publicerad: 2019
VÄRN væ4rn, n. (Jes. 26: 1 (Bib. 1541) osv.) ((†) r. l. f. G1R 1: 169 (1523), Koch GudVV 1: 10 (1916)); best. -et; pl. = (Jes. 26: 1 (Bib. 1541) osv.) ((†) -ar (i bet. 5) FoU 20: 385 (1676), Koch GudVV 1: 10 (1916); -er E14R 1561, 1: 186 b, Peringskiöld Hkr. 1: 225 (1697: landwärner)).
Ordformer
(vern (w-, -nn) 1523–1753 (: wernlösa). vären (w-, -nn) 1590–1675. värn (w-, -æ-, -äh-, -ää-, -nn) 1528 (: rygwärn) osv.)
Etymologi
[fsv. värn, f.; motsv. fd. værn, f. (d. værn, n., nor. vern, n.), fvn. vǫrn, f.; jfr äv. fvn. vernd, f., mlt. wēre, f., fht. werī, f. (t. wehr, f.); vbalsbst. till VÄRJA, v.; övergången till neutralt genus beror sannol. på att sg. best. värnen har uppfattats ss. n. pl. — Jfr KYRKO-VÄRN, STRÄCKVÄRJA, VÄRNA, v.]
1) handlingen l. förhållandet att försvara l. skydda l. freda ngn l. ngt mot hot l. våld l. fara l. skada l. nöd o. d.; försvar l. skydd l. beskydd l. hägn; särsk. om försvar osv. mot militärt angrepp l. fysiskt våld (se särsk. a, b(, c)); i fråga om ngt abstrakt stundom närmande sig bet.: omsorg (se d. o. 1 b); särsk. dels föregånget av prep. till, dels med gen.-bestämning angivande ngn l. ngt som åtnjuter försvar osv., dels i uttr. värn för l. om ngn l. ngt; förr särsk. i uttr. dels komma till ngns värn (jfr KOMMA, v. I 1 a β), dels komma i ngns värn, komma att åtnjuta ngns beskydd l. vård (se VÅRD, sbst.1 6). Höja rösten till värn för mänskliga rättigheter. Skydd och värn för de utsatta. PErici Musæus 2: 102 a (1582). Medan wij wäl wet’ at Fienden / Han intet är här fierran. / Ty komme wij til Eder hielp och wärn, / Om Han wil Eer förraska. Stiernhielm Fred. 4 (1649, 1668). Bibelen haf(we)r warit, sedan han kom i theras wärn .. heel färdigh och ofördärfwat. VRP 1671, s. 189. Inrättningen til thet borgerliga sälskapets wärn och bästa har .. (Gud) lemnat thet sunda förnuftet på förberörde grund at fastställa, påbiuda och förändra. Lag 1734, Föret. s. 3. Emellan desse, med flere wåra goda lagar, stadgade till wärn för evangeliska lärans och sedernas renhet. HH XXXII. 1: 275 (1776). Tryckfriheten är den konstitutionella frihetens naturliga och förnämsta värn. Tegnér ESkr. 3: 354 (1829). Att sjelfva kansleren tvangs anropa lagen och majestätet om värn emot en underlydande tjensteman. Atterbom Minnest. 1: 66 (1847). För att allmänheten ska känna tillit gentemot det politiska systemet måste politikerna fatta beslut .. som innebär värn om livsmiljön. Borgenhammar VårdaLiv 126 (1993). — jfr NÖD-, RÄTTS-, STRAND-VÄRN. — särsk.
a) i fråga om försvar l. skydd mot anfall från fientlig l. krigisk makt; särsk. liktydigt med: motstånd l. motvärn; äv. med inbegrepp av förmåga l. duglighet till försvar osv. Effter the togo til flychten, och vthan någon wärn läto hugga sigh neder aff Polackerne, ther igenom förorsakades .. Sweriges Krijgzfolck at rymma til Fienden. Widekindi G2A 308 (i referat av handl. fr. 1615). At fästningerne revideras, holles vidh machtt, förbyggies och ställes i fullt värn. AOxenstierna 8: 223 (1633). (Sjökrigaren) lämnade ej mer til slottets wärn, än sextio soldater. Dalin Hist. III. 1: 82 (1761). Alla tränga in på Inge, hvars kämpar resa sig till värn. Ling BlotSven 45 (1824). Å, må i tid vi vakna / till värn, ni väpnade män, / att ej vi med sorg må sakna, / hvad ej kan köpas igen. SvNat. 1910, s. 6. — jfr GEN-, MOT-VÄRN.
