publicerad: 1986
STAB sta4b, förr äv. STAV, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er32 (LMil. 1: 583 (1685: Regiments-Stabernes-Hemman), Weste (1807) osv.) ((†) -ar RP 6: 60 (1636), Möller (1807)).
Ordformer
(stab (-aa-) 1636 osv. stav (-aa-, -f, -ff m. m.) 1619 (: Regementz staf)—1636)
Etymologi
[liksom d. stab av t. stab, stav, stab (se STAV, käpp, stolpe); urspr. med tanke på befälhavares kommandostav; formen stav (staf, staff o. d.) sannol. uppkommen gm påverkan av (det etymologiskt identiska) STAV, käpp, stolpe]
1) grupp bestående av personal som biträder en militär chef l. befälhavare i fråga om befälsutövning o. administration (äv. med inbegrepp av vederbörande chef l. befälhavare); äv. om den av militär personal bestående delen av en kunglig persons hovstat; ss. senare led i ssgr äv. om militär institution med uppgift att utöva ledning l. följa framstegen inom visst område; äv. om lokal för sådan (grupp av) personal l. sådan institution. Öffversterne och öffversteleütenandterne på staffven. AOxenstierna 5: 292 (1630). Reg(emen)tets stab består af: 1 öfverste, 1 öfverstelöjtnant eller major (osv.). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 61 (1879). H. m:t konungens och de k. prinsarnes staber, hvilka äro rent personliga, kunna betraktas såsom militära afdelningar af de respektiva hofstaterna. Sidenbladh Hb. 142 (1894). Två infanteriregementen, en artilleridivision och åtskilliga staber voro inkvarterade i staden. IllMilRevy 1898, s. 15. Högste befälhafvaren har till sitt biträde en stab, kallad högkvarteret. Tingsten o. Hasselrot 34 (1902). En eskader .. ställdes under befäl av .. konteramiral P. Virgin .. Hans stab utgjordes av kommendörkapten Osterman som flaggkapten samt kapten Bretzner och löjtnant G. Dyrssen som flaggadjutanter. VFl. 1933, s. 122. Nu måste jag gå upp på staben ett slag. Östergren (1945). — jfr ARMÉ-, ARMÉFÖRDELNINGS-, ARTILLERI-, BATALJONS-, DISTRIKTS-, DIVISIONS-, FORTIFIKATIONS-, FÖRDELNINGS-, GENERAL-, GENI-, INGENJÖR-, KOMPANI-, KRIGSBYGGNADS-, KÅR-, MARIN-, MILITÄR-BEFÄLS-, PLUTON-, REGEMENTS-, SKVADRONS-, TRÄNG-STAB m. fl. — särsk. [jfr motsv. anv. av t. stab i ssgn stabskapitän, stabskapten (se d. o. 1)] ss. förled i ssgr betecknande officer som i ä. tid tjänstgjorde ss. chefens ställföreträdare vid stabskompani (se d. o. 1) utan att åtnjuta chefen i hans egenskap av kompanichef tillkommande löneförmåner; äv. i utvidgad anv., ss. förled i ssgr betecknande militär befattningshavare utan rätt att åtnjuta de till befattningshavare med den av ssgns senare led angivna befattningen normalt utgående löneförmånerna.
2) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 1 slutet); särsk. dels om grupp av personal som biträder en person i chefsställning l. utgör den ledande gruppen inom ett företag o. d., dels ss. sammanfattande beteckning för ngns medhjälpare l. (mera tillf.) lärjungar o. d., dels om den redaktionella personalen vid tidning o. d., dels om skara l. uppsättning av personer som ägnar sig åt ett o. detsamma l. i ett l. annat avseende bildar en sammanhållen grupp. Hoff-Cantzleren berättade, huru medh Påffvens Concilio är beskaffat, som består på visse stabar. RP 6: 60 (1636). Såsom Konungen haffver sin staaff, Rijckzens Rådh, så skole och hvart caput collegii (dvs. varje chef för ett kollegium) haffva sin staff i rijket. Därs. 139. (A. A.) Retzius ensam var man för att alla krafven (på en professor i anatomi) blefvo fyllda; om han också haft vid sin sida en stab af medhjälpare, skulle den väl knappt ha blifvit bemärkt. Anderson (c. 1880) i 3SAH 7: 245. De flesta af de lärare, som gjorde sig möda med sina föreläsningar, hade genom åratal en stab af lärjungar. SDS 1897, nr 484, s. 2. Vårt land äger för närvarande en hel stab af unga, intresserade och kunniga män, som i egenskap af konsulenter tjänstgöra inom jordbrukets olika områden. NDA 1913, nr 14, s. 1. Redaktör Rinman hade tänkt på mig, då det märktes att man behövde en dam i staben (på tidningsredaktionen). Kræmer Brantings 280 (1939). I Karlstad uppehöll sig en talrik stab av gamla sysslolösa ungkarlar. Olsson Fröding 16 (1950). SvD 1975, nr 131, s. 30 (inom företag). — jfr MEDARBETAR-, MEDHJÄLPAR-, REDAKTIONS-, REPORTER-, SATELLIT-, TECKNAR-, TJÄNAR-, TJÄNSTE-MANNA-STAB m. fl. — särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om grupp av frälsningsarméofficerare vid regionalt högkvarter (l. det internationella högkvarteret) som biträdde kommendören (resp. generalen). Omflyttningar inom Frälsningsarméns stab. Östergren (cit. fr. 1918). ”Högkvarterets stab” består av de officerare som arbeta vid ifrågavarande högkvarter. Booth OrderOffFrälsn. 17 (1935). — jfr ARMÉ-STAB.
Ssgr (i allm. till 1): A (numera föga br.): STAB-KAPTEN, -KVARTER, -PERSON, se B.
B: STABS-ADJUTANT. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) adjutant (se d. o. 1) vid högre stab (särsk. generalstaben, sedermera generalstabskåren). Kongl. Maj:t består wid hwar Armée Sex Stabs-Adjutanter. LMil. 4: 1623 (1718). SvStatskal. 1968, s. 360 (vid generalstabskåren). —
-ARBETE~020.
-ASSISTENT. vid (högre) stab tjänstgörande assistent med uppgift att handha ärenden rörande personalvård; numera ersatt av: stabskonsulent l. personal(vårds)assistent. 2SvUppslB 22: 830 (1952). —
-AUDITÖR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid högre stab (särsk. stab lydande under befälhavare för flotta l. eskader) tjänstgörande auditör. LMil. 4: 1601 (1717; vid armén). TjReglArm. 1889, Bil. s. 8 (vid flottan). —
-AVDELNING~020. mil. avdelning inom (högre) stab; särsk. (pregnantare) om sådan avdelning som (i motsats till avdelning med viss specialuppgift, särsk. signalavdelning) biträder förbandschefen vid ledningen av förbandet; äv. (o. ifråga om nutida förh. i Sv. bl.) hos fredsutbildningsförband: avdelning av stab(en), som handhar allmänna stabsärenden (motsatt: mobiliseringsavdelning, utbildningsavdelning o. d.). Holmberg Artill. 4: 17 (1886). Brigadstab består .. av, förutom brigadkvartermästare, en stabsavdelning och en signalavdelning. ExInf. 1927, s. 256. SvStatskal. 1982, s. 110. —
1) till 1.
-BETJÄNT. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i pl., om stabs personal; i sht i inskränkt anv., om den grupp inom stabs personal vars medlemmar icke var officerare l. underofficerare; jfr -person. Öfwersten och Öfwerst Lieutenanten samt de andre Stabs-Betjente. LMil. 1: 152 (1682). Öfwer- och Under-Officerare jämte Stabs-Betjente. Därs. 2: 531 (1691). Samtlige officerare och ”stabsbetjänte” vid gen.-maj. Köhlers tremänningsreg(e-ment)e fingo .. ingen lön under 1713 och blott ett kvartal nästa år. Axelson K12Tid 202 (cit. fr. 1714). Under-Befäls eller Stabs-Betjentes Boställen. AdP 1800, s. 1165. —
-CHEF.
