publicerad: 2019
VÄRJA vær3ja2, r. l. f. (Joh. 18: 3 (NT 1526) osv.) ((†) n. TbLödöse 268 (1592)); best. -an; pl. -or (Joh. 18: 3 (NT 1526) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. värje, G1R 3: 189 (1526: skipss værier), SkrLdFörsvFörb. 3: 15 (1892)); förr äv. VÄRJE, sbst.1, r. l. m. l. f. (G1R 1: 94 (1523), BtÅboH I. 4: 107 (1631)) l. n. (LPetri Kr. 105 (1559), FörarbSvLag 2: 51 (1695)); best. -en; pl. -ar (G1R 1: 94 (1523), BtÅboH I. 4: 107 (1631)) l. -er (se ovan). Anm. Den oblika formen värjo återfinns ännu i vissa fasta prep.-uttryck (se särsk. 4) samt ss. senare led i ssgrna DOMVÄRJO o. SJÄLV-VÄRJO.
Ordformer
(varja (w-, -i(j)-) 1578–1703. verja (w-, -g-, -gh-, -gi-, -i(j)-, -y-) 1521–1746. verje (w-, -ee-, -g(h)-, -gi-, -igi-, -i(j)-, -y-) 1523–1725. vär- (w-, -äh-, -ää-) i ssgr 1555 (: wärlöst)–1705 (: wärlöshet). värj- (w-, -g-) i ssgr 1688 (: Wärgfäste) osv. värja (hv-, w-, -rr-, -g(i)-, -i-, -y-) 1521 osv. värje (w-, -æ-, -rr-, -g(h)-, -i(j)-, -y-) 1523–1726 (i rim). värje- (w-, -æ-, -g(i)-, -i-) i ssgr 1560 (: värielööse)–1907 (: värjespetsen). värjer (w-, -æ-, -rr-, -g-, -i(j)-), pl. 1526 (: skipss værier)–1892. warie- i ssg 1626 (: warielöse). were 1565. werio- i ssg 1530 (: weriolöst). weru, efter prep. 1543. wäran, sg. best. 1748 (: stenwäran). wäre 1529–1580. wäre- i ssgr 1727 (: wäreståndet)–1730 (: Wärestånden). wärio- i ssgr 1572 (: wäriolösa)–1640 (: wäriolöös). wäro (væ-, -u), efter prep. 1536–1602)
Etymologi
[fsv. väria, vära; motsv. fd. værje (d. værge, nor. bm. verge), fvn. verja (nor. nn. verje); till VÄRJA, v. — Jfr VÄRBAR, VÄRJE, sbst.2]
1) († utom i ssgn VÄRJO-STÅND) skydd l. värn (mot fysiskt våld l. militärt angrepp o. d.); försvar; äv. dels: (väpnat) motstånd (mot angrepp), dels om förhållandet att vara beredd l. villig till strid; särsk. i sådana uttr. som göra värja, bjuda motstånd, ställa sig till värja, sätta sig till motvärn, skjuta ngn från värjan (se SKJUTA, v.1 I 2 c δ). Ath vii vele nw medh Gudz hielp icke lengher tilstädha thet önchelighe mordh .. vthen gangha tiill medh liff och macht, alla the som värya kwnna göra. SvTr. 4: 4 (1521). The (på slottet instängda) hadhe icke monga ferdogha som werio göra kunde. OPetri Kr. 299 (c. 1540). Att thet huss (dvs. Gripsholms slott) motte bliffwe pynthet till wärie, både vtan för muren och jnnen. G1R 15: 140 (1543). (Ryssarna) haffua otther dragit emotth Tattaren med sodanee macth at i manna minne haffua the icke så starck värie til nogon vttreeså (dvs. krigståg). HFinlH 1: 296 (1546). Wthan han (dvs. ett fientligt skepp) steller sigh till werighe emoth honom tå skall han på dhet fienteligaste förfölgha honom. ForumNav. 9: 115 (1628). Serenius (1741).