b) i fråga om (väpnat) försvar osv. för den egna personen; förr äv. om handlingen att (söka) bevisa sin oskuld mot anklagelse (i domstol). Messenius Christm. 229 (c. 1630). Hafwer någen Qwinna stämplat medh androm, til at dräpa sin Man och Mannen råkade vthi sin Wärn någen aff them ihiälslå .. så kan han .. skilja sigh widh then Hustron. Schroderus Os. 1: 336 (1635). Hwarpå (dvs. på anklagelserna) Molin ej så särdeles sig til wärn swarade. VDAkt. 1784, nr 477. Sin dolk höll han i handen, men det tycktes honom, att han saknade all lust att begagna den ens till värn. Hallström Than. 62 (1900). — jfr SJÄLV-VÄRN.
c) (†) i vissa uttr. (äv. utgående från a l. b) betecknande att ngn l. ngt söker försvara sig l. göra motstånd. — särsk.
β) gripa (jfr GRIPA 1 i α, β) l. taga l. få till värn(s). OPetri Kr. 213 (c. 1540). Daa Fick Han til wern och welle slå Honom för tings stemmene. UpplDomb. 5: 11 (1553). För dett hann hafuer tagitt till wärnn emott regementet. 3SthmTb. 4: 20 (1601). At på Hans anmodan befalla Allmogen .. gripa til wärns om nöden så påfordrade. Loenbom Stenbock 3: 17 (1760).
δ) komma sig till värn (jfr KOMMA, v. II 4 b). OPetri Kr. 221 (c. 1540). Så at Konungens folck blef ther både gripit och slagit, ty the komme sig icke till vern. LPetri Kr. 127 (1559).
ζ) sätta sig till värn(s). Um the hade förstått, att hertugh Johan ville ändeligen settie sich till värn och fiendscap emot kong:e Ma:t. RA I. 2: 85 (1563). Så [att] ingen Christen törs sätta sig till värns emot dem. Eneman Resa 2: 105 (1712).
d) om försvar osv. som lämnas l. bereds av myndighet l. mäktig l. inflytelserik l. överordnad person; särsk. i förb. med attributiv bestämning angivande den som erbjuder försvar osv.; äv. (o. numera bl., i religiöst spr.) i fråga om Gud l. högre väsen; stundom svårt att skilja från 3 c. I wor konungxlige Vern Ffriid Oc hengn. G1R 1: 150 (1523). Gudh .. gifwer osz Huus och Hem, skydd ock währn. Rudbeckius Luther Cat. 77 (1667). At oförnuftet, under Myndighetens wärn, ej längre får påtwinga osz sina duma sattser! Brunkman SvGr. 11 (1767). Då han förut hade styrt universitetet genom kansleren, styrde han det nu genom sjelfve konungen .. Under ett sådant värn fullföljde han sin bana. Atterbom Minnest. 1: 230 (1847). Herre, min klippa, min borg och min räddare, min Gud, berget som är min tillflykt, min sköld och mitt starka värn, min fristad. Psalt. 18: 3 (Bib. 1999).
