[jfr d. værnepligtig, t. wehrpflichtig; ssg av VÄRNo. PLIKTIGl. avledn. av VÄRNPLIKT. — Jfr VÄRE]
om person: som enl. lag är skyldig att göra värnplikt; äv.: som genomgår värnpliktsutbildning; äv. om manskap l. trupp o. d.: som utgöres av värnpliktig personal; äv. i substantivisk anv. (se slutet); jfr BEVÄRINGS-SKYLDIG, MILITÄR-PLIKTIG, VÄRNPLIKTS-SKYLDIG. LinkBl. 2/4 1845, s. 3. En bonde .. har aflåtit en motion rörande landförswaret, utgående på att hwar och en i wårt land bör wara wärnpligtig. UrKorrCronholm 23(1857). Enligt värnpliktslagen .. är hvarje svensk man värnpliktig från och med det kalenderår, under hvilket han fyller 21 år, till och med det, under hvilket han fyller 40 år. Sidenbladh Hb. 156(1894). Arméchefen .. har hos regeringen begärt att få starta ett treårigt försök med en värnpliktig musikpluton i Stockholm. SvD 6/6 1979, s. 17.(En) nyckelepisod ur ungdomen, där Frank som värnpliktig läkare tvingas passivt övervaka och indirekt legitimera tortyren av en svart man. SvD 9/3 2004, Kultur s. 4.— särsk. i substantivisk anv.; jfr VÄRE. Herren ware med eder, anförare och menige krigare, wärnpligtige och friwillige. JönkBl. 23/6 1848, s. 2. Värnpliktiga tilldelas hären, marinen eller flygvapnet. SFS 1925, s. 676. Pliktverket som mönstrar och skriver in alla värnpliktiga fick beskedet att de i praktiken kan läggas ner. Försvaret vill ha ”totalansvar för personalen”. SvD 14/5 2008, s. 11.— jfr STABSTJÄNST-VÄRNPLIKTIG.
SAOB