2) (†) om ngt konkret som skyddar l. värnar ngn l. ngt; särsk. (o. i sht) om (del av) försvarsverk, värn (se d. o. 3 a). Szå må thw .. lathe grundwalen opå samme waldzfoot bliffwe ij eller iij alner tiockere, så kunde man altijdh mure samme wärie ther till. G1R 17: 443 (1545). Att I .. så bestelle, att the, som haffue någen trääbygning vpsatt vth med stadzmuuren, som werierne kunne ware tillhinders .. att I late them .. bortriffue. PrivSvStäd. 3: 263 (1573). På thett att staden kunne komme till någon förmögenhet att opprätta och förbettra dess wärior, torn, kyrkior och annedt, som förfallit är, så (osv.). PrivSvStäd. 4: 242 (1600). — jfr HÄSTA-VÄRJA.
3) (i formen vära) om fångstanläggning för (lax)fiske, särsk. i ssgn STEN-VÄRA; jfr FISK-VERK 1, VÄRN 4.
4) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt l. arkaiserande) om förhållandet att disponera l. förfoga över l. ta hand om ngt (förr äv. ngn (se c)), förfogande l. förvar l. vård (se VÅRD, sbst.1 6); äv. om förhållandet att besitta l. inneha ngt, ägo l. besittning l. innehav; särsk. i sådana uttr. som ha ngt i (sin) värjo (förr äv. i (ngns) havande värjo (jfr HAVA, v. 1 b)), ha ngt i (sitt) förvar l. i (sin) ägo. G1R 2: 199 (1525). Athuj (dvs. att vi) motthe faa worth skyth (dvs. våra kanoner) ighen som han haffuer j wergie. G1R 3: 58 (1526). I haffve udi eder haffvende värie någre jordebreff .. som oss medh rette tilkomme. G1R 27: 53 (1557). Secretet motte blifve uti cantzlärens värie och förvaring. RA I. 3: 176 (1593). Ingemundh Matzsons Ankar smedz hustro som lijket hafwer begrafwa låtit, och sakerna i wärio hafft. BoupptSthm 1669, s. 644. När domaren .. af sine egne minnesböcker gjort sig underrättad om, i hvars värjo egendomen, efter hvad laga fång som häldst, är, så (osv.). LBÄ 4: 61 (1800). Man berättar, att .. (fogden) satt på bänken och väntade, medan husmodern kärnade smör, och sedan det var saltat och berett, anammade han det i sin värjo. FinlSvFolkd. II. 1: 159 (1928). — särsk.
a) i fråga om herravälde l. bestämmanderätt över landområde l. gods o. d. The gode men szom godtzen nw haffua j werye. G1R 2: 254 (1525). På thet at en deel aff Fienden .. icke skulle slå sigh på Röfwande och Landzförhäriande, therföre skulle Cornelius hafwa Stadhen Rom vthi wärie. Schroderus Liv. 124 (1626). The Closter, som han vthi Wärje hade, besökte han offta om mörke Natten. Schroderus Os. 2: 527 (1635). Han tog under egen värjo det gods, hans fader ägt. Bååth EgilS 163 (1883). Det danska Halland stannade .. i fiendens värjo. HT 1936, s. 6.
b) (†) i fråga om (av myndighet l. överordnad o. d. meddelad) befogenhet l. rättighet till utövande av viss verksamhet. Olaff clemetzson ock her ioon j skællette som haffua waar fijsk i wærye. G1R 2: 104 (1525). Biudendis .. them som prenthet förestå och j wärie haffwe, att (osv.). G1R 17: 173 (1545). (De) som vtskrifningen i werije hafwe. Gustaf II Adolf 41 (c. 1620). Alla frågor, som beröra arbetares och arbetsgifvares gemensamma intressen .. kunna dragas under skiljenämndens värjo. NF 20: 882 (1897).