1) mil. officer som (ss. närmaste man till chef l. befälhavare) för befälet över dennes stab o. leder dess arbete. SvNorrigCal. 1838, s. 158. SvStatskal. 1983, s. 382.
2) [jfr eng. chief of the staff] till 2; särsk. till 2 slutet, om officer som leder det administrativa arbetet vid frälsningsarméns internationella högkvarter. Stridsropet 1883, nr 1, s. 3. —
-FOTOGRAF. vid högre stab tjänstgörande fotograf. Såsom e. o. stabsfotografer vid försvarsstaben ha .. anställts (osv.). SvD(A) 1942, nr 266, s. 5. —
(1, 2) -FUNKTION. funktion inom en stab; särsk. till 2, i fråga om stab som utgör den ledande gruppen inom ett företag. SvD(A) 1965, nr 331, s. 6 (inom företag). Därs. 1969, nr 264, s. 22 (inom militärstab). —
-FURIR. mil. vid stab tjänstgörande furir; i fråga om nutida sv. förh. (delvis ngt oeg.) om befattningshavare (med furirs grad l. annan tjänstegrad) som för det omedelbara befälet över den personal som ingår i en lägre stab (kompanistab o. d.). KrigVAT 1842, s. 83 (om tyska förh.). Sektion I (inom en fördelningsträngstab) består av: .. (bl. a.) stabsavdelning (omfattande) avdelningschef (tillika gasofficer), 2 stabsfurirer och 2 expeditionsbiträden. TrängRegl. 1940, s. 345. BonnierLex. (1966). —
-GRUPP. mil. (i stab ingående) grupp (se grupp, sbst.1 2 b) l. enhet med uppgift att biträda förbandschefen i ledningen av förbandet. Varje kompani indelas, förutom i stabsgrupp, i fyra plutoner, varje pluton i fyra underavdelningar. KrigVAT 1922, s. 364. (Tross-)Staben består av chef, stabsgrupp, pvlvgrupp och stabstross. InfRegl. 1945, 1: 209. —
-HEMMAN. (förr) hemman anslaget till avlöning av medlem av stabs (särsk. regementsstabs) personal. Åboerne på Stabs- och Fördels-hemmanen wid .. Smålands Cavallerie Regemente. LMil. 2: 159 (1688). —
-INGENJÖR. (förr) vid marin stab tjänstgörande ingenjör (med officers tjänsteställning); äv. om marindirektör tjänstgörande i den under chefen för kustflottan lydande staben; jfr -mariningenjör. TjReglArm. 1889, Bil. s. 8 (tjänstgörande på fartyg). Sjöförsvaret .. Chef för kustflottan .. Stab .. Stabsingenjör. SvStatskal. 1939, s. 385. —
-INTENDENT. (förr) vid högre stab tjänstgörande intendent (se d. o. g); jfr -kommissarie. TjReglArm. 1889, Bil. s. 8 (vid flottan). —
-KANSLIST. (förr) vid stab underställd befälhavare för flotta l. eskader tjänstgörande kanslist (med underlöjtnants rang o.) med uppgift att biträda stabssekreteraren. Stabskanslist lyder närmast under stabssekreteraren. ReglFl. 1875, 3: 68. —
-KAPTEN. (stab- 1883. stabs- 1743 osv.)
1) [jfr t. stabskapitän] (förr) till 1 slutet: i tjänsteställning mellan kapten o. löjtnant placerad officer (som tjänstgjorde ss. chefens ställföreträdare vid stabskompani där chefens löneförmåner åtnjöts av officer tillhörande regementets stab); äv. om officer med likartad tjänsteställning i vissa utländska arméer; jfr kapten-löjtnant. 2BorgP 8: 781 (1743). Tingsten o. Hasselrot 50 (1902; inom ryska armén).