e) om förhållandet l. omständigheten att ngt mer l. mindre konkret skyddar mot ngt; särsk. i fråga om plats l. rum; särsk. i uttr. ha värn av ngt l. ta värn ngnstans; ngn gång närmande sig l. övergående i 3. Att ther som bäste legenheten är till att forhindra fienderne inluppit, måtte leggis en fast järnkädie, så att hon hade värn och beskyddung bådhe utaf blockhusen och galeyderne. RA I. 1: 402 (1544). Att han loop heem effter här Simons dreng och Ristade ij här Simons porth fem Reesor och ville Slagitt drenggen men han toogh wärn ij här simons gårdh. UpplDomb. 5: 153 (1599). Der nidan för Skantzberghet har Staden legat, hafwandes på Wänstra sijdan Skantzen sig til wärn. Hadorph BiärköaR Föret. 2 b (1687). När hon så sväfvade fram öfver tröskeln till kabinettet, satt hans välbördighet i fåtöljens djupa värn och skuggad af fönsterdraperiet. Högberg Vred. 3: 113 (1906). Under koleraåret tilläts .. detta bruk (att röka på gatorna) såsom värn mot sjukdomen och herr J. D. Labatt var den förste, som öppnade cigarrförsäljning i Stockholm. Personne SvTeat. 6: 172 (1925).
2) [eg. specialbet. av 1] i fråga om ett lands (totala) försvar; särsk. dels i uttr. rikets värn, dels (numera bl. ss. förled l. (o. i sht) ss. senare led i ssgr) om företeelse som utgör l. tillhandahåller (militärt) skydd för ett lands invånare l. nyttigheter l. territorium o. d. Schmedeman Just. 137 (1614). Rijked och des conservation består förnembligst uthij regeringen och värnen. AOxenstierna 1: 452 (1619). Att draga ther tijdig omsorg före huruledes Rijket må med een wederbörlig wärn och förswar blifwa försedt. RARP 6: 13 (1656). Wiljande .. Riksens Ständer icke spara förmågo, krafter eller ägendom til Rikets wärn, förswar ock en oförwitelig Freds erhållande. PH 1: 15 (1719). Förutom frihet, rätt, egendomsskydd, välfärd och rikets värn talar paragrafen om vård av natur och kultur. SvD 29/6 1988, s. 8. — jfr LANT-, LUFT-, PANSAR-, RIKS-, SJÖ-VÄRN.
3) om ngt konkret som tjänar ss. värn (i bet. 1); särsk. om av naturen skapat skydd (mot vind l. vatten o. d.); äv. om person (se c). 5Mos. 22: 8 (Bib. 1541). (Tungan) är med Tänderna och Leppar wäl besluten, / At een twå-dubbel Wärn skal ej bli genom bruten. Spegel GW 250 (1685). De händer, som vårdat trädets stam, fostrat grenarne, och uppdragit värn emot ovädren. 3SAH LXXXII. 1: 7 (1787). Lös af dig värnet, blotta ditt hufvud, son, / För svag är min arm att klyfva en hjelm. Runeberg (SVS) 3: 295 (1844). (Kusterna omges) med en af otaliga holmar och klippor bestående skärgård, ett af naturen sjelf för Sveriges kust skapadt värn mot hafvets vågor och mot fiendtliga flottor. Thomée IllSv. 2 (1866). En vindeltrappa af trä med vackert arbetadt värn. SD 1896, nr 449 A, s. 2. Runt om slog grönskan en häck för att omsluta oss. Den flätade sina fingrar in i varandra, den uppbyggde åt oss ett värn. Pleijel Fungi 141 (1993). — jfr ELD-, FÖR-, RYGG-VÄRN m. fl. — särsk.
a) om (vanl. permanent) anläggning för försvar (mot fiendes stormning l. (numera i sht) eldgivning o. d.); särsk. dels om sådan större anläggning tjänande ss. skydd för borg l. slott l. stad, dels liktydigt med: bröstvärn. Wij haffue en fast stadh, mwrar och wern äro hela. Jes. 26: 1 (Bib. 1541). Motte och betenckes, att wärnen på Stadzmuren bliffuer frij. G1R 16: 722 (1544). Intet währn war förfärdigat, vtan Staden, på heela Landzsijdan blåttadt. HSH 28: 136 (1658). Tages Stad och Fästning in med stormande hand, tå skal ej någor slå sig på byte, förr än alt Fästningens wärn intagit är. Krigsart. 1755, 15: 106. Seapoys stodo i början ganska väl skyddade bakom murar och inom sina provisionella värn. Lind af Hageby Minn. 308 (1860). Den skadade stod 15 meter från värnet när han träffades av stenflisan. SvD 3/4 1986, s. 12. — jfr BRÖST-, FÖRBINDELSE-, GÅNG-, KANON-, KNÄ-, KULSPRUTE-, MÖRSARE-, OBSERVATIONS-, PJÄS-, PORT-, SKANS-, SKYTTE-, SLUT-, STRIDS-, STRYK-, STÅ-, TVÄR-, UTAN-VÄRN m. fl.
