —
(1, 3) -RÄCKA. [sv. dial. spårräcka] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) följa efter l. förfölja (ngn l. ngt) med ledning av efterlämnade spår; spåra (se spåra, v.2 1); jfr räcka, v. 9. Lütkemann BerUrminn. 9 (1774; med avs. på människor). SvTidskr. 1873, s. 180 (med avs. på smugglande skjutsbönder). —
(2) -SANDNING. (i sht i fackspr.) om (mot halka genomförd) sandning av väg som enbart koncentreras till vägens båda spår där fordonshjulen rullar. (I Knutby) har man försökt med spårsandning sedan 1978. SvD 1983, nr 310, s. 8. —
-SERIE.
1) jäg. till 1, = -löpa. Hemberg ObanStig. 172 (1896). Hunden busar sig fram (i terräng) och hans spårserie blir slarvig. Jakten 302 (1951).
2) tekn. till 4 b, i valsar vid valsverk, om serie av spår använda l. avsedda att användas vid successiv nedvalsning av ett ämne till en viss profil. JernkA 1890, s. 52. —
(2) -SIGNAL. i sht järnv. signal (se d. o. 3, 4) som har avseende på trafiken på järnvägs- l. spårvägsspår, järnvägs- resp. spårvägssignal. SAOB S 2260 (1967). —
-SINNE.
1) till 1 (a), hos djur (i sht hund), om (sinne (se sinne, sbst.2 1, 2) som ger) (god) förmåga att (kunna) spåra (se spåra, v.2 1 a). Man har ansett denna förmåga (hos hunden) såsom ett särskildt sinne, hwilket man kallat spårsinne. Holmström Ström NatLb. 1: 75 (1851). Jagthundar, som icke sällan under sin spårning huggas af orm .. mista sitt spårsinne och bli odugliga. SDS 1901, nr 146, s. 3. Hanström VSinn. 82 (1926; hos lungsnäckor).
2) till 1, 3, hos människa, om (sinne (se sinne, sbst.2 1, 2) som ger) (god) förmåga att (kunna) spåra (se spåra, v.2 1 (b)) djur l. människa l. ngt sakligt; äv. närmande sig l. övergående i oeg. anv., om (god) förmåga att (kunna) orientera sig (ngnstädes) l. finna (rätta) vägen, dels bildl., o. i denna anv. särsk. dels om (god) förmåga (stundom äv. om böjelse l. lust) att komma ngn l. ngt på spåren (se spår, sbst.3 1 i α) l. att spåra l. snoka upp ngt o. d., dels om urskillningsförmåga l. skarpsyn l. (intuitiv) känsla l. ”näsa” (för ngt); jfr -näsa. Någon väg fans icke, så snart vi passerat den turkiska gränsen, och jag fick derför öfverlemna mig åt gendarmernas spårsinne och lokalkännedom. LdVBl. 1890, nr 125, s. 3. Australnegrernas spårsinne lär vara skarpare utveckladt än till och med de nordamerikanska indianernas. AB 1898, nr 252, s. 4. (Runeberg) hade sällsynt spårsinne på .. (naturens) område och äfven för egendomligheterna hos släktet homo, framför allt inom arten finne. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 52 (1915). (Den otrogne äkta mannen) hade förut lagt märke till hennes (dvs. hustruns) säkra instinkt, men denna gång blev han något försagd inför hennes spårsinne. Moberg Rosell 242 (1932). Sällsynta böcker .. vilka han, med verkligt spårsinne efter rariteter inom den svenska bokmarknaden, lyckats snoka upp. LychnBibl. 3: 26 (1941). För den som känner (J.) Hallenbergs verkliga tankar om adelskapet .. kan det svårligen råda tvivel om att det var spårsinne mer än fåfänga som drev honom att utreda dessa delvis invecklade genealogiska samband (dvs. påvisa en avlägsen släktskap med G. I:s kusin). Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 13 (1955). särsk. (i sht i vitter stil) i förb. med föregående adj. angivande område l. sfär av mänsklig verksamhet, i uttr. betecknande ngns spårsinne ss. hänförande sig till l. gällande detta område l. denna sfär. Det historiska .. spårsinnet. VNorström (1910) hos Liljedahl Norström 2: 153. (Finlands generalguvernör) Greve Berg hade .. full användning för sitt politiska spårsinne (i värvet att uppspåra rysslandsfientliga opinioner). Ymer 1930, s. 21. Hadorphs vakenhet och hans antikvariska spårsinne. Schück VittA 2: 460 (1933). —
(2, 4) -SKENA. särsk. (numera föga br.) till 2, om vardera av de skenor som tillsammans utgör ett rälspår (i sht järnvägs- l. spårvägsspår), räl. Westee (1842). 2UB 9: 184 (1905). —
-SKIVA.