2) [jfr eng. staff-captain] (förr) till 2 slutet; om kapten tjänstgörande (o. garanterad karriär) vid regionalt högkvarter inom frälsningsarmén. Stab-Kapten Whatmore. Stridsropet 1883, nr 2, s. 3. Stabskapten Assarsson, Upsaladivisionens (av Frälsningsarmén) chef. UNT 1929, nr 10321, s. 1. —
-KIRURG. (förr) vid stab tjänstgörande kirurg. Dalin Vitt. 5: 491 (1754; bildl., i fråga om kotteri vars medlemmar på skämt tilldelats olika militära titlar). GT 1788, nr 38, s. 1. —
-KOMMENDANT. (förr) om officer med uppgift att föra befäl över stabsvakt m. fl. o. övervaka den inre tjänsten inom en stabs kvarter. Hjalmarson KrigsmFinl. 301 (1919). —
-KOMMISSARIE. (förr) vid stab underställd befälhavare för flotta l. eskader ss. kommissarie (se d. o. 2 b) tjänstgörande befattningshavare; jfr -intendent. ReglFl. 1875, 3: 66. Till .. (eskaderchefens) biträde .. kunna tillkomma stabsläkare, stabsmariningeniör, stabsauditör, stabskommissarie m. fl. Wrangel SvFlBok 343 (1898). —
-KOMPANI.
1) (förr) kompani vid vilket chefens löneförmåner åtnjöts av officer tillhörande regementets stab; jfr -skvadron 1. LMil. 4: 1556 (1716). (Majorerna) så väl som öfversten och öfverste-löjtnanten (vid de finska kavalleriregementena), voro chefer för hvar sina kompanier (stabs-kompanierna). KrigVAT 1852, s. 484.
2) kompani utgörande stabstrupp; särsk. elliptiskt för: bataljonsstabskompani l. regementsstabskompani l. brigadstabskompani. NF 15: 320 (1890). KrigVAT 1922, s. 5 (om regementsstabskompani). Kungl Livgardesskvadronen K1 med Stockholms stabskompani. SvFörsvRulla 1971, s. 312.
Ssg: stabskompani-boställe. (förr) till -kompani 1: boställe anslaget till avlöning för chef för stabskompani. PH 5: 3334 (1752: Stabs-Compagnie-Boställen). —
-KONSULENT. mil. vid högre stab tjänstgörande konsulent med uppgift att handha ärenden rörande personalvård, personal(vårds)assistent; jfr -assistent. SvFörsvRulla 1960, s. 122. —
(1 slutet) -KORPRAL. (förr) korpral som icke åtnjöt korprals normala lön. Gyllenram Cederhielm 8 (1841; om tioåring i tjänst vid Adelsfaneregementet 1765). —
-KVARTER. (stab- 1912. stabs- 1707 osv.) mil. stabs kvarter (se d. o. 14); förr äv. i utvidgad anv., om högre befälhavares stab (jfr kvarter 14 c slutet). Stabsqwarteret war uti staden Muskov. KKD 2: 45 (1707). Då fortifikationstrupper, trängkolonner, stabsqvarter med tillhörande träng .. skola ilastas (för järnvägstransport), åligger det befälhafvaren att (osv.). TjReglArm. 1889, s. 432. —
-KVARTERMÄSTARE~00200. [jfr t. stabsquartiermeister] (om ä. l. utländska förh.) vid stab tjänstgörande kvartermästare; särsk. (förr) motsv. kvartermästare 6. 1719 blef (jag, dvs. korpralen P. Lindroth,) .. antagen till qwartermästare wid lifcompagnie i stället effter staabsqwartermästaren Fredrich Graan. HH XVIII. 3: 43 (1729). KrigVAH 1856, s. 73 (om österrikiska förh.). —
-LÄKARE. [jfr t. stabsarzt] vid stab tjänstgörande läkare; jfr -medikus. Tholander Ordl. (1872). (Befattning på Kungl. Flottans fartyg ss.) Stabsläkare (medför) Öfverstelöjtnants (rang). ReglFl. 1875, 3: 11. SvStatskal. 1976, s. 508 (tillhörande försvarets medicinalkår). —
