VÄRE væ3re2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[skämtsam bildning till VÄRNPLIKTIG l. till sådana uttr. som värnpliktig soldat]
(numera bl. ngn gg, skämts. l. vard.) om värnpliktig soldat. Här äro ljudbandens prestationer så djupt föraktade, att man .. nödgades hota ”värarna” med arrest, därest de ej släppte till sina lungbälgar. GbgAB 24/8 1907, s. 4. En röd och svettig väre kommer in och gör en hövisk krumbukt, som skall föreställa ställningssteg. SvD(A) 16/8 1944, s. 8. Allra sist (i paraden) före själva värarna kom en kraftig åkarkamp skumpande. Ohlmarks Par. 117 (1965). — jfr SILKES-VÄRE.