1) (numera knappast br.) till 2: med rälspår försedd skiva l. platta för vändning av lokomotiv l. järnvägsvagnar, vändskiva. Björkman (1889).
2) tekn. till 4, om (inom tekniken använd) spårförsedd skiva (av varierande utseende o. funktion); särsk. om linskiva. TT 1871, s. 334 (om linskiva i drejmaskin). Spårskifvan .. för stötbottenplattan (i kulsprutas mekanism) .. är försedd med ett spår .. hvilket betingar stötbottenplattans fram- och återgående rörelse. De Ron o. Virgin I. 8: 9 (1887). Spårskivor för kilremmar. IngHb. 2: 239 (1948). —
(4) -SKRUV. tekn. skruv med (i huvudet upptaget) spår för mejsel att stickas in i (vid skruvens åtdragande l. lossande). SvUppslB (1935). —
(1 (, 3)) -SNÖ. om (nyfallen) snö vari spår (efter djur) är lätta att upptäcka l. tolka l. följa; stundom äv. om fallande snö, med tanke på att denna kommer att ge spårsnö (i ovan angiven bet.). På sporsnöen letas efter Loar, Mårdar, etc. Broman Glys. 3: 23 (c. 1730). Då spårsnö faller, har man en ny sort (har-)jagt, väl icke så liflig, men deremot ofta mera båtande. Swederus Jagt 153 (1831). Calle Cederström, flygbaronen, jagade räv på spårsnö i Kolmårdsskogarna. Edström Mossgrönt 1: 43 (1950).
(2) -SPANN. järnv. transportabelt stycke färdigbyggt järnvägsspår bestående av två räler fast monterade på sliprar; jfr spann, sbst.2, o. -ram. Ett spårspann består .. av två räler, fast monterade på sliprar med ett inbördes avstånd av 65 cm, och har en längd av 40 m. SAOBArkSakkSvar (1984). —
(2) -SPÄRR. järnv. anordning (särsk. utgörande stoppklots av järn anbringad på räl) för förhindrande av att på sidospår befintligt järnvägsfordon kommer in på huvudspår. TT 1899, Byggn. s. 76. För att hindra att vagnar från sidospår löpa ut i tågspår användes ofta spårspärr eller skyddsväxel. Den förre är vanligen en järnsko, som lätt kan föras i spärrande läge över ena skensträngen. Engström o. Carlson HlednTrafik 19 (1917). Spårspärren (i skyddsväxel) är konstruerad enligt den principen att vagnens tyngdpunkt flyttas åt det håll urspårningen skall ske. Upsala(A) 1923, nr 95, s. 8.
Ssgr (järnv.): spårspärrs- l. spårspärr-lanterna. (numera knappast br.) = -lykta. TT 1900, Byggn. s. 81.
-signal. signalanordning (i form av skärm l. lykta l. ljussignal) vid mekanisk spårspärr (visande om denna vid aktuell tidpunkt är i l. ur funktion); jfr -lanterna, -lykta, -skärm. 3NF 11: 59 (1929). En särskild art av spårspärrsignal är dvärgsignalen, vanl. uppställd vid växlar och visande signalbild genom olika sken. 2SvUppslB 15: 438 (1950).
