VÄRING væ3riŋ2, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr nor. væring; litterärt lån av fvn. væringr, væringi, avledn. av vár, i pl. i bet.: trohetslöfte, ed (jfr äv. fht. wāra (mht. wāre), trohet, fördrag, feng. wǣr, dets.); i avljudsförh. till VAR, adj. — Jfr VARJAG]
i sht hist. om (nordisk) man som under vikingatiden tjänstgjorde ss. livvakt åt den östromerske kejsaren; äv. i allmännare anv., liktydigt med: varjag. Verelius 268 (1681). (Från Sv.) hade han rest .. til Mycklagård eller Constantinopel, hwar han tagit tjenst bland Wäringarna. Lagerbring 1Hist. 1: 274 (1769). (Man har) icke haft anledning förneka, att våra landsmän .. reste österut och att de såsom väringar togo tjenst hos grekiske kejsaren i Konstantinopel. Strindberg SvFolk. 1: 180 (1881). (Storfursten i Novgorod) upprättade .. ett slags stående här af de tappraste och dugligaste nordiska krigarne .. Dessa krigare kallades varjager eller väringar, hvilket betyder edsförbundna. SvH 1: 235 (1903).
Ssgr: A (†): VÄRING-GARDE, se B.
B: VÄRINGA-FÄRD. (väringa- 1887 osv. väringe- 1921. värings- 1783) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) jfr färd 1 o. vikinga-färd. Som vi af .. historiska källor kunne något när inhemta vid hvad tid, som Andakts- och Värings-färderne härifrån Norden började .. så (osv.). 1VittAH 4: 76 (1783). —
-GARDE. (väring- 1900. väringa- 1887 osv. värings- 1900) i sht hist. av väringar bestående garde. Sitt väringagarde hade kejsaren icke tagit med sig från Konstantinopel. Lönnberg Kåre 285 (1887). —
-TJÄNST. (väringa- 1872 osv. värings- 1830–1914) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) tjänst ss. väring; äv. om värings verksamhet l. tjänsteutövning. De i Svensk jord anträffade .. (dyrbarheterna har) hitkommit från främmande länder .. genom handel, Väringstjenst och Vikingståg. 2VittAH 13: 160 (1830). Kåre drog derpå bort ifrån hofvet .. nästan ångrande, att han icke äfven tagit farväl af väringatjensten. Lönnberg Kåre 197 (1887).
C (†): VÄRINGE-FÄRD, se B.
D (†): VÄRINGS-FÄRD, -GARDE, -TJÄNST, se B.
