SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
-VÄNGE väŋ3e2, n.
Ordformer
(-w-)
Etymologi
[fgutn. vengi, sv. dial. (Gotl.) vänge; motsv. fvn. vengi; jfr fht. wengi, feng. gewenge, kind; avledn. till den stam som äv. föreligger i fvn. vangi, kind (se TINNING, sbst.1)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kudde l. dyna; anträffat bl. ss. senare led i ssgn SADEL-VÄNGE.
Spoiler title
Spoiler content