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (i marken anbragt) anordning för skyddande o. avskiljande av äga l. jordstycke l. åker(mark) o. d., stängsel l. gärdsgård l. hägnad; särsk. i uttr. inom värn (och l. eller hägnad). UpplDomb. 1: 82 (1631). En Bijgård, ther ingen kan komma åth at giöra them någon Skada .. Ther framman före skal giöras uthaff Spröttior eller något annat en Wärn, widh pasz 2 1/2 Aln hög at icke Swijn ther in komma. IErici Colerus 2: 86 (c. 1645). Utom Hägnaderne må icke något swediande tilstädias, där icke någon wil eller kan rödia til åker och äng, och där til icke innom wärn och hägnad hafwer lägenhet. PH 2: 1131 (1734). Medelst rätteligen tillärde Herdar, bör .. Boskaps-hjordar kunna vallas nära sädes-åkrar, eller åtminstone .. afhållas genom ett ringa värn. LBÄ 39–41: 67 (1793). Nyodling å oskift mark inom värn eller hägnad vare sig till åker eller äng fick odlaren (enl. Upplandslagen) beså tre år och hava den i träde i tre år. SvLantmät. 2: 12 (1928).
c) (numera bl. ngn gg) om person som beskyddar l. försvarar ngn l. ngt; särsk. om Kristus; jfr 1 d. Optimus .. then the sanskyllige Skribenterne kalla then reene Lärones andre Wärn. Schroderus Os. 1: 319 (1635). At Jesus är min tröst .. Min wärn. Warnmark Songt. 42 (1701). Wet Min Herre, hwad Föräldrar rätt äro, i anseende til deras barn? Deras bästa wänner .. deras säkraste råd, wärn och tilflygt. Tessin Bref 1: 60 (1751). Var Karl (IX) en man af blod och järn, / Han var dock trons och bondens värn. Wirsén Vis. 186 (1899). Älskade inte hustrun sin man bara för att han var hennes man och värn och barnafader? Thorén Herre 181 (1942).
5) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) om geografiskt område, trakt, bygd; särsk. dels om plats l. område i utkanten av l. invid centrum av (urspr. befäst) stad l. större ort (äv. allmännare, om förstad(sområde)), dels om åkermark l. äga belägen inom ngns område. Du täcka Ekelund som står uppå dhe Wärnar / Där Psyche ännu haar sitt boo medh sina tärnor. FoU 20: 385 (1676). Ingen ting hindrar, at man ju kan tro, at några slags Förstäder, Wärnar eller Malmar warit på flera ställen än wid Stockholm. Lagerbring 1Hist. 2: 713 (1773). Presterna rundtomkring på våra värnar brukade predika att bibeln gaf stöd åt sådant der rackartyg. Callerholm Stowe 111 (1852). (Landskrona) består af den egentliga staden samt två förstäder eller s. k. värn, hvilka skiljas från staden genom vallar och grafvar. Höjer Sv. 2: 767 (1881). Där känner han varje stock och planka i stugor, fähus och lador, hemma och ute kring värnarna. Koch GudVV 1: 10 (1916).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan möjl. äv. hänföras till värna, v.): A: (1) VÄRN-FALLEN, p. adj. (†) om person: som är utan värn, värnlös. En wärnfallen Enka uti ganska stor fattigdom. VDAkt. 1765, nr 15. VDAkt. 1783, nr 250. —