c) (†) i fråga om över person utövat förmyndarskap l. målsmanskap; äv. ungefär liktydigt med dels: beskydd, dels: ansvar, dels: domvärjo; särsk. i sådana uttr. som vara l. komma under ngns värjo; jfr VÄRJE, sbst.2 All then deel, som min salige dotter åtthe then tÿdh hon först kom i hans wäre. 2SthmTb. 6: 147 (1580). (De) målzmän, som förskicke .. them, som under deres wärio ähre, till studium på suspect och misstenckte orter .. de skole förwises landet. RA II. 2: 77 (1617). Mö, som til godt och moget förstånd kommen är, hafwe wåld giöra testamente, ändoch hon under förmyndares wärjo är. ÄB XVI: 2 (Lag 1734). Arrestant får icke förolämpas sedan han är kommen under vaktens värjo. TjReglArm. 1858, 1: 321. Bönderna lockades ej mycket av utsikten att helt och hållet komma under konungens i stället för ärkebiskopens värjo. SvSpörsm. 7: 17 (1893). OoB 1894, s. 186.
5) (utom i b, c, d o. ss. förled resp. senare led i vissa ssgr numera bl. om ä. förh.) om för stöt (l. stick l. hugg) avsett sidovapen med (vanl.) rak en- l. flereggad längre klinga o. handfäste (med parerstång); förr äv. i allmännare anv., om varjehanda redskap till att försvara sig l. strida med, vapen. G1R 1: 94 (1523). (Han sprang) in opå för:de Karll och grep om hans verije, som var en bösse och en yxe och hade velet taget enn aff samme verijer ifrå honum. G1R 27: 65 (1557). Theras Wärior äre Boghar, Pijlar och Sablar. Petreius Beskr. 1: 93 (1614). Stötte mig wid hiärtat / Angantyrs wäria Med sin hwasza udd. Verelius Herv. 70 (1672). Gewähret och pistohlerne samt warja måste alltijdh hållas reent. KKD 10: 345 (1703). Värja, hvad som allmännast så kallas, har rak klinga, med en, två, tre eller fyra eggar. Hazelius Förel. 118 (1839). På en väggbit över soffan hängde gamla vapen, det var en värja och ett par tunga ryttarpistoler. Johnson GrKrilon 305 (1941). — jfr DART-, FÖRSVARINGS-, HIRSCHFÄNGAR-, HUGG-, JAKT-, KNEKT-, KRIGS-, MORD-, OFFICERS-, PORTUGIS-, RYTTAR-, SCHWEIZER-, SEGER-, SIDO-, SKEPPS-, SKYDDS-, SLAG-, SOLDAT-, STICK-, STUKAT-, STÖT-, UNDER-, UNIFORMS-VÄRJA m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr. l. förb. med särskild tanke på värjan ss. vapen; särsk. i uttr. betecknande att ngn börjar strida. (Kung Kristians folk) grepe så till sine wärger igen och skandzade för sigh alt vth medh Lisleåen. Svart G1 29 (1561). At Casper hade taget til wærie tå buldret stodh i Closterkÿrkienn. 3SthmTb. 1: 183 (1593). (Johanniterna skulle) sköta de sjuka och hålla vägarne rena, och föra värja emot Araber, Turkar och otrogne. Eneman Resa 1: 132 (1712). Den tid, då man endast med värjan grundade nya välden, var förbi. Geijer SvFolkH 3: 327 (1836). särsk.
α) i sådana uttr. som bära värja, vara beväpnad med värja (jfr BÄRA, v. 10 a); förr äv. bära värja på ngn, stöta l. sticka l. hugga ngn med värja (jfr BÄRA, v. 10 a α). Man sätter enom som i dryckenskap haffuer bedrifuit mandråp, thet till plicht, at han .. icke (skall) bära wärio. KOF 1: 431 (c. 1618). At slå en annan wid öra ett slag eller tv med hand, eller bära werjo på honom, thet kan sonas öfwer. Swedberg Schibb. f 4 b (1716).