-STEN. [jfr t. spurstein] (†)
1) till 1, om sten innehållande spår (i form av fossilt avtryck) av djur l. växt(er) l. djur- l. växtdel(ar). Wallerius Min. 338 (1747). Meurman (1847).
2) till 4 a, om (med svavel uppblandad) oren metall (särsk. koppar) som vid smältning i smältverk samlade sig i spåret, skärsten (se skärsten, sbst.3 1). Scheffer ChemFörel. 209 (c. 1750). JernkA 1871, s. 52. —
(4 a) -STICKA. (†) redskap (i form av en liten oval o. konkav plåt) varmed spår i (för)härd upptogs; jfr -järn 4. Rinman 1: 835 (1788). Därs. 2: 794 (1789). —
(1, 2) -STIG.
1) (numera föga br.) stig bildad av (upprepat avsatta) spår efter människors fötter; anträffat bl. i bild. (Genom att förtala andra blir vi) Blinda ledhare, som androm wägen wisa skulle, och siälffue gå skogzwägen, see ingen sporstigh, och falle så medh them som ledhas skulle j nästa gropena. PErici Musæus 2: 171 a (1582).
2) (numera bl. mera tillf.) stig bildad av spår avsatta av djur vid upprepad passage längs samma led, (spår)växel; äv. (o. numera i sht) liktydigt med: spårlöpa. Från denna plats ledde björnens blodfärgade spårstig vidare genom marken. SD(L) 1904, nr 264, s. 5. Snarningen äger rum hufvudsakligen om vintern, när så mycket snö fallit, att haren använder särskilda stigar, som han upptrampat .. Käppen (med snaran) nedsättes löst i snön intill någon trädstam .. så, att själfva snaran hänger ut öfver spårstigen på lämplig höjd från marken för harens hufvud. Ekman NorrlJakt 162 (1910). —
(1) -STRECK. (†) = -linje 2. Schultze Ordb. 4755 (c. 1755; utan angiven bet.). Wallenberg (SVS) 1: 195 (1771). —
(4) -STÅL. tekn. skärstål (se d. o. 1) för upptagande av spår (i ngt). Hallström Verkt. 44 (1923; om hyvelstål). —
(1) -STÄLLNING. jäg. om den (av gångarten beroende) ställning som ett djurs spårstämplar intar i förh. till varandra. Hemberg JagtbDäggdj. 15 (1897). —
(1) -STÄMPEL. jäg. avtryck av fot som djur (vid stående l. förflyttning) avsätter i snö l. mjuk mark o. d.; jfr -avtryck, -tecken 1. TIdr. 1895, s. 276 (vargs). —
(2) -SYSTEM. system av järnvägs- l. spårvägsspår ngnstädes. SFS 1878, Bih. nr 45, s. 5 (av järnvägsspår). —
(2) -TAXI. om vart o. ett av de små spårgående, elektriskt drivna o. automatiskt manövrerade, fordon (kabiner) som planeras i en framtid ombesörja personbefordran i en storstad(sregion); äv. i utvidgad anv., om planerad (planerat system för) kollektiv storstadstrafik med fordon av angivet slag. Göteborg kan bli först i världen med spårtaxi. GHT 1969, nr 278, s. 4. Spårtaxi .. (dvs.) lokaltrafiksystem med .. kabiner, som manövreras automatiskt. BraBöckLex. (1979). —
-TECKEN.
1) jäg. till 1, 3, om vart o. ett av de tecken (i form av fotspår o. dyl. l. märken efter gnagning l. betning o. dyl. l. i form av fejstammar l. myllgropar l. exkrementer l. rester efter måltider o. d.) som djur lämnar efter sig i terrängen o. varigm det (för jägare) röjer sin närvaro l. förekomst i aktuell trakt l. inom aktuellt område; jfr spårnings-tecken. Hemberg JagtbDäggdj. 17 (1897).
