SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÄRLÖS, adj.2, äv. VÄRDLÖS, adj., l. (i avledn.) VÄRJELÖS-.
Ordformer
(verlöss (w-, -ee-, -sz) 1553–1604. värjelös- (w-, -ie-) i avledn. 1651 (: wärielöshett)–1658 (: värjelöshet). värlös (w-, -hr-, -öö-) 1522–1693. wederlös 1622. werdlös (-öö-) 1617–1668. werlös 1589. wärdlös 1636)
Etymologi
[fsv. värdhlös; möjl. av mlt. werlōs (se VÄRJE-LÖS (se VÄRJA, sbst. ssgr)) (i en bet. motsv. den som föreligger i mht. werlōs l. t. wehrlos) l. av ett ord motsv. fvn. verlauss, som saknar äkta man, ssg av VÄR- o. LÖS; formerna med -d- o. -j- har sannol. uppkommit gm påverkan av VÄRDE resp. VÄRJE, sbst.2]
(†) om person (i sht kvinna l. barn): hjälplös l. utlämnad, värnlös (se d. o. 1 slutet); äv. (i sht om änka): utblottad l. medellös (o. nödlidande). SvTr. 4: 30 (1522). Epther hon är en fattigh verlöss qvinna och lijthet haffver att hiälpa sich och sin små barn med. G1R 24: 495 (1553). Werdlöösa Enckior och Faderlöse Barn. ÄSvBiogr. 1–2: 74 (1617). Gudh hafwer aff första skapelsen så skickat, at wärlöse och omyndige skulle hafwa theras förswar. Rosenhane FörklDav. 23 (1666, 1680). VDAkt. 1693, nr 868.
Avledn.: VÄRLÖSHET, f. (†) om förhållandet l. tillståndet att vara hjälplös l. utblottad o. d. VDAkt. 1651, nr 142. Der vidh lembnat os sijn hustru och barn vthi värjelöshet. VDAkt. 1668, nr 73 (1658).
Spoiler title
Spoiler content