(1 (b)) -FÅGEL. zool. om i sht i Sydamerika levande andfågel tillhörande familjen Anhimidae (vars försvarsförmåga är väl utvecklad). Till de egendomligaste sydamerikanska foglar höra värnfoglarne. Deras näbb liknar hönsens och är kortare än hufvudet. 1Brehm 2: 483 (1875). —
(1) -KALLAD, p. adj. [fsv. værnkallaþer] (†) skyddad l. fredad; särsk. i uttr. värnkallad skog, om skog av fruktbärande träd. Johansson Noraskog 3: 408 (i handl. fr. 1684). Liggia flere byar inom en wärnkallad rågång; wari lag samma. FörarbSvLag 5: 124 (1713). Wärnkallad Skog, som är Ållonskog, och skillier ifrån Dödwida skog .. delas efter öre och örtug. Abrahamsson 484 (1726). —
-KRAFT. (värn- 1880 osv. värne- 1907) särsk. till 2: förmåga till försvar. KrigVAH 1880, s. 1. På fosterlandets värnkraft hänger hela folkets tillvaro och självständighet. Hedin 4Tal 20 (1914). —
(1, 2) -KRAFTIG. (värn- 1920 osv. värne- 1889) (numera bl. tillf.) som har god försvarsförmåga, försvarsduglig. Staterna hafva intresse af att folket är värnekraftigt, och att arbetarnes söner kunna användas till soldater. Rydberg DSkön. 188 (1889). —
(1) -LÖS. (värn- 1550 osv. värne- 1528–1745. värnes- 1678) om ngt sakligt: som saknar värn, skyddslös l. försvarslös; äv. (o. i sht) om person (se slutet); i sht förr äv. med mer l. mindre framträdande anslutning till 2 l. 3; jfr -fallen o. värje-lös. Thär inge bewäpnedhe Hamner äro, vtan allt är yppit, allt oreedha allt wärnelöst. Bureus Påw. B 4 a (1604). Värnlös ort har blifvit fast. Svedelius SmSkr. II. 1: 39 (1877). Vinden dref från skären mordbrandsrök till värnlös vrå. Snoilsky SvBild. 97 (1878, 1886). Han åberopade Bebels ord, att Sverge inte kunde stå värnlöst gentemot tsardömet. Höglund Branting 1: 533 (1928). Däckslastat med korkek låg fartyget som en padda i sjön och var värnlöst mot vilken överspolning som helst. Kjellgren Smar. 23 (1939). särsk. om person l. djur; särsk.: som är utan omsorg l. tillsyn; äv.: hjälplös l. utlämnad (jfr värlös, adj.2); särsk. i uttr. värnlösa barns dag, i almanackan ss. namn på den 28 december (urspr. firad till minne av barnamordet i Betlehem vid tiden för Kristi födelse; jfr menlös 1 a); äv. i dels överförd, dels substantivisk anv. OPetri 2: 98 (1528). Iagh fattigh verneslössa Änka. VDAkt. 1678, nr 274. (Medeltidens riddarvärdighet) hade fått sit första ursprung af nödvändigheten at försvara de värnlösa, för tidens ströfverier. Schönberg Bref 1: 102 (1778). De första wärnlösa åren af wår lefnad. Hagberg Pred. 1: 86 (1814). Ibland grunderne för manbotens ökande anmärka vi först dem, som hemtades deraf, att den dräpne var .. värnlös och oförmögen att sig försvara. Nordström Samh. 2: 247 (1840). Innan dess måste vi kämpa och slåss, döda och förinta, även oskyldiga och värnlösa. Zetterström VärldHj. 169 (1942). Menlösa barns dag, den 28 december .. Från och med nästa år heter den Värnlösa barns dag, en anpassning till nutida språkbruk. SvD 29/12 2000, s. 6.