2) till 2 d, 3, inom scouting: (internationellt) tecken som scout betjänar sig av dels för att utmärka spår som annan scout (andra scouter) skall (söka sig fram till o.) följa, dels för att förmedla viss information till scout(er) som finner tecknet. Scoutboken 156 (1929). —
(3 d) -TEKNIK. (i fackspr.) om tekniken att spåra (se spåra, v.2 1 f γ) l. utnyttja spårmetod. 2SvUppslB (1953). —
(1 a (β)) -TJÄNST. hund. hunds tjänst l. verksamhet ss. spårhund (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv., om verksamhets- l. tävlingsgren i Svenska brukshundklubbens regi vid vars utövande hundar övas i sådan tjänst l. verksamhet l. tävlar i förmågan att i terräng följa spår samt finna o. apportera utefter detta gömda föremål, spår (se spår, sbst.3 1 a δ); jfr spårnings-tjänst. Svenska Brukshundklubben .. har till ändamål att .. (bl. a.) utbilda hundar .. för spår- och rapporttjänst. StadgSvBrukshundkl. 1940, s. 1. —
(2) -TRAFIK. trafik på rälspår; jfr -vagns-trafik, spårvägs-trafik. TrådbussSthm 31 (1941; om spårvägstrafik). —
(2) -UTRYMME~020. (i sht i fackspr., särsk. järnv. o. spårv.) utrymme som disponeras l. krävs för (anläggande av) spår. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 101 (i fråga om järnvägsspår). —
(2) -VAGN. med hjul försedd vagn som rullar (l. är avsedd att rulla) på l. i spår; numera företrädesvis i a (i sht förr äv. om spårbunden lastvagn l. -tralla). Wetterdal Grufbr. 245 (1878; om lasttralla använd i gruva). Det för kolning afsedda sågaffallet transporteras å spårvagn till närheten af ugnarne, der det upplägges att lufttorkas. JernkA 1883, s. 307. För .. transporten (av veden) från upplag till renseri användes (vid trämassefabrikerna) vanligen kerattbanor, telferbanor och spårvagnar. HbSkogstekn. 556 (1922). särsk.
a) i stad(sregion) l. inom tättbebyggt område för personbefordran nyttjad motordriven (förr äv. av hästar dragen) spårgående vagn (numera företrädesvis om elektriskt driven sådan vagn som medelst en på taket placerad strömavtagare tillförs elektricitet från en över spåret anbragt kontaktledning); stundom äv. dels om släpvagn (för personbefordran) till sådan motorvagn, dels i utvidgad anv., sammanfattande, om motorvagn jämte tillkopplad(e) släpvagn(ar) av angivet slag l. om två l. flera sammankopplade motorvagnar, spårvagnståg; jfr spårvägsvagn. UB 7: 136 (1874). Den första verkliga spårvägen anlades i New York 1852 och hade hästdragna spårvagnar. Östergren (1944). En kvinnlig släpvagnskonduktör i spårvagnen chockades svårt. DN(A) 1964, nr 262, s. 11. Ångdriven spårvagn fanns i Stockholm från 1887. Numera har endast Göteborg och Norrköping kvar spårvagnar varjämte en av Stockholms linjer överlevt, den mellan Alvik och Nockeby. BraBöckLex. 21: 275 (1981). jfr en-mans-, häst-, natt-, ång-spårvagn.
b) (i vissa kretsar) i bildl. anv. av a, om spionplan l. signalspaningsplan som regelbundet flyger (en viss rutt). SDS 1977, nr 6, s. 5.
Ssgr (i allm. till -vagn a): spårvagns-avgift. avgift för spårvagnsresa. KristianiaSpårv. 21 (1911).
-biljett. biljett (se biljett, sbst.1 3 b) gällande för spårvagnsresa; jfr -vagns-kvitto, -vagns-avgift o. spårvägs-biljett. SAOL (1950).
-brevlåda. (numera bl. om ä. förh.) på spårvagn anbringad o. denna medföljande brevlåda (att nedlägga försändelser för postbefordran i). SvPostv. 230 (1924).
-brevlåd-befordran. (numera bl. om ä. förh.) postbefordran medelst spårvagnsbrevlåda. Spårvagnsbrevlådbefordran är införd i Sth, Gbg och Mö. Döss o. Lannge (1915).
