SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÄSNIG 3snig2, adj. -are.
Etymologi
[till VÄSEN o. VÄSNAS]
(numera bl. tillf., vard.) som för väsen, högljudd, skränig. Bland den väsniga sjöfågeln klifver hägern tyst och gravitetisk. Carlsson HelaSthm 108 (1911). Det är en stor maskin, makulaturapparaten. Stor och blå och väsnig. Expressen 23/2 2000, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content