β) i sådana uttr. som draga värja(n), dra ut l. fram värjan (o. börja strida), äv. draga värja(n) mot ngn. Dragha godha werior är icke konst, thet kan och en slett bonde göra. OPetri Kr. 80 (c. 1540). Then Tolfte Carl blef retter / Dra wärjan mot August. Runius (SVS) 2: 96 (1712). (Soldaterna) hade icke tillåtits att draga värjan, att komma i handgemäng med fienden. Kolmodin Liv. 3: 127 (1832).
γ) (†) i sådana mer l. mindre tautologiska uttr. som vapen och värjor, anfalls- o. försvarsvapen (jfr VAPEN 1 a α). OPetri Kr. 51 (c. 1540). Detta Collegium hafwer upsickt ock wård om .. Stycken, Factorier, Wapen ock Wärjor, Ammunition. PH 1: 156 (1720).
b) om värja använd i fäktundervisning; äv. (o. numera nästan bl., sport.) om värja ss. tävlingsvapen i värjfäktning (äv. elliptiskt för: värjfäktning); förr äv. om annat vapen använt i (fäkt)undervisning. Fäktning med värja. Konungen (lät) huar weku hålla ehn frij fichteschola, höltt och then wnge adelen ther thill, att the måtte läre och öffua sig wdj den konst wthi allahånda wärier. Brahe Kr. 2 (c. 1585). Min Sven blef så perfect i värjan, att han på sistone .. gaf lektioner. Kurck Lefn. 70 (1705). Italiens unga garde visade sig .. vara bäst på värja. SvD(A) 6/8 1928, s. 11. Fäktning med kroppskontakt .. På värja är kroppskontakt tillåten så länge den inte är våldsam. IPCStSportlex. 65 (1995). — jfr FÄKT-VÄRJA.
c) om (ofta praktfullt utstyrd) värja ss. befäls- l. prydnadstecken l. ceremoniellt vapen. Både R. Magnificus och de andra haffva ståt inför den K. hoffretten medh sina werior, der de här likwel straffa sina studenter före. Rudbeck d. ä. Bref 110 (1675). Där stod båren med sitt slitna, tjocka, mörkblå siden. Där lågo också kungens värja och sporrar. Lagergren Minn. 7: 220 (1928). — jfr BEFÄLS-, BORGAR-, DOKTORS-, GALANTERI-, HEDERS-, HOV-, JUNKARES-, KAVALLERI-, KOMMENDER-, PAGE-, PARAD-, PROFESSORS-, SERAFIMER-, SILVER-, SORG-, STUDENT-VÄRJA m. fl.
d) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels ss. beteckning för hjälpmedel i kamp mot ngt, dels med särskild tanke på värjan ss. dödsbringande vapen. Förnufftsens Konst Dialecticam kallar han Diefwulens Wärja, hwilket dochlijkwäl skal förstås om samma Konsts Miszbruuk. Schroderus Os. 2: 524 (1635). Och Harens wärja språnget är; / I pannan Tjuren wapnen bär. Strand Tidsfördr. 2: 12 (1763). Som en toreador på en spansk arena har sjukdomen gång på gång ränt värjan i honom tills den slutligen tvingat honom att likt en .. sårad tjur borra .. huvudet i marken. Eriksson ÖmhHung. 55 (1948). — jfr HAR-VÄRJA. — särsk. [jfr t. römischer degen, fr. épée romaine] (†) i uttr. romersk värja, om på häst längs mankammen löpande hårvirvel (vilket ansetts påminna om av romarna använt värjliknande vapen). En lång hvirfvel i granskapet af mahn-kammen kallas romerska värjan. ARetzius hos Billing Hipp. 90 (1836). Sjöstedt Husdj. 1: 38 (1859).
Ssgr (i allm. till 5): A (†): VÄR-LÖS, se E.