-hall. i anslutning till spårväg uppförd hallbyggnad där spårvagnar hålls uppställda (o. underhåll o. tillsyn av vagnarna sker), vagnhall, spårvägshall; jfr -vagns-stall. Ängbybanan 50 (1944).
-hjul. flänshjul använt (l. avsett att användas) på spårvagn; jfr spårvägs-hjul. KatalIndUtstSthm 1897, s. 111.
-häst. (numera bl. om ä. förh.) häst som drog l. användes till att dra spårvagn, spårvägshäst. Wrangel HbHästv. 840 (1886).
-klocka. av spårvagnsförare använd signalklocka för avgivande av varningssignal. Nordensvan Pens. 21 (1883).
-kontrollör. kontrollör med uppgift att stickprovsvis kontrollera om spårvagnspassagerare löst biljett l. annat färdbevis som berättigar till spårvagnsresa. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 9.
-kusk. (numera bl. om ä. förh.) kusk som körde hästspårvagn, spårvägskusk. BtSvStat. A 1890, 3: 160.
-linje. linje (se d. o. 9 (slutet)) upprätthållen med l. trafikerad av spårvagn, spårvägslinje. Östergren (1944).
-material. material (se material, sbst. 1) i l. till spårvagn; jfr spårvägs-material 1. SAOBArkSakkSvar (1982).
-materiel. materiel (se d. o. 1) som behövs för l. används vid spårvagnsdrift; jfr spårvägs-materiel. TrådbussSthm 13 (1941).
-refug. refug (se d. o. 3) för inväntande l. av- l. påstigning av spårvagn, spårvägsrefug. Asklund SvIdyll 137 (1937).
-skydd. spårv. framför främre hjulparet på en spårvagn anbragt skyddsanordning för förhindrande av att person l. djur, som kommer i vägen för spårvagnen, dras in under denna (o. därvid skadas l. dödas); jfr spårvägs-skydd. SvD(A) 1915, nr 323, s. 12.
-spår. för spårvagnstrafik nyttjat l. avsett spår (se spår, sbst.3 2), spårvägsspår. SD(A) 1916, nr 12, s. 7.
-stall. [jfr lokomotiv-stall] (numera bl. i skildring av ä. förh. l. med ålderdomlig prägel) = -vagns-hall; jfr spårvägs-stall. SDS 1900, nr 512, s. 3. SAOL (1973).
-tåg. tåg bildat av sammankopplade spårvagnar (varav alla utgör motorvagnar l. bl. den första utgör en sådan); jfr -vagns-sätt o. spårvägs-tåg. Ullman FlickÄra 87 (1909).
-verkstad. verkstad för tillverkning l. reparation av spårvagnsmateriel; jfr spårvägs-verkstad. BörVeta 32 (1947).
-åka, -ning. Sedan folket på (spårvagns-)hållplatsen upptäckt att .. det .. inte skulle bli möjligheter till spårvagnsåka på en lång stund (på grund av ett strömavbrott) började kommentarerna att hagla. NTid 1948, nr 184, s. 6. —
(2) -VAKT. [jfr banvakt] (yrkestitel för) vid spårväg (se d. o. 4) anställd person med arbetsuppgift att rensa gatuspåren i rillan o. hålla spårväxlarna fria från skräp l. snö l. is l. dyl. samt tillse att avloppen i växlarna fungerar; liktydigt med o. i nutiden ersättande (med lägre språklig status förbundet): spårrensare (se d. o. 1); jfr spårvägs-vakt. PT 1907, nr 76 A, s. 3 (vid Sthms nya spårvägsaktiebolag). Enligt spårvägsarbetare Frej, Upsala, är spårvakt = spårrensare, en finare titel för sistnämnda yrke. Östergren Ant. 28/7 (1944). Buss- och spårvägspersonal (:) .. spårvakter håller spåren rena, ser till att växlar inte fryser ihop etc. SvYrkeslex. nr 566, s. 1 (1959). 65-årige spårvakten (N. N.) .. omkom på fredagsmorgonen då han påkördes av ett backande spårvagnssätt i en gatukorsning i Hälsingborg. DN(A) 1964, nr 262, s. 3. NordYrkesklassif. 110 (1978). —
(4 b) -VALS. metall. i valsverk, om vals försedd med ett antal i banan (se bana, sbst.1 6 a β) utskurna (för successiv nedvalsning av ett ämne till viss profil nödvändiga) spår, spårad vals. JernkA 1858, s. 112. —
(4 b) -VALSVERK~02 l. ~20. (numera i sht om ä. förh.) valsverk där utvalsning försiggår med spårvals(ar). JernkA 1881, s. 116. TurÅ 1981, s. 107 (om ä. förh.). —
-VIDD.