Avledn.: värnlöshet, r. l. f. om förhållandet l. tillståndet att vara värnlös. Lind (1749). Lagarne, hvad blifva de, utan tillämpning och verkställighet? Svagare än den enskiltas värnlöshet, farligare än förtryckarens våld. Kellgren (SVS) VIII. 2: 416 (1790). —
(1, 2) -MAN. (värn- 1681–1923. värne- 1681 osv. värns- 1681–1887) [jfr fvn. verndarmaðr] om mansperson som försvarar l. skyddar ngt; särsk. (i formen värne-) (o. numera bl., om ä. förh. i Finl.) till 2, om värnpliktig man tillhörig lantvärnet. Verelius 153 (1681). I det .. (fiskerierna) ständigt underhålla ett tilräckeligit antal af goda Wärnsmän, utan Såld och Publici gravation. Nordencrantz Arc. 290 (1730). Domaren och Ämbetsmännen, som äro satte och betalte för at wara Lagens förmyndare och wärnsmän. Oelreich 984 (1756). För värnemän av lantvärnets II kategori, som vid mobilisering inträtt i tjänst, utskrives före hemförlovandet militärpass. FFS 1923, nr 102, s. 334. —
(1) -RÄTT. (värn- 1914 osv. värne- 1873–1877) (numera bl. tillf.) rätt till (själv)försvar. Den allmänna värnepligten, som .. har sin rot i den allmänna värnerätten. SvTidskr. 1873, s. 1. —
(1, 2) -SKATT. (värn- 1871 osv. värne- 1869–1891) om skatt att erläggas av icke vapenför person; äv. oeg. l. utvidgat, om tillfällig extra skatt för visst ändamål, särsk. (o. utom i skildring av ä. förh. numera bl.) om utökad statlig inkomstskatt på högre inkomst. (Den som) undgår att i allmänna beväringen deltaga, skall i stället derför erlägga till Staten en skatt under benämningen värneskatt. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, s. 19. I december 1939 beslöt riksdagen att pålägga en särskild värnskatt, som till att börja med motsvarade 50 % av den ordinarie statsskatten. Carlsson o. Rosén SvH 2: 698 (1961). 1990-talets värnskatt skall stötta ett fallfärdigt och överintecknat välfärdsbygge. SvD 2/4 1994, s. 2. —
(2) -TJÄNST. särsk. (förr) om under åren 1941–1944 genomförd obligatorisk grundläggande militär utbildning för manliga elever i högre årskurser. Det förslag, som inom kort lär komma att framläggas beträffande skolungdomens värntjänst. SvFl. 1940, s. 196.
B (till 3 b): VÄRNA-LAG. (värna- 1840 osv. värne- 1792) [fsv. värnalagh] (förr) sammanfattande, om delägare i inhägnad samfällighet; jfr lag, sbst.3 14 c. Fischerström 4: 70 (1792). En rad välkända folkliga sammanslutningar av hög ålder sådana som värnalag, åkralag, fäbodlag. Hasslöf SvVästkustf. 83 (1949). —
-LAGE. (värna- c. 1535–1713. värne- 1682) [fsv. värnalaghi] (†) person som har del i inhägnad samfällighet. Lychnos 1937, s. 142 (c. 1535). Warin och alle grannar och wärnalaga plichtige, hwar efter ägo sine i by wissa gärdeswachtare at hålla. FörarbSvLag 5: 194 (1713).
C († utom i -man): VÄRNE-KRAFT, -KRAFTIG, se A. —
-LAG, -LAGE, se B. —
-LÖS, -MAN, -RÄTT, -SKATT, se A. —
(1 b) -TING. [jfr d. værneting] vederbörligt rättegångsställe; jfr ting, sbst.1 e, o. forum 2. Soulageradhe iagh Allmogen dermedh, at dem försäckrades att intet skole hafwa behof at söckia någon KrigzRätt, där den eene och andre af militien then beledigadhe, vthan sitt ordinarie Forum och wärneting. HSH 31: 365 (1662). HalmstDomb. 1: 247 (1683).
D (†): VÄRNES-LÖS, se A.
E (†): VÄRNS-MAN, se A. —
(1 b) -MÅL. [fsv. värna mal] värjemål. Effter th(et) att ärendett war medh henne icke ÿtterligere än tre marcker saak .. vplothe the henne wernsmålet till hennes sielffz egin eedh. 2SthmTb. 8: 8 (1589).
Spoiler title
Spoiler content