B (†): VÄRE-STÅND, se G.
C: VÄRJ-BAJONETT. (förr) bajonett med lång, om hos värja påminnande klinga. Tvenne .. eldvapen, en pistol och ett gevär med värjbajonett. KrigVAH 1859, s. 20. —
-BAK. [jfr t. degenrücken] (†) jfr bak, sbst.1 3; anträffat bl. i ordböcker. Heinrich (1814). WoJ (1891). —
-BALJA. (värj- 1746 osv. värje- 1611–1807) (numera bl. tillf.) fodral till värja; jfr balja, sbst.1 1, o. -skida, -slida. KlädkamRSthm 1611 B, s. 27 b. Wärjbaljorna böra wara af brunt läder. SP 1809, nr 9, s. 1. —
-BAND. (värj- 1795 osv. värje- 1684–1897) smal handrem av läder l. flätat silke o. d. för värja, portepé. GenMRulla 1684, s. 326. En kapten (skulle) år 1688 hava ’värjband med guld och silver’ och en löjtnant dylikt av ’guld, silver och blått silke’. SvVapSÅ 1934–37, s. 81. jfr silkes-värjband. —
-FISK. (numera bl. ngn gg) om den till familjen havsgäddfiskar hörande o. i varmare vatten förekommande fisken Trichiurus lepturus Lin., hårstjärt; jfr silver-skötel, springare I 5 b. Värjfisk .. 13 fot lång, med värjformig kropp och lång stjert, men utan stjertfena. Scheutz NatH 144 (1843). —
-FORMIG. som har form av l. till formen liknar en värja. Öfverkäften (hos svärdfisken) är utdragen till en lång värjformig spets, hvarmed fisken försvarar sig mot större sjödjur. AB 23/12 1843, s. 2. —
-FÄKTARE. sport. jfr fäktare 2. Major Fredrik Wahlfelt, hvilken var sin tids skickligaste värjfäktare i Sverige. Balck Idr. 3: 370 (1888). —
-FÄKTNING. sport. TIdr. 1882, s. 51. I Atlanta där värjfäktning för damer för första gången finns med på OS-programmet. SvD 19/5 1996, Mag. s. 28. —
-FÄSTE. (värj- 1688 osv. värje- 1604–1814) om handtag på värja; jfr fäste 7 c o. pamp-fäste. Slogh honom så i ansichtett medh wäriefästett. 3SthmTb. 5: 174 (1604). —
-FÖRING. om (övning i l. teknik vid) förande (se föra 12) av värja (vid fäktning); äv. bildl. Militäröfningar, uti hvilka .. ingå .. värjföring, sabelföring och målskjutning. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 17. Satir är svårt. Elegant värjföring träffar ofta motståndaren. DN 14/1 1978, s. 12. —
-GEHÄNG. (värj- 1745 osv. värja- 1627. värje- 1645–1888) (förr) jfr gehäng 2 a. 2Saml. 4: 105 (1627). Värjgehänget var (på 1700-talet) av oxläder, helskuret med bajonett-taska och stofferat med band under kanten. Schreber v. Schreeb Lifskvadr. 12 (1942). —
-HUGG. (värj- 1788 osv. värje- 1749) hugg med värja; äv. (numera bl. tillf.) konkret, om märke l. sår efter sådant hugg; jfr -slag. Lind 1: 1404 (1749; konkret). Hjälten Romeo ställs inför det plötsliga tvånget att agera bödel, först omedvetet åt sin vän som han utsätter för fiendens dödande värjhugg, därefter medvetet åt dennes mördare. SvD(A) 6/4 1968, s. 10. —
-KLINGA. (värj- 1723 osv. värje- 1637–1814) jfr klinga, sbst.1 1. OxBr. 11: 708 (1637). Värjklingornas längd varierar mellan 76 och 89 cm och deras bredd är omkring 3 cm. Alm BlVap. 34 (1932). —
-KNAPP. (värj- 1747 osv. värje- 1632–1807) jfr knapp, sbst. 1. VRP 1632, s. 449. Skidan är klädd med persian och bär det kungliga vapnet, och värjknappen blir av bergkristall. SvD(A) 25/6 1943, s. 7. —
-KÄPP. (förr) om en sorts ihålig käpp innehållande en dold värjklinga; jfr dolk-käpp, jakobs-stav 1. Roux var beväpnad med en värjkäpp. Han drog klingan och sade att han inte tänkte låta skrämma sig. AB 11/5 1848, s. 1. —