1) [jfr t. spurweite] järnv., spårv. o. tekn. till 2, om avståndet mellan ett rälspårs båda räler (i fråga om järnvägs- l. spårvägsspår mätt från farkant till farkant på räl, i fråga om spår av annat slag ofta mätt från mittpunkt till mittpunkt på räl); jfr -bredd 2. SvT 1852, nr 21, s. 3 (i fråga om järnvägsspår). Statens järnvägar hava normal spårvidd (1.435 m.). Engström o. Carlson HlednTrafik 16 (1917). Vid hiss-, omlastnings- och transportanordningar är i allmänhet spårvidden = horisontalavståndet från mitten till mitten av skenorna; vid banor för vagnar o. d. = avståndet mellan skenhuvudenas innerkanter. SvTeknFHb. 37: 16 (1933). Elektrisk spårkran, spårvidd 6.2 met. SvD(A) 17/9 1939, s. 1. jfr normal-, smal-spårvidd.
2) [utvidgad anv. av 1] tekn. om avståndet mellan ett rälsfordons på samma axel befintliga hjul; äv. i utvidgad anv., om avståndet mellan hjulen i ett o. samma hjulpar l. mellan medarna o. d. på ett icke spårbundet fordon (i sht om avstånd uppmätt från mittpunkt till mittpunkt på hjulskena l. -ring l. mede o. d.); jfr -bredd 3. TT 1871, s. 266 (radsåningsmaskins). Samma (av hästar dragna) fordons fram- och bakvagn böra alltid hafva lika spårvidd. Holmberg Artill. 3: 112 (1883). Sjelfva maskinkroppen (på en potatissättningsmaskin) .. uppbäres af 2:ne bärhjul af jern af 85 cm. diameter och 80 cm. spårvidd. LAHT 1893, s. 219. För närvarande användes .. minst ett tjugotal olika spårvidder vid de svenska malmgruvorna .. I fråga om val av spårvidd bör man taga i betraktande, att vagnar med liten spårvidd gå lättare i kurvor än de med större. JernkA 1915, s. 370; jfr 1. Spårvidd, (dvs.) avstånd mellan mittpunkterna av ett väghjulspars kontaktytor mot marken. SvTeknFHb. 65: 38 (1941). (Sv.) Spårvidd, band eller hjul .. (eng.) track gauge; tread. TNCPubl. 43: 232 (1969).
3) (†) till 2: bredd av bana (se bana, sbst.1 1 c) varpå skottkärras hjul rullar (l. avses rulla), bestående av en räcka av efter varandra, kortända mot kortända, placerade bräden (av viss dimension); anträffat bl. i pl., i utvidgad anv., konkret, om bräden (av viss dimension) ingående i en sådan bana. Från hacksplatserne leder man (till platsen för tegelbränningen) jemna skjutbanor af plank eller mindre spårvidder, beslagne med jernplåt, för att underlätta skjutkärrornas rörelse. Gundberg Tegel 32 (1860).
(3) -VIS, adv. o. adj.