-LÖN. särsk. (förr): lön utgående till militär befattningshavare i hans egenskap av medlem av regementes stab (jfr -ränta). IndelnJordeb. HälsReg. 3 (1684). —
-MARININGENJÖR~01002. (förr) vid stab tjänstgörande mariningenjör; jfr -ingenjör. ReglFl. 1875, 3: 64. Wrangel SvFlBok 343 (1898). —
(2 slutet) -MUSIKKÅR~002 l. ~020. vid stab inom frälsningsarmén tjänstgörande musikkår. Frälsningsarméns Stabsmusikkår. UNT 1932, nr 11324, s. 2. —
-OFFICER, äv. (utom i pl. numera bl. mera tillf.) -OFFICERARE. [jfr t. stabsoffizier, eng. staff officer]
1) till 1: vid stab tjänstgörande officer; i fråga om ä. l. utländska förh. äv. liktydigt med: regementsofficer (se d. o. 2). Serenius T 4 a (1734: stabs-officerare, sg.). Stabsofficer. (Dvs.) Benämning för de högre officerarne, ifrån majoren, uppåt räknadt. KonvLex. (1864). BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, 2: 7.
2) [efter motsv. anv. i eng.] (förr) till 2 slutet: vid stab tjänstgörande officer i frälsningsarmén; jfr -kapten 2. Stridsropet 1888, nr 3, s. 5.
Ssg (till -officer 1): stabsofficers-indelning. (-officerare- 1829) (förr) om lön utgående till indelt officer tjänstgörande vid regementsstab; jfr indelning, sbst.1 2. SPF 1829, s. 476. —
-ORGAN. organ (se d. o. 4 b) för stabstjänst.
-ORGANISATION.
-PERSON. (stab- 1635 (: staffpersonerne). stabs- 1675—1714) (†) befattningshavare vid (regementes) stab; särsk. om annan sådan befattningshavare än officer l. underofficer; jfr -betjänt. Staffpersonerne, som öfverstelieutenanter, majorer och quartermestere, fordra deres löhningar. AOxenstierna 13: 90 (1635). Öfwer och vnderofficerare sampt Staabz Personer. KlädkamRSthm 1675, s. 592 a. RARP 17: 412 (1714). —
-PRÄST. (förr) jfr -pastor. Rüdling 153 (1731; om förh. 1678). TjReglArm. 1889, Bil. s. 8 (vid flottan). —
-REDAKTÖR. mil. i högre stab tjänstgörande befattningshavare med uppgift att informera om försvarets verksamhet. UNT 1942, nr 226, s. 5 (vid försvarsstaben). —
(1 slutet) -RYTTMÄSTARE~0200. [jfr t. stabsrittmeister] (förr) jfr -kapten 1. PH 5: 3039 (1756). KrigVAT 1846, s. 512 (om tyska förh.). Tingsten o. Hasselrot 50 (1902; i ryska armén). —
-RÄNTA. (förr) ränta (se ränta, sbst.1 1 a) anslagen till lön till militär befattningshavare i hans egenskap av medlem av regementets stab; jfr -lön. LMil. 1: 152 (1682). —
-SEKRETERARE. särsk. (förr): vid stab underställd befälhavare för flotta l. eskader tjänstgörande befattningshavare (med kaptens l. löjtnants rang o.) med uppgift att biträda befälhavaren vid kansligöromål. Stabssekreteraren biträder högste befälhafvaren vid alla kansligöromål. ReglFl. 1875, 3: 59. —
-SERGEANT. [jfr d. stabssergeant, nor. stabssersjant] mil. vid stab tjänstgörande sergeant; i fråga om ä. danska förh. äv. om innehavare av den högsta underofficersgraden. KrigVAT 1852, s. 299 (vid norska generalstaben). Genom att ställa båda dessa stabssergeanter till regementschefens förfogande skulle inskrifningschefernes behof af biträde vara sedt till godo. BtRiksdP 1886, 4Hufvudtit. s. 42. 2NF (1917; i danska armén). —
-SKOLA. [jfr eng. staff college] mil. skola för utbildning i stabstjänst. KrigVAT 1859, s. 81 (om engelska förh.). Arméns stabs- o. sambandsskola. SvStatskal. 1976, s. 481. —
-SKVADRON.