-MODELL. (värj- 1927 osv. värje- 1686–1890) (numera bl. tillf.) modell (se d. o. 1 c) av värja; förr äv. om modell l. typ av om värja påminnande vapen. Af Wärje-modeller, som utur gamla Historien kunna framwisas, äro följande: Mäkir, et stort slags-swärd eller hugg-pamp, långt, bredt, twe-äggat och icke mycket spetsigt. LMil. 2: Föret. 9 a (1686). Den snart nog för kavalleriet i sin helhet fastställda värjmodellen hade drabantvärjan till förebild. Seitz SvärdVärj. 191 (1955). —
-PLÅT. (värj- 1717 osv. värje- 1711–1805) (numera bl. i skildring av ä. förh.) parerplåt på värja; jfr plåt, sbst.1 2 b. GenMRulla 5/10 1711. Första hugget krossade konungens värjplåt. Fryxell Ber. 6: 88 (1833). —
-SKIDA. (värj- 1796 osv. värje- 1774–1807) (numera bl. tillf.) värjbalja; jfr skida, sbst.2 1, o. -balja, -slida. Beslag till en wärje-skida. Schück VittA 5: 530 (i handl. fr. 1744). —
-SLAG. (värj- 1802 osv. värje- 1675) (numera bl. tillf.) slag av l. med värja; jfr -hugg. Då Lillieholmen straxt hafwer gifwit honom en öhrffijhl, och sädan slagit honom medh wärja trenne blåningar, och krossat hans huufwudh medh wärje slagh. ConsAcAboP 4: 280 (1675). —
-SLIDA. (numera bl. tillf.) värjbalja; jfr slida, sbst.2 2, o. -skida. SP 1792, nr 36, s. 3. Uti Huset N:o 110 wid Munkbrogatan, der Smeden bor, swärtas Wärjslidor och Skor. DA 6/4 1808, s. 8. —
-SMED. (värj- 1814–1828. värje- 1749–c. 1755) [jfr t. degenschmied] (†) smed som tillverkar värjor; anträffat bl. i ordböcker. Lind 1: 523 (1749). Heinrich (1828). —
-SPETS, förr äv. -SPITS. (värj- 1793 osv. värje- 1708–1907) spets (se spets, sbst.2 1 a) på värja; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -udd. (Karl XII) war altid den första, hwarest kruut lucktade ock wärje-spetzen blänckte. KKD 2: 56 (1708). Den ryttarvärja, som .. Nils Bielke fick mottaga på slagfältet utanför Lund av Karl XI. Den dagen, lär kungen ha sagt, hängde hans krona på Bielkens värjspets. Böök ResSv. 105 (1924). —
-STING. (sår l. skada orsakad av) med värja gjort stick; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -styng. En man, som dött af ett värjsting på gatan. SP 1832, nr 50, s. 4. Trots sina alltid lika välplacerade värjsting i den akademiska antilitteraturens dallrande ordfläsk (osv.). SvD 21/7 1978, s. 6. —
-STYNG, förr äv. -STYGN. (numera bl. ngn gg) jfr styng, sbst.2 1, o. -sting. Åtta wärj-stygn fick jag igenom jackan och fyra igenom byxorna. Hagberg Shaksp. 3: 165 (1848). —
-STÖT. (värj- 1814 osv. värje- c. 1755–1847) stöt (mot ngn) med värja; äv. mer l. mindre bildl. Schultze Ordb. 5077 (c. 1755). Det slår en att Törneros ofta riktar de skarpaste kritiska värjstötar just mot dem, som .. betytt mest för honom. 3SAH LXIX. 1: 181 (1961). —
-TOFS. (numera bl. tillf.) om ss. prydnad på värjfäste använd tofs av ädelmetall l. silke; jfr portepé. ÖoL (1852). En sådan ringa gåfva! sade han i det han lösgjorde värjtofsen och räckte henne den. SvD(A) 1899, nr 308 A, s. 8. —
-UDD. (värj- 1746 osv. värje- 1715–1807. värjs- 1889) (numera bl. tillf.) värjspets; jfr udd, sbst.1 1 a. Frese VerldslD 15 (1715, 1726). En hvass värjudd skulle .. här vara ställd på mensklighetens ömtåligaste nerv? Almqvist Amor. XL (1839).
