SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÄRJE, sbst.2, m.; best. -en.
Ordformer
(wäria 1626. wärie (-ge) 16261712 (: kyrkiowärge))
Etymologi
[fsv. værie; jfr fd. værje (d. værge); parallellbildning till VÄRJA, sbst.]
(†) förmyndare l. målsman; äv. allmännare, om person med vårdande l. skyddande o. d. uppgifter, särsk. i ssgn KYRKO-VÄRJE. Der någen Familie wore så Swagh åå Manshielp, att ingen af samme Wapn till mogen Åhr kommen wore, som dette Säthe kunde bekläde, då förträde dedh Målsmannen eller Wärien. RARP 1: 5 (1626). RARP 4: 247 (1626).
Spoiler title
Spoiler content