1) (numera i sht i fackspr., särsk. kem.) ss. adv.: (blott) i form av l. ss. spår; äv. till 3 d, närmande sig l. övergående i bet.: (blott) i (ytterst) liten mängd l. små kvantiteter. (Man finner) äfven hos växterna hvad man kallar instinkt, om också endast spårvis. Rydberg FilosFörel. 3: 117 (1878). Lunge .. vill hafva bevisat, att salpetersyra alls icke eller blott spårvis förekommer i normal nitros. TT 1883, s. 174. I normal urin förekommer drufsocker blott spårvis. KommentSvFarm. Handledn. 109 (1907). Flertalet av de i den röda leran spårvis förekommande metallerna. Pettersson DjuphGåt. 110 (1943).
2) (i fackspr., särsk. kem.) ss. adj.: som blott föreligger l. finns ss. spår (i ngt) l. som blott ger spår (av ngt) ss. resultat; äv. till 3 d, närmande sig l. övergående i bet.: som blott föreligger osv. i (ytterst) liten mängd l. små kvantiteter (i ngt) l. som blott ger en (ytterst) liten mängd l. små kvantiteter (av ngt) ss. resultat. Den spårvisa sönderdelning af arsenikvätet, som cellulosan antages föranleda. ArkKem. VI. 5: 2 (1916). Spårvisa förekomster av (ett ämne l. ämnen). Östergren (1944). —
-VÄG, se d. o. —
(1 a β) -VÄTSKA. hund. vid läggande av konstgjort spår använd vätska. Som spårvätska skall användas mjölksyra. ReglBrukspr. 68 (1963). —
-VÄXEL.
1) jäg. till 1, 2, om terrängavsnitt med spår efter vilt som där rört sig fram o. tillbaka upprepade gånger; jfr -stig 2. Hemberg JagtbDäggdj. 10 (1897; utters).
2) (i fackspr., i sht järnv. o. spårv.) till 2: anordning varigm rälsfordon (tåg, spårvagn m. m.) överförs (kan överföras) från ett spår till ett annat under gång; i sht om sådan anordning för överföring från ett huvudspår till ett sidospår (l. vice versa) som i sin enklaste form består av dels ett par (den ena i huvudspåret, den andra i sidospåret ingående) räler med från rälprofilen avsmalnande ändstycken ((växel)tungor) vilkas spetsar gm en förbindelsestång är förbundna med varandra i ett fast (av spårvidden bestämt) avståndsförhållande o. är rörliga i sidled mellan tvenne fasta (den ena i huvudspåret, den andra i sidospåret ingående) räler (stödräler), dels en (vid sidan av l. i spåret befintlig) omläggningsmekanism (jfr växel-klot, växel-ställ) varmed sidospårets resp. huvudspårets tunga kan bringas att ligga an mot huvudspårets resp. sidospårets fasta räl (varvid i det förra fallet fordonet går in på sidospåret, i det senare fallet fortsätter rakt fram efter huvudspåret), dels en på visst avstånd från tungorna befintlig korsning (se korsa 5 c β, o. jfr -korsning 2) mellan sidospårets yttre o. huvudspårets inre räl; ofta inskränktare, om blott den del av ovannämnda anordning som i sig innesluter de rörliga växeltungorna; jfr -växling 2. Farten skall saktas .. då .. tåg går genom spårvexel. TjReglSJ 1858, s. 16. JernkA 1861, s. 150 (vid gruv- l. verkstadsbana). Två kombinerade .. växeltungor bilda en spårväxel. VaruhbTulltaxa 1: 526 (1931). Numera är en spårväxel = växelstycken + korsning(ar). Växelstycket utföres av räl men tungan av en speciell valsprofil. SAOBArkSakkSvar (1982). jfr korsnings-spårväxel.
Ssgr (till -växel 2; i fackspr., i sht järnv. o. spårv.): spårväxel-korsning. i spårväxel ingående korsning (se korsa 5 c β). SD 1892, nr 337, s. 1 (vid järnväg).