D (†): VÄRJA-GEHÄNG, se C.
E (†): VÄRJE-BALJA, -BAND, -FÄSTE, -GEHÄNG, -HUGG, -KLINGA, -KNAPP, se C. —
(1, 5) -LÖS. (vär- 1555–1705 (: wärlöshet). värje- 1560–c. 1770. värjes- 1741. värjo- 1530–1640) [jfr d. værgeløs, mlt., mht. werlōs] som saknar möjlighet till självförsvar (se d. o. 2) l. förmåga att försvara sig fysiskt; äv.: som är utan vapen, obeväpnad. Fåret är it oförstondigt diwr och weriolöst, så at thet hwarken kan regera eller hielpa sich sielfft for vlffuen. OPetri 3: 196 (1530). Minn intention var .. att medh batteri uthur våra skipp driffva theras skipp ifrån thett ställe eller .. them värlöös göra. OxBr. 10: 109 (1628). Och hwad kund’ then wärlöse / Lilla Drängen (dvs. Cupido) göra? / Han lop af och til, och greet / Meer kund’ han ey göra. Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668). At de .. voro tvugne at rätta sig efter Konungens bref och uplåta .. Slottet, som af sig sielft var värjelöst. BtVLand 5: 125 (c. 1770). —
-MODELL, se C. —
-PLÅT, -SKIDA, -SLAG, -SMED, -SPETS, -STUMP, se C. —
-STÅND, se G. —
-STÖT, -UDD, se C.
F (†): VÄRJES-LÖS, se E.
G: VÄRJO-LÖS, se E. —
(4) -MÅL, sbst.1 (sbst.2 se värja, v. ssgr). (värje- 1685. värjo- 1741) (†) om verksamheten l. handlingen att ta ansvar för l. ha tillsyn över l. dra försorg om ngt. Effter sådant giordt Inventarium, skal alt dhet som på Skeppet finnes .. Skepparen i Händer lefwereras, warandes hans Plicht at taga det vthi sin acht och wärjemåhl, sampt granneligen .. sig ther om wårda, at (osv.). Sjöart. 1685, s. 45. Siöregl. 1741, 4: A 1 a. —
(1) -STÅND. (väre- 1727–1730. värje- 1649. värjo- 1611 osv.) [efter t. wehrstand] (numera bl. om ä. förh.) sammanfattande, om personer med uppgift att förestå l. handha (rikets försvar o. andra) samhälleliga angelägenheter, det politiska ståndet (jfr politisk 2 c). Att såsom Gudh .. haff[ve]r instichtat thesse tree huffuudhstandh, som ähr läroståndhet .. wärioståndhet .. och näreståndhet .. så (osv.). Lundström LPGothus 1–2: Bil. 18 (i handl. fr. 1611). Den gamla uppdelningen av samhället i tre olika funktioner: födostånd, värjostånd och lärostånd. HT 1982, s. 88.
H (†): VÄRJS-UDD, se C.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content