[jfr t. wutz, wutzstahl; av eng. wootz, sannol. urspr. feltryck för wook, av det dravidiska språket kannada ukku (som uttalas med initialt w)]
(numera mindre br.) om ett slags (indiskt) hårt gjutstål. Faraday och Stodart tro att de Turkiska sabelklingornas damascering härrör af wootz och ej som de Europeiskas af hopväldt stål och jern. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 71. I Ostindien beredes ett slags stål, som från Bombay hitföres under namn af Wootz, och som har åtskilliga förträffliga qvaliteter framför annat stål. Berzelius Kemi 2: 649(1822). Har man likväl ända till närvarande tid saknat redig kännedom, så väl om de i Wootz ingredierande beståndsdelar, som sjelfva förfaringssättet vid den Ost-Indiska jern- och stål-beredningen. JernkA 1827, s. 529. De europeiska smederna gjorde troligen misstaget att hamra ut wootzen vid den temperatur som var lämplig för deras vanliga kolfattiga smidesjärn. SvD 11/8 1985, 3: 13.