-tunga. i spårväxel, om vardera av de två från rälprofilen avsmalnande o. i en rörlig spets utgående räländar vilkas inställda lägen bestämmer vilket spår ett rälsfordon har att följa efter genomgång av växeln; stundom äv. allmännare, om vardera av de båda i ändstycken av ovan angivet slag utgående rälerna i sin helhet med tanke på dessa ändstycken; växeltunga. PMSpårvexlSJ 10/12 1886, s. 2 (allmännare). SJ 2: 207 (1906). —
(2) -VÄXLA. [jfr -växling] (numera bl. tillf.) spårledes o. under byte(n) av spår (l. spårvagn l. tåg) färdas l. resa (ngnstädes). Kan du (dvs. E. Brandes) inte spårvexla hitupp (dvs. till Holte där Strindberg bodde) från Hellerup på en afton! Strindberg Brev 7: 113 (1888). —
(2) -VÄXLARE. [jfr -växling] vid järnväg förr anställd person med specialuppgift att ombesörja spårväxling. Kjellvard BevingHjul. 1: 86 (i handl. fr. 1856). Auerbach Tillägg (1918). —
(2) -VÄXLING.
1) om rälsfordons överförande från ett spår till ett annat l. skifte av spår (betingat av att spårväxel (se d. o. 2) bringats i visst läge). SvTyHlex. (1872).
(3 d) -ÄMNE. (i fackspr.)
1) = -element 1. Sonesson BöndB 258 (1955; för växtorganisms behov). Man ska beskära .. (blommor), duscha dem och mata dem med mineral och spårämnen. DN 1973, nr 89, s. 14. SvD 1976, nr 56, s. 16 (för den mänskliga kroppens behov).
2) om ämne (i sht utgörande stabil l. radioaktiv isotop) som i mycket små mängder används för att, blandat l. förenat med en given substans (som ”märks” (jfr märka 2) av ämnet), spåra (se spåra, v.2 1 f γ) substansen i fråga i ett visst sammanhang (därigm möjliggörande studium l. forskning av ett l. annat slag l. diagnostisering av vissa sjukdomar o. d.); jfr -element 2, -isotop, -järn 5 samt spårnings-ämne o. spårare 3. Om radioaktiva ämnen används endast för märkning av kemiska föreningar eller föremål, främst i syfte att lokalisera dessa, kallas tillsatserna spårämnen eller indikatorer. TT 1954, s. 639. Radioaktiva spårämnen har visat sig värdefulla vid diagnosticering av vissa lever- och njuråkommor. LD 1958, nr 210, s. 6. Användningen av radioaktiva isotoper som spårämnen har visat sig fruktbärande inom såväl den grundläggande som den tillämpande forskningen inom kemins och metallurgins olika grenar. JernkA 1959, s. 646. Spårämne .. som används för att spåra grundvatten, vattenförorening o. d. .. kan vara färgämne, t. ex. fluorescin, eller radioaktivt ämne. TNCPubl. 51: 87 (1973). —
(1 a (α, β), 2 d) -ÖVNING. (i sht i vissa kretsar) övning i spårning (se spåra, v.2 1 (c)). 2NF 24: 1373 (1916; inom scouting).
B (†): SPÅRE-BI, -JAKT, se A.
Avledn.: SPÅRA, v.2, se d. o. —
SPÅRIG, adj. [jfr t. spurig]
1) till 1 (, 2): som har l. uppvisar (många) spår; i sht om väg o. d.: som har många l. djupa o. (för trafikerandet) besvärande (hjul- l. med)-spår; stundom äv. i överförd anv., om väglag o. d. Dædalus 1951, s. 82 (cit. fr. 1807; om väg). Nerén HbAut. 1: 203 (1913; om väglag).
2) till 2: som har så l. så många l. så l. så beskaffade spår; ss. senare led i ssgr. jfr bred-, dubbel-, en-, enkel-, normal-, rak-, smal-spårig.
3) till 4: som har l. uppvisar (många) spår; särsk. dels (numera bl. i vitter stil) om terrängavsnitt l. dyl., liktydigt med: fårad l. räfflad l. gropig, dels (i sht med fackspråklig prägel) om yta hos möbel o. d., betecknande denna ss. försedd med (många) spår (i form av vanprydande hack l. djupa repor l. dyl.). En spårig bordsskiva. Den sporriga liungheden. Muncktell Dagb. 1: 176 (1815).
Spoiler title
Spoiler content