1) (förr) skvadron vid vilken chefens löneförmåner åtnjöts av officer tillhörande regementets stab; jfr -kompani 1. KrigVAT 1834, s. 181.
-SÄTE. (†) boställe för officer tjänstgörande vid regementes stab. PH 2: 811 (1730). Därs. 5: 3334 (1752). —
-TJÄNST. särsk. till 1: tjänst vid (högre) stab (särsk. motsatt: trupptjänst); äv. ss. benämning på läroämne vid militär undervisningsanstalt. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, 2: 7. Kungl. Krigshögskolan .. Lärare på aktiv stat .. i stabstjänst. SvStatskal. 1939, s. 377.
Ssgr: stabstjänst-värnpliktig. värnpliktig som är avsedd att utbildas l. som utbilda(t)s i stabstjänst. SFS 1976, s. 2428.
-TROPP. mil. jfr -grupp. Regementsstabskompani består av chef, kompanistab, stabstropp, signaltropp. SoldIInf. 1941, s. 48. SoldIKav. 1951, s. 7 (i cykelskvadron). —
-TRUMPETARE. (förr) vid (artilleri- l. kavalleriregementes) stab tjänstgörande trumpetare (med underofficers tjänsteställning). KrigVAT 1834, s. 38. —
-TRUPP. [jfr t. stabstruppen, pl.] mil. trupp som biträder stab i stabstjänsten o. svarar för underhållet, bevakningen o. transporterna vid staben; jfr -kompani 2, -skvadron 2, -vakt. KrigVAH 1882, s. 16 (om österrikiska förh.). Ekbohrn (1904). —
(1 slutet) -UNDERLÖJTNANT~0020. (förr) underlöjtnant som icke åtnjöt underlöjtnants normala lön. PH 6: 4647 (1757: Stabs-Under-Lieutenant). —
-UNDEROFFICER~00102. (förr) vid stab tjänstgörande underofficer (med uppgift att handha expeditionstjänst o. d.). ExInf. 1927, s. 170. —
-UNIFORM. (i fråga om nutida förh. bl. mera tillf.) uniform buren av medlem av högre stab. Denna persedel (dvs. ägiljett) tilhör redan alla våra Stabs-uniformer. KrigVAT 1834, s. 153. —
-UTBILDNING~020. mil. utbildning i stabstjänst. Officerare med krigshögskole- och stabsutbildning. SvInsatsFinlFrihetskr. 14 (1928). —
-VAKT. [jfr t. stabswache] (numera icke i officiellt spr.) vakttjänstgöring vid stab; äv. konkret, om trupp l. enskild person som bestrider sådan vakttjänstgöring (jfr -trupp). 2MoB 1: 63 (1813). Till ordonnancer och ständiga stabsvakter bör en särskild trupp bildas och begagnas. Hazelius Förel. 234 (1839). Uti .. (kavalleribeväringens övningar) ingå icke t. ex. .. brefpost- och ordonnans-tjenstgöring, högqvarters-, stabs- och magasins-vakter m. m. KrigVAT 1856, s. 303. ExInf. 1927, s. 243. —
-ÖVERSTE. särsk. (förr) till 1 slutet: överste som icke åtnjöt överstes normala lön. Lindfors (1824). —
-ÖVNING. mil. övning av stab l. övning i stabstjänst; stabstjänstövning. SFS 1879, Bih. nr 3, s. 12. Därs. 1905, Bih. nr 2, s. 11.
Avledn.: STABARE, m. (vard.) till 1: officer tillhörande stab; jfr generalstabare. Lieberath Knekt. 171 (1914). (Översten) var ”en gammal stabare”. Journalisten 1946, nr 9, s. 7.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content