publicerad: 2019
VÄSNIG vä3snig2, adj. -are.
(numera bl. tillf., vard.) som för väsen, högljudd, skränig. Bland den väsniga sjöfågeln klifver hägern tyst och gravitetisk. Carlsson HelaSthm 108 (1911). Det är en stor maskin, makulaturapparaten. Stor och blå och väsnig. Expressen 23/2 2000, s